Veckans pluggtips: Relab LX480

Danska Relab gjorde sig snabbt ett namn på pluggmarknaden trots att företaget länge enbart hade en enda tillgänglig produkt – en pluggversion av det dunderklassiska reverbet Lexicon 480L. Men ryktet spred sig snabbt att Relab LX480 var en oerhört realistisk version vars algoritmiska uppbyggnad slog alla impulssvar med hästlängder. Och så var den berömda bollen i rullning.

Relab har släppt en mängd intressanta produkter sedan dess, men vi uppehåller oss vid just LX480 som alltså är veckans pluggtips. Den är nu uppe i version 4 och det rör sig fortfarande om en enastående bra reverbplugg, som dock kunde göras lättare att använda.

Lexicon 480L – historia

Lexicon 480L såg dagens ljus 1988 och fick snabbt status som ett av världens mest populära reverb. Att det lät så bra har en hel del att göra med dess främsta upphovsman David Griesinger. Griesinger är doktor i fysik vid ansedda universitetet Harvard, och har forskat i decennier kring akustik och psykoakustik. Tydligen var han en hel del insikter på spåren redan för 40 år sedan, för Lexicon 480L är känt för sitt levande och engagerande djup och sin omfamnande bredd.

480L kan låta oerhört realistiskt, men kanske är det mest älskat för sin förmåga att låta bättre än verkligheten. Med 480L kan man placera sina inspelade instrument i rum som kanske inte låter exakt som något naturligt rum, men som trycker på alla de rätta psykoakustiska knapparna hos lyssnaren. Trots den lätt magiska och upphöjda känslan köper hjärnan illusionen av att man faktiskt hör ljudkällan i ett rum. Du vet hur man kan fastna med blicken på en brasa och liksom bli hypnotiserad av lågorna? Ungefär den effekten kan 480L ha.

Relab LX480 – ljudkaraktär

Och det kan Relab LX480 också. Jag har aldrig haft tillfälle att testa hårdvaran och pluggen sida vid sida, men folk jag litar på har det och rapporterar att Relab-pluggen lyckas oerhört väl med sitt uppsåt att återge Lexicon 480L. Det må vara hur det vill med den saken, LX480 låter alldeles fantastiskt i sig. Inte minst är de unika parametrarna Shape och Spread viktiga för att förstärka känslan av djup i ljudbilden. Med dem kan man skapa reverb som går långt bortom att bara vara en skvätt som följer på ljudkällan. Reverb från LX480 blir som en hel resa där man nästan tycker sig kunna följa ljudvågorna med blicken ner mot rummets bakände, ut mot sidorna och så tillbaka igen för att skölja över lyssnaren likt duschen i en schamporeklam.

Men LX480 ger inte bara vackra djupa rum, utan är även extremt användbar till korta ambienser. De kan användas subtilt för att fylla ut och bredda alltför torra och små ljudkällor. LX480 har även supertjusiga plåtar som gör sig fantastiskt på soloinstrument och sång.

Moderna uppdateringar

Relab har utvecklat en metod för att analysera befintliga reverbenheter och återskapa deras algoritmer. I den processen lär man sig en hel del om hur reverben faktiskt fungerar, och det ger också upphov till frågor i stil med – ”om Lexicon hade utvecklat 480L med dagens processorkraft istället för den som fanns tillgänglig i mitten av 1980-talet, vilka förbättringar hade de då gjort?”

Relabs svar på den frågan återfinns i den egna algoritmen RHall HD som är en variant av det klassiska Random Hall-reverbet, alltså en av algoritmerna i den ursprungliga 480L. Enligt Relab ger RHall HD högre densitet, ett mer komplext system av ekon och högre kvalitet i de lägre frekvenserna. Själv tycker jag inte nödvändigtvis att RHall HD låter bättre än originalets Random Hall, men det låter annorlunda och är ett användbart tillskott.

Det faktum att Relab har dristat sig till att göra ändringar och tillägg får mig dock att önska att de hade gjort fler. Jag nämnde inledningsvis att pluggen kunde ha varit lättare att använda, och håll i dig nu, för här kommer det gnäll.

I användning

Lexicon 480L var en stor svart plåtlåda som styrdes med en fjärrkontroll, den så kallade LARC. Du har sett LARC ligga på mixerbordet på tusen klassiska studiofoton. Relab har valt att basera LX480-gränssnittet på just LARC. De skriver i manualen: “Om du är van att använda LARC kommer du direkt att känna dig hemma med LX480”. 

Känner du dig inkluderad? Inte jag heller. För det här ger ju mer än en fingervisning om vem man betraktar som sin målgrupp, nämligen professionella ljudtekniker av den äldre skolan. (Och riktigt så gammal är inte ens jag). Det är nämligen inga andra som är vana att använda en LARC, och av Relabs egna ord följer därmed att inga andra kommer att känna sig hemma direkt med LX480.

Det är synd, för det hade varit så lätt att ge pluggen ett modernare och begripligare gränssnitt. Om man nu inte vågade ge sig in i det hade man åtminstone kunnat vara hygglig att bjuda på så kallade tool tips, alltså att man kan välja att en inforuta blir synlig när man placerar muspekaren över någon parameter.

Men man har verkligen kopierat LARC exakt. Varje parameter – och de är många – betecknas av tre tecken i ett teckenfönster a la klockradio. Om man som användare är osäker på vad inställningar som Spread, Predelay eller Reverb Time innebär blir man inte direkt vägledd av att de i gränssnittet heter SPR, PDL och RTM. Och förstår man inte det är man hänvisad till att läsa manualen.

Kort sagt – är du ovan att hantera reverb får du alltså ställa in dig på att lägga en hel del tid på att lära dig använda LX480. Det kan det förstås absolut vara värt! Jag tycker att alla som skapar musik har mycket att vinna på att verkligen kunna anpassa reverb efter mixen man arbetar med. Men man bör alltså känna till att det finns en viss tröskel att ta sig över.

Förinställningar

Med det sagt har man förstås tillgång till förinställningar, presets. Det finns en hel drös, de är genomgående bra och man klarar sig väldigt långt på dem. Det hindrar inte att jag tycker att det är värt att veta hur man anpassar dem till den aktuella mixen.

Men då kommer vi till nästa anledning att jag är lite grinig kring användarupplevelsen man bjuds på med LX480: Hanteringen av förinställningar kunde verkligen förbättras. Man borde få möjlighet att leta utifrån kategori, så att exempelvis alla Ambience-reverb visades samlat. Det är ju troligt att om man under sitt mixarbete letar efter en bra ambiens till ett ljud, är man intresserad av att snabbt och överskådligt hitta alla förinställningar med just den typen av karaktär. Men se, så kul ska vi inte ha det. Förinställningarna är sorterade utifrån vem som har skapat dem eller om de exempelvis ingick bland de ursprungliga 480L-förinställningarna. Så för att hålla kvar vid ambiens-exemplet ligger de förinställningarna utspridda över ett antal mappar vilket innebär ett väldigt letande innan man har hört alla förinställningar med ambienskaraktär. Man hinner tappa modet långt innan man är klar. Det går inte ens att spara sina favoriter med en stjärnmarkering eller liknande. Återigen, förinställningarna är i sig väldigt bra, men att presentera dem så slarvigt är ett rent slöseri.

Förinställningarna är huvudsakligen ordnade utifrån deras uppkomst, inte efter karaktär eller användningsområde.

Sammanfattning

Ja, hörni, det här var kanske den gnälligaste Veckans pluggtips-artikeln någonsin! Men att jag känner mig frustrerad över den onödigt krångliga användningen och bristfälliga hanteringen av förinställningar beror förstås på att LX480 låter så galet bra att jag tycker att alla borde kunna använda den. Förhoppningsvis står detta på Relabs göralista inför version 5 av LX480.

Fullpris för Relab LX480 ligger omkring 4000 kronor. Du köper den här.