slaptap

Well. man bör ju inte göra det, men man kan. Det finns de här små "högtalarväxlarna" som man har för att switcha mellan olika ljudkällor. Finns nog på BilTema, Clas Ohlsson och Kjell & Co. Kanske något sådant du är ute efter... 😆

Jisses! 76 svar på 2 timmar. Måste vara rekord... 😆

...och de här har ju mikrofonförstärkare, phantommatning och EQ också (i de flesta fall), så då fyller de väl samma funktion som din porta idag, eller?...

S-t, såg senare att det handlade om Cubase. Kan tyvärr inget om det.

Lugnt, no hard feelings at all. 😆

Du hänger nog upp dig på en del ord, ledsen om jag sårade dig. Men att ta några ord och förstärk dem en massa så blir betydelsen en annan. Jag är med i ditt resomang, hoppas jag inte gjorde upprörd med min retrorik stil. Missförstod dig kanske. I så fall ber jag om ursäkt... 😆

Vad använder du portan till? 😆

Att skriva musik, författa en bok eller måla en tavla ligger i samma låda. Lådan heter kreativitet. De personer som fyller lådan med sina verk är "konstnärliga fjantar" allihop (som du uttrycker det). De tar något av sitt inre för att dela med andra. Ofta gör man inte det här för att "det är roligt" eller för att tjäna pengar, utan för att man har saker och ting inombords man "måste få ur sig" (ska inte snöa in på psykologiska orsaker mm). Och man skapar för egen del, inte för att andras. Allt skapande är seriöst för utövaren. Men den dagen då efterfrågan blir stor på musiken, böckerna eller målningarna faller plötsligt verken under ordet "kommersiellt". Det här är en helt annan värld. I det första fallet är det konstnären som styr och ställer. I det andra är det marknadskrafterna. Och marknadskrafterna är ombytliga. Pengar bestämmer inte hur jag stämmer min bas!!!

...e de inte Bert Karlsson å Paul Stanley där till höger?...

Här är en liten story som jag fick höra för ca 20 år sedan av en studiogubbe. Kan vara lämplig att ta upp nu i diskussionen om kunskap versus dyra prylar. De flesta här har kanske hört den tidigare (i någon version, finns nog många men den här är troligast), men för de yngre här på forumet kan den kanske väcka en funderare. Deep Purple var ute på turne, och när de ändå passerade skandinavien så var det bestämt att Ritchie Blackmore skulle inom Sweet Silence-studion i Köpenhamn (som hade väldigt gott rykte) för ett solopålägg. I studion hängde/drällde/jobbade en yngre kille vid namn Flemming Rasmussen som troligtvis hjälpte till med lite av allt (laga sladdar, koka kaffe, springa ärenden etc etc?). När Ritchie dök upp ville ju alla "stora grabbar" hänga runt Ritchie för att snacka och sola sig, och stackars Flemming 🙂 blev utskickad i liverummet för att mika upp Ritchies rigg. Efter rundsnack och smörjning var det så dags för solopålägg, och Ritchie skulle ställa in ljudet. Knappen från Off till On, och.....WOOOOOOW...VILKET SOUND!!! DIREKT!!! 😄 FLEMMING, VAD HAR DU GJORT??? 😄 Flemming var helt oförstående, men förklarar att han "bara tog en mikrofon som såg bra ut och ställde upp den framför riggen". 😛 Blackmore förbjöd samtliga att så mycket som att pilla på en knapp, någonstans. Flemming blev sedermera en framgångsrik producent med både Gasolin (Kim Larsen&Co) och Metallica (3 första plattorna) på sin lyra för att nämna några. Vad är då facit av denna story (som säkerligen finns i många versioner)? Jo, det behöver inte vara de dyra prylarna, ej heller den tekniska kompetensen som krävs för att "få till det". En kombination av utrustning och slump kan vara det avgörande.

...tills hon planterar dammsugaren i nacken på en (talar av erfarenhet)....

Willkommen ska du vara!!! 😕

Orange Vocoder kan faktiskt bli riktig snygg om man lägger den i olika partier långt bak i ljudbilden, gärna i olika stämmor. Kanske inte riktigt vad den är ämnad för, men vem skriver reglerna... 😉

Kanske inte hårdrock, men utspejsad metal, grindcore, amerikansk 80-punk etc etc. Håret hänger ner till midjan trots mina 38 år. Gitarrsound står kanske inte så högt på min prio-lista, men bassound...då snackar vi. 😉

Kör med musen. Det blir enklast. Jag vill se den tangentlirare som klarar av tre rundpallar med cymbalmarkeringar i synkop och dubbla bastrummor i 250 bpm... 😉

En känd basist blev intervjuad av en skvallertidning, och fick en fråga om hans "sexuella erövringar". Basisten svarade: -Jag har faktiskt bara haft sex en gång, och det var med mig själv. Det var en stor besvikelse... Efter en stund tittar han på reportern och frågar: -Är det okay om jag nämner den där hamstern och Chrissy Hynde...?

Det här verkar tråkigt faktiskt, om jag begriper saker och ting rätt. Elementen har gjort sitt verkar det som, och förstärkaren är troligtvis boven i dramat... 🙂

Willkommen 🙂

Stackars Olsberg vad han får genomlida... 🙂🙂😆

Usch vad tråkigt, beklagar verkligen... 😆

Har det varit så här hela tiden, eller "hände" det bara helt plötsligt? Vad jackar du in minitelen i? Är minitelen en stereo eller mono? Är ingången för minitelen stereo eller mono?

Tror jag ska slå mig ihop med hammagrella och dalachriser. De behöver kanske en basist 🙁 . Sen kan ni andra ta med er LM4:an eller Grooveagenten ut på spelningarna.... 😛😛☺️

Haha, känner till det där. En liknande pryl höll på att hända med hardcorebandet vi hade för 20 år sedan. Studioägaren ville pilla på våra prylar för att rätta till soundet, men när jag, 2 meter lång + halvmeter mohikan, hotade med att köra upp basen där solen aldrig lyste in på honom, då låste han in sig i kontrollrummet. Och där satt han under nästföljande 2 dagar tills vi hade spelat in våra 23 låtar. När han hade mixat färdigt så lät det som Vikingarna på 78 rpm, och han var nöjd och tyckte vi skulle vara detsamma. Men efter att ha visat honom basen än en gång så lät han oss ha tillträde till mixerbordet. Och nu blev det bra... 😉

Den kan du inte köra Win 3.1 på 😛🙁🙂 Men allvar, det ser trevligt (men dyrt) ut. Tror jag blir lite avis... 🙂

Det är inte prylarna det hänger på, det är handhavandet i flesta fall. Ingenting slår kunskap och erfarenhet. Folk som jobbar i proffsstudios pysslar med samma grejer dagligen och kan alla knepen för att "få till det". Däremot tycker jag det är knäckande när man "fått hem" en sessionmusiker eller sångare/sångerska, och man sitter där och viftar, förklarar, kraxar och nynnar för att få de att förstå vad man menar, och sen gör de något helt annat (suck). Då undrar man ibland vad man håller på med.... 😛