det finns ju ingenting i det där som är sant, vem bestämmer vad som är en BRA insats, jag känner t.ex en trummis som lätt föredrar nåt otajt som ramones frmför nån jävla studiotrummis.
Har du nån aning VARFÖR han som trummis föredrar att lyssna på nåt otajt?
Är det just det otajta han föredrar, eller är det nåt annat?
för att det är äkta?! och det är inte ofta ärlig äkta musik och "intruktionsvideomusiker" går hand i hand, men lyssnar du uteslutande på musik för att det är TAJT och SLICKT, så vill jag nog inte prata med dej, det är oftast som att köra kuken i en mixer att försöka förstå då
Så, enl ditt resonemang, ju otajtare, desto mer äkta? 🙂
Du har kanske missat att vad som är 'äkta, ärlig musik' varierar beroende på vem som lyssnar. Det kanske har mer med dig som lyssnare att inte kunna ta in mer spelmässigt kvalitativt än slammerpunk?
Och att du skulle vara nåt eftertraktat att prata med tror jag du grovt överskattar.
Akta kuken förresten! Konstig vana du har... 🙂
Läste faktiskt en jäkligt rolig artikel om trummisar i en gammal MusikerMagasinet.
De mätte olika trummisar med och utan klick, och ett par va faktiskt tightare utan klick!
(har iof inte att göra med diskussionen men kul anekdot)
Utmaningen för all oss som inte har tillgång till riktiga trummor är ju att få det att kännas äkta; det ligger nog mer i samplingsdynamik och hur man programmerar (olika velocity etc) än att det ska vara "otight"
Det otighta hos en riktig trummis är ju knappt mätbart, (jojo, klart det går men...) och det rör sig om ytterst små variationer.
Sen tycker jag nog att det är skitbra sväng även med erkänt supertighta musiker... eller när gitarr, bas och trummor i metallicas "one" smäller ut genom högtalaren så samspelt att det låter kvantiserat!!!