Henrik Andersson Vogel

Jag tycker om den demokratisering som har skett i och med att hygglig inspelningsutrustning har blivit så billig på senare år. Det är bra att fler får tillfälle att göra musik. Men det lustiga är att det verkligen tydligt framstår hur sant det är att det är "the wiz, not the wand". Dvs - för att få fram bra ljud är det enklare med bra verktyg, men verktygen betyder inte mer än den som handhar dem. Jag har sagt det förr och jag kommer säkert att få tillfälle att säga det igen: Om jag och Michael B Tretow skulle spela in samma band och jag hade tio gånger större budget än han, skulle hans inspelning ändå bli tio gånger bättre än min. Hälsningar /Henrik

Något mjukt absorberande material kommer att dämpa upp ljudet i rummet bra, iallafall i diskanten. Och det är helt OK om det bara är röstinspelning saken gäller. Men du pratade om ljudisolering, och det är en helt annan femma. Där hjälper varken äggkartonger eller mjuka absorbenter mycket. Men hur störda blir grannarna av lite rap?

Äggkartonger är en råttan i pizzan-myt. De gör inte ett skit för att ljudisolera, och mycket lite för att bearbeta akustiken.

Eh...manualen? 😛

Tycker absolut att du ska placera rumsmiken där du tycker att den låter som bäst. Men om lokalen är alltför uppdämpad har du ett kul tips här: Sätt miken helt invid någon reflekterande yta, alltså någon millimeter ifrån ett fönster, en bit naken vägg eller en plåtbit. Nä, jag är inte galen, det blir faktiskt ganska ballt. Här finns det tokmycket utrymme för experimenterande, prova till exempel att mika rakt ned i golvet några meter framför förstärkaren. SM57 brukar funka fint till detta eftersom dess membran kommer så nära den reflekterande ytan, men vilken som helst mik med njurkarakteristik funkar. Detta kombineras med en närmik. Flytta runt på denna, några centimeter gör verkligen stor skillnad. Längs ut mot konen har du mer botten, i konens mitt har du mer topp. En annan sak är även att man ibland har lite för mycket dist när man spelar in. Det kan ibland vara vettigt att backa lite. En alltför distad gitarr förlorar så mycket detaljer och strängseparation vilket gör att den just kan upplevas som "liten". Lyssna till exempel på AC/DC. Lyssna noga. Hur mycket dist har de EGENTLIGEN på sina gitarrer? Lycka till, och posta gärna ljudklipp! Hälsningar /Henrik

Kan man tycka, och visst kan man komma en bit på väg vad gäller EQ. Men det är ju inte bara frekvensgången hos en mikrofon som ger färgning, utan även sådant som dess transienthantering, distorsionsmängd och distorsionsspektrum. Teoretiskt sett går det att få fram vilken som helst mikrofons eget sound genom att EQ'a och komprimera en helt "ren" källa (var man nu ska hitta den), men i praktiken har det visat sig betydligt svårare. Framförallt tar det ju en väldig tid, det är mycket snabbare att ha några olika mikrofoner som man är väl bekant med, och som man snabbt kan experimentera sig fram med vid inspelningstillfället. Spelar man bara in en enda ljudkälla (som din egen sång), kommer man långt med en enda mik om man har valt väl. Fast även en sångare kan ju sjunga väldigt olika i olika låtar. Men det hela är ju lite en fråga om nivå. Hur petig ska man vara egentligen? Det kan ju bara du själv svara på. Måste väl tillägga att det drivs av en bekant till mig, så lite kompisreklam är det. Men för just Oktava och Elation brukar han vara mest välförsedd i landet. Hälsningar /Henrik PS Har inte själv testat, men ett lågpristips med en intressant konstruktion är LineAudios trekapselmikar. Kolla in på http://www.lineaudio.se.

Förresten, gå inte på rörmyten. Det finns både "varma" och "kalla" rörmikar, liksom det finns "varma" och "kalla" FET-mikar. Och det finns många fler adjektiv att använda om mikars ljudkaraktär än dessa två! Hälsningar /Henrik

Jag har lite svårt att fatta vilken nivå du vill lägga dig på. Men prova Oktava MC012, eller Elation KM201. Det är småmembranare med hyggligt rak frekvensgång. Bägge har utbytbara kapslar, och Oktava har fördelen att det finns stormembranskapslar (två olika typer, LOMO M3 och M6), om man väljer att prova något mer färgat. De är inte från Bulgarien, men väl från Ryssland. Kolla in http://www.studiosolutions.se för priser. Hälsningar /Henrik

Man kan absolut spela in, och då placera ett stereopar mikar framför trumsetet. När jag har gjort så har jag ofta haft mikarna ungefär en meter framför setet, ungefär i höjd med baskaggens överkant. Det har räckt med en närmik på virveln för att komplettera. Jämfört med att mika över setet blir det skinnigare ljud från pukor och baskagge, och mörkare från cymbalerna. Jag tycker att det låter som rätt sak att testa i ditt rum, men prova dig fram! Här är lite mer om att spela in trummor med tre mikar: klick Hälsningar /Henrik

Förresten, Min personliga uppfattning: Om du vill veta hur saker och ting verkligen låter, ska du låta bli att spela in dem. Slaget är förlorat i förväg. Vad som återstår är att försöka fånga och förmedla den musikaliska känsla som den inspelade ensemblen vill uttrycka. Och detta gör man ofta lättare med mikrofoner som i någon mån smickrar ljudkällan. Annorlunda uttryckt: En mikrofon som smickrar ljudkällan kommer förstås i högre grad än en spikrak mätmikrofon orsaka välbehag. Jag tycker att just välbehag är själva meningen med musik. Mätningar får de ägna sig åt på KTH. Pratar vi lyssningsanläggning, däremot, vill jag också ha sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen. Hälsningar /Henrik

Jaha, då får du väl köpa något rakt och ofärgat. Jag har förstått är att Brauners mikar har den egenskapen, men jag har själv bara testat en av dessa helt kort och tycker mig inte ha tillräckligt på fötterna för att vare sig verifiera eller falsifiera det påståendet. Deras billigaste variant ligger runt 13 papp. Webbsidan tycks ligga nere, men den amerikanska generalagenten har en hyggligt informativ sida här. Generellt är ju annars småmembransmikar mer ofärgade än stormembranare, dock till priset av att de ofta brusar mer. Jag har haft ett par Elation KM201 på hemlån i studion, mycket trevlig bekantskap till allehanda akustiska instrument. Jag har dock inte testat den till sång, så jag vet till exempel inte hur den hanterar s-ljud på lite närmare håll. Hälsningar /Henrik

Cool, mannen.

Om du anlitar en snickare att bygga ett sådant sångbås åt dig vågar jag lova att du kommer under 20.000 kr. Hälsningar /Henrik

En ganska relevant fråga i sammanhanget är vad du ska ha miken till. Om du enbart ska spela in din egen sång är det svårt att ge råd, då måste du helt enkelt ut och testa själv. Om det skall vara lite allround till flera olika sångare, då skulle jag hellre ta säg tre lite billigare mikar än en enda jättedyr. Håller med Claes om att LineAudios preampar är väldigt prisvärda, och håller med lavrell om att det är klokt att lägga ned lite jobb på en ordentligt uppdämpad sånghörna. Det behöver inte kosta så mycket, men det är viktigt att göra det. Berätta lite om dina behov, så går det lättare att ge vettiga råd. Hälsningar /Henrik

Visst finns det stora poänger i att kunna PT om man tänker sig att man vill kunna jobba i större studios...precis som det finns stora poänger i att kunna Logic. Tänk på att PT och Logic bara är program bland andra. Man är hemma i de viktigaste funktionerna efter några dagars manualbläddrande. Jag skulle råda dig att satsa på de saker som ger dig mest kräm för pengarna. Det kanske kan vara att köpa ett bra ljudkort till din befintliga rigg, och sedan lägga pengar på att gå en kurs och lära dig PT? Jag vet inte, det var bara en tanke. Är det förresten säkert att det är ljudkortet som är din svagaste länk just nu? Hälsningar /Henrik

Tror du att du lärt mig nåt? 🙂 Jag menade bara självironiskt att jag lät som en gammal gubbe som tycker att man ska göra som man alltid gjort. Och det ligger något i det, jag har ju trots allt ägnat mig åt att spela in musik i 20 år. Några år till, så kanske jag blir nöjd med det jag åstadkommer...eller så kanske jag aldrig blir det. Jag föreslår hur som helst att du lägger ned tuppfäktningen, det har ingen något att vinna på. Den enda orsak till att jag ger mig in i ett meningsutbyte som detta är att alla kan lära sig något på det – du, jag och alla som läser det. Det blir meningslöst om alla som deltar i diskussionen gör det för att driva igenom att just de har rätt och alla andra fel. Det ger ingen utveckling. Jag är hela tiden noggrann med att poängtera att det jag skriver är min personliga uppfattning, eller mitt sätt att göra saker på. Därmed lämnar jag utrymme för att andra kan jobba på andra sätt. Inspireras av det jag skriver om du vill, skit i det om du vill. Men gå inte in i någon tävling om vem som vet mest. Hälsningar /Henrik

Jag spelar nästan alltid in en rumsmik på de flesta saker, och mixar sedan in den – så det händer att jag gör mixar helt utan artificiella reverb. Men om man definierar "reverb" som "rumsklang", alltså oberoende av om det är äkta vara eller ej, så mixar jag aldrig utan reverb. Hälsningar /Henrik

Där är vi eniga, vi tycks dock ha olika syn på vad som är så bra och enkelt som möjligt! 😎 Låt mig kontra med ett helt annat nybörjartips: Börja i rätt ände, nämligen vid ljudkällan, med mikrofonen och dess placering. Personligen menar jag att det första man bör lära sig vrida på är miken. När man har det på plats kan man börja med EQ och annat. Usch, jag känner mig som den gamle farbrorn i Karate Kid. "Börja från början...wax on, wax off". Nu har vi ju fortfarande inte fått veta vad som egentligen var problemet med Guldapas inspelningar med en mik, så det blir svårt att rekommendera några åtgärder. Låt oss avvakta svar på denna fråga...och hoppas att vi får en mp3:a som kan illustrera problemet. Hälsningar /Henrik

Jag förstår precis vilken typ av läck ni talar om och visst kan den situation ´du beskriver uppstå. Men om artisten spelar sämre när hon/han tvingas lägga separata tagningar är inspelningen ändå inte bra. Att jag får mina reverb och delayer precis som jag vill ha dem ändrar inte den saken. Hälsningar /Henrik

Jag tror inte mina krav är lägre än dina. Tvärtom är mina krav så höga att jag ser till att få ett bra ljud redan vid inspelningen. Då behöver man inte trixa så mycket i efterhand. Man kan inte göra guld av bajs, hur separerat bajset än är... Jag försöker få så mycket som möjligt av mixen på plats innan jag ens har tryckt på "rec", och ser fram emot den dag då jag är så bra att min mix endast består av att ställa in volymreglarna på lämpligt vis. Häromveckan spelade jag in ett rockband där bägge gitarristerna (med varsin 50W Marshall och tillhörande 4x12-högtalare) stod tillsammans med trummisen och spelade in. Visst fan läckte det gitarrer in i överhängsmikarna. Jag fick välja mikar som gav ett bra totalljud och en bra balans, och framförallt fick jag testa mig fram vad gällde placering. I mixen upplevs gitarrläcket mest som lite rumsklang, vilket jag ändå hade tagit med en rumsmik om vi hade spelat in gitarrförstärkarna för sig. Jag var helt nöjd med inspelningen, och framförallt hade jag inget val eftersom bandet inte hade kunnat tänka sig att spela in på något annat sätt. När sångaren skulle lägga sina grejer ville han stå med en handhållen mik i kontrollrummet och ha mina studiomonitorer på absoluta max som lyssning. Tror du att det läckte? Gosse...där fick jag jobba en del med volymautomatisering... Men vad skulle jag göra? Tvinga honom att stå med hörlurar? Inte en chans i helvete. Framförandet är 99% av resultatet och jag tänker aldrig låta kvaliteten hos ljudet stå i vägen för kvaliteten hos framförandet. Alla har ju sitt sätt att jobba på, men min personliga grundinställning är att det är jag som ska anpassa mig efter musikerna, inte tvärtom. Visst finns det musiker som kan leverera bra tagningar när de spelar in t.ex sång och gitarr vid olika tillfällen, och kanske till och med föredrar detta sätt att spela in då de kan koncentrera sig bättre. Ja, då är det ju bara att spela in sakerna var för sig. Men då finner jag ofta att jag istället får lägga ned jobb på att få ljudkällorna att limma ihop på ett naturligt sätt och inte låta så jävla samplade. (Favorittrick: Spela in en rumsmik och låt den stå kvar på samma plats bägge tagningar). För att svara på ditt exempel med oönskat läck från virvel i OH-mikarna: Låter virveln oproportionerligt högt, stämmer jag om den lite eller tar en tystare virvel. Får jag för mycket sejarmatta, spänner jag den eller sätter en tejpremsa över den. Bästa hälsningar /Henrik

Personligen följer jag mycket hellre principen att spela in på det sätt som gör att artistens framförande blir som bäst. Jag tar tio gånger hellre en halvdålig inspelning där artisten spelar bra, än en välljudande inspelning där artisten verkar befinna sig någon helt annanstans därför att hon/han bara fokuserar på att göra ljudteknikern nöjd. Sedan tycker jag att läck mellan mikar sällan är ett så stort problem som många verkar vilja ha det till. Så länge man undviker de värsta fasfelen kan det ge ett schysst lim mellan de inspelade ljudkällorna. Vad är det förresten för fel på inspelningarna med en mik? Du kanske skulle behöva dämpa upp rummet du sitter i? Bara en tanke. Hälsningar /Henrik

OK, nu går jag igång igen. Två saker. Denna rörhype. Kan den inte vara så snäll att ebba ut någon gång? Det är otroligt att se hur väl marknadsförarna lyckas. Tryck in en glödlampa i vad fan som helst och så blev den plötsligt "varm" i allas öron. Att fokusera på just rör/transistor är som att välja bil efter däcken. Visst spelar däcken roll för hur bilen är att köra, men de är ju knappast ensamt avgörande – eller hur? Det finns jättebra rörpreamps och -mickar, jag har själv flera stycken, men det finns också riktigt usla rörprylar – jag är själv före detta ägare till flera stycken. Minst lika avgörande för ljudkaraktären hos en konstruktion är till exempel om den innehåller transformatorer, och i så fall hur många och av vilken typ. Varför är det aldrig någon som snackar om den sköna färgning en trafo kan ge? Och så detta med förhållandet pris/kvalitet. Även här lyckas ju marknadsförarna gång på gång. En pryl för 1000 kr är självklart 25% bättre än en pryl för 800 kr, en pryl för 10.000 kr är självklart dubbelt så bra som en för 5.000 kr – eller? Naturligtvis är det inte så. Det uppenbara motexemplet är förstås när identiska produkter ges olika namn och säljs till olika pris. Så är fallet med näsdropparna Nasin och Nezeril, och det finns massor av liknande saker. Varför gör man så? Jo, därför att vissa tror att dyrare saker per automatik är bättre än billiga och glatt betalar mer för samma sak. Säger jag att man alltid blir lurad om man köper dyra saker? Nej. Det finns billigt skräp, billig kvalitet, dyrt skräp, dyr kvalitet, mellanprisskräp, mellanpriskvalitet. Min poäng: Prislappen är en mycket dålig vägledning för att avgöra kvaliteten hos en produkt. Hälsningar /Henrik

Men är det så mycket dyrare att köpa en fristående mik jämfört med att köpa en gitarr med inbyggd? Tycker att inbyggd mik brukar höja priset med åtminstone någon tusenlapp, och för det kan man ju faktiskt få något ganska vettigt. Gillar heller inte ljudet av piezomikar och om tanken är att det ska låta som en ackegitarr, då är det bara att glömma piezo. De låter som en konstig elplanka. Hälsningar /Henrik

😳

Jag läste faktiskt en sak för några dagar sedan: U47 gjordes ursprungligen med membran av PVC, som är ett känsligt material som förstörs över tiden därför att det torkar ut, stelnar och spricker. Härav kommer sedvänjan att hänga dessa upp och ned, värmen från röret skall ledas bort från kapseln varvid det tar längre tid för PVC:n att torka ut. Däremot har jag också hört om andra typer av membrankonstruktioner att det kan vara BRA att driva ut fukt från till exempel utandningsluft så snabbt som möjligt, och att det därför kan vara en poäng i att hänga mikrofonen med kapseln uppåt. Hursomhelst tror jag inte att det är så värst mycket att svettas över. Hälsningar /Henrik