Det här är nog min absoluta favorit:
BETTY GOES A GO-GO – A moment of clarity – CD-EP – 2005
M.P: Om Sverige blir utsatt för en terroristattack av World Trade Center-format hoppas jag innerligt att de siktar in sig på Borlänge. Den gamla ”stålstaden”, som Betty Goes A Go-Go så käckt uttrycker sig i pressbladet, ståtar med så grova brott mot den goda smak som Mando Diao, Sugarplum Fairy och nämnda Betty. Alla Muhammedteckningar och all USA-imperialism i världen står sig slätt mot Borlänges musikliv och den inverkan staden haft på de svenska skivköparna, radiostationerna och topplistorna. Av den tredjedel Joy Division, som också nämns i pressbladet och som överhuvudtaget fick mig att ge skivan en chans, hörs intet. Kort sagt, jag hatar det här bandet, den här skivan och alla deras barndomskompisar däruppe i Dalarna.