Yamaha NS-10 – älskad och hatad högtalare

Man kan vara nästan hur närsynt som helst och ändå kunna identifiera ett par Yamaha NS-10 på en nanosekund. De svarta små boxarna med sina kritvita element är nära nog en lika stor musikteknisk designikon som en Stratocaster, en Minimoog eller en Marshallförstärkare.

Men en viktig skillnad gentemot de andra medlemmarna i musikteknikens Hall of Fame är att NS-10 är både älskad och hatad. Ingen hatar en Minimoog, eller hur? Men NS-10 beskrivs ofta som hemsk och trots det står den alltså i tusentals lyssningsrum. Hur hänger det ihop?

Yamaha NS-10 – låter de bra?

Låter Yamaha NS-10 bra? Det beror på vad du menar med bra. Eller snarare, det beror på vad du anser att en högtalares uppgift är. Är en högtalares uppgift att så troget som möjligt återge den musik den matas med? I så fall kan man i stor utsträckning mäta sig till svaret – hur lika är de vågformer som kommer ut ur högtalaren de elektriska vågformer som gick in i den? Ju mer lika de är, desto bättre är högtalaren på att återge ljudet.

Utgår man från det kriteriet går det inte att säga annat än att Yamaha NS-10 är en usel högtalare. Den ger knappt ifrån sig några bottenfrekvenser och har en sanslös höjning i mellanregistret som börjar kring 600 hertz och har sitt epicentrum omkring 1500 hertz. Överlag har NS-10 dessutom en frekvensgång med så många toppar och dalar att den gör vilken som helst berg-och-dal-bane-konstruktör grön av avund.

De tidigaste NS-10-varianterna hade dessutom en påtagligt ettrig diskant och på vissa äldre studiobilder syns hur man har tejpat fast pappersservetter framför diskantelementen! Tydligen tyckte man att diskantåtergivningen borde lugna ned sig några hekto.

De finns de som av någon anledning hävdar att NS-10 är ganska bra på att återge musiken på ett naturligt sätt. De har kort och gott fel. NS-10 är inte bra på att återge ljud på ett sätt som är troget inspelningen.

Nej, det är inte Himalayas topografi utan den uppmätta frekvensgången från en Yamaha NS-10M. Källa: Newell/Holland/Newell – "The Yamaha NS10M: Twenty Years a Reference Monitor. Why?"

Yamaha NS-10 – användbar?

Men anser du istället att en högtalares uppgift är att få dig att göra så bra mixar som möjligt – ja, då kan svaret faktiskt bli ett annat. För då pratar vi inte om huruvida högtalaren låter rätt, utan om den är ett verktyg som hjälper dig att fatta bra beslut.

Det är klokt att använda sig av en lyssning av hög kvalitet när man mixar. Men faktiskt kan även riktigt bra – alltså tekniskt bra – högtalare vara lite vilseledande ur vissa aspekter. Målet med mixandet är inte bara att få till en bra mix, utan en mix som funkar så bra den kan i vilken som helst lyssningsanläggning. Riktigt bra högtalare återger inte bara alla frekvenser på korrekt nivå, de ger ett detaljerat ljud och förmedlar musiken på ett tydligt och separerat sätt. När två eller flera instrument har överlappande frekvenser – till exempel sång, ackordgitarr och virveltrumma – kan bra högtalare ha en så finfördelad återgivning att frekvenskrockar mellan ljudkällorna i mixen inte blir särskilt störande. Man har inga svårigheter att höra skillnad på exempelvis 2,1 och 2,2 kilohertz, så frekvensöverlappning upplevs inte som ett särskilt stort problem.

Vilket kan vara ett problem. Det kan nämligen göra att man som mixare inte riktigt känner sig manad att verkligen skapa ordentlig separation mellan de olika ljudkällor som ingår i mixen. Varför lösa ett problem man inte upplever? Men problemet med frekvensöverlappning kan bli markant i sämre anläggningar. Där kan det plötsligt bli svårt att uppfatta sången därför att gitarren ställer sig framför och virveln konkurrerar med sångens konsonanter om uppmärksamheten. Glöm att kunna höra skillnaden mellan 2,1 och 2,2 kilohertz, här är allt en salig röra. Och då blir din mix också det när den spelas upp genom en sådan högtalare.

Just här tycker jag personligen att man hittar den stora fördelen med att kolla sin mix i Yamaha NS-10 eller någon annan liten högtalare av tveksam kvalitet. Det röriga och otydliga mellanregistret tvingar en att arbeta ordentligt med separationen för att mixen ska fungera.

Ett förstoringsglas över mellanregistret

Jag brukar tänka på NS-10 som ett förstoringsglas över mellanregistret. Ett förstoringsglas ger ju heller inte en naturlig och korrekt bild av verkligheten. Allt är konstigt vridet, man får helt olika synintryck om man ändrar vinkeln det minsta och man ser bara ett mycket begränsat fält. Men ett förstoringsglas är ju fortfarande ett bra verktyg för att lösa en viss specifik uppgift, alltså att få syn på något litet. Precis så tänker jag om Yamaha NS-10 eller liknande högtalare. De ger inte en naturlig eller fullständig bild av verkligheten, men de är användbara ändå, för de sätter ett skoningslöst finger på all otydlighet i mellanregistret och tvingar en att rensa upp och skapa separation mellan ljudkällorna.

Men om man separerar instrumenten så bra att de funkar i NS-10 eller liknande, förstör man inte mixen när den spelas upp i riktigt bra högtalare, då? Nä, man gör faktiskt inte det. En mer separerad mix låter fortfarande bra i bra högtalare. Ännu tydligare och mer definierad bara.

Yamaha NS-10 – ett komplement

Men för att vara supertydlig: Även om jag menar att NS-10 och liknande högtalare kan ha sin användning, är det bara som komplement till en lyssningsanläggning (högtalare eller hörlurar) som är bra på riktigt. Jag tror inte att något proffs enbart mixar i NS-10. Utan min rekommendation är att först mixa så att det låter bra i din kvalitetslyssning. Kolla sedan i NS-10 – funkar det fortfarande eller behöver något redas ut? Gör det i så fall, men naturligtvis ska du sedan kolla igen i den riktiga lyssningen. Hur låter mixen nu i jämförelse med innan du växlade över till NS-10:orna och korrigerade? Funkar den fortfarande, eller ställde du till med knas? Om mixen blev sämre är det den riktiga lyssningen du ska lita på. Gå då tillbaka till hur mixen var innan NS-10 kom in i bilden. Blev mixen bättre – grattis, NS-10 har gjort sitt jobb.

Arbeta gärna med någon referenslåt, jämför den med din mix i både din riktiga lyssning och din NS-10. Har du valt en välmixad referenslåt kommer den att fungera både i bra och dåliga högtalare, och det bör din mix också göra.

Basfattigt kan också vara användbart

Det finns ytterligare en fördel med Yamaha NS-10 och andra små högtalare, nämligen att de är basfattiga. Med ett fullregistersystem av god kvalitet återges all kropp och auktoritet hos basinstrumenten. Härligt! Men det kan leda till att man glömmer bort att säkerställa basinstrumentens närvaro i mellanregistret, och missar man det kan det hända att de inte alls låter bra eller till och med försvinner i mindre högtalare. Ett viktigt mål med att mixa är som sagt att låten ska fungera och vara begriplig i alla anläggningar, alltså även om den spelas upp genom en skraltig mobiltelefonhögtalare. Då måste även basinstrument ha ett rimligt innehåll i mellanregistret.

Så för att sammanfatta: NS-10 låter uselt och är väldigt användbara. Bägge sakerna kan vara sanna samtidigt. Utifrån kriteriet att en bra högtalare ska få dig att göra bra mixar finns det en del som talar för att använda NS-10 eller liknande högtalare. Absolut inte som din enda lyssningskälla, men som komplement till en lyssning som är bra på riktigt.

Varför blev Yamaha NS-10 branschstandard?

Vi har alltså kunnat konstatera att NS-10 inte är en tekniskt sett bra högtalare, men att de kan vara användbara ändå. Det låter ju lite som att man skulle kunna använda vilken som helst halvdassig högtalare istället? Varför är det just NS-10 som har blivit branschstandard och står i så många stora studior? 

Vissa har försökt ge ett tekniskt och rationellt svar på detta, men det tror jag är att leta på fel ställe. För att förstå fenomenet bör man snarare titta på marknadslogik och gruppsykologi.

Tro’t eller ej, men även ljudtekniker är flockdjur och låter sig påverkas av varandra. Om alla har NS-10:or stående på mixerbordet är det lätt att tänka att det signalerar proffsighet. Därmed riskerar man att framstå som mindre proffsig om man inte har NS-10:or. Snöbollen rullar nedför backen och vips har alla NS-10:or. NS-10-vurmen lär mycket riktigt ha börjat med den kände mix- och inspelningsteknikern Bob Clearmountain som gjorde sig känd för att använda högtalaren. Alla ville vara lika duktiga och framgångsrika som Bob, alltså skaffade alla NS-10:or.

Den mer marknadsmässiga förklaringen ligger i att NS-10 etablerade sin popularitet i en tid där det inte var så vanligt att ha en egen studio av professionell kvalitet. Man var hänvisad till att boka in sig i kommersiella studior för att arbeta, inte bara med inspelning utan även med mixar. I ett sådant klimat är det lätt att det uppstår konventioner. Alla studior vill kunna erbjuda den utrustning som tekniker och producenter är vana vid, annars tvingar man på hyresgästen en inlärningströskel och en risk att folk fattar felaktiga beslut helt enkelt därför att de är ovana vid lyssningen. En studio där man gjort en dålig mix återvänder man inte till. Därmed uppstår en viss likriktning vad gäller den utrustning studiorna erbjuder.

Något som stärker den tesen är att NS-10 faktiskt inte längre är den självklara studioattiralj den en gång var. Idag är ju inte längre “hemstudio” och “professionell kvalitet” oförenliga storheter och därmed är det också betydligt vanligare att en mixtekniker har sin alldeles egen studio. Eftersom den bara behöver anpassas efter ägarens egna preferenser blir också studiornas utformning och utrustning mindre standardiserade.

Hur får man tag på ett par Yamaha NS-10?

Jag vet inte om du just nu är avskräckt eller lockad att skaffa ett par Yamaha NS-10. I det senare fallet kan jag meddela att Yamaha slutade tillverka högtalarna 2001, så det är inte bara att beställa hem ett par. Men enligt uppgift tillverkades inte mindre än 200.000 par! Så det är inte så förvånande att de regelbundet dyker upp på begagnatmarknaden. Vill man hellre köpa något nytillverkat släppte Avantone för några år sedan sin CLA-10 i samarbete med den kända mixteknikern Chris Lord-Alge. Åtminstone till utseendet plockar CLA-10 en hel del inspiration från Yamaha NS-10.

Personlig rekommendation

Och jag själv då – har jag ett par NS-10? Inte längre. Jag har haft Yamaha NS-10 i flera omgångar, men bestämde mig till slut för att jag fick samma fördelar från en ännu mindre högtalare som också är en klassisk skräphögtalare – Auratone 5C. Sedan tar jag också en lyssning genom min mobiltelefonhögtalare för att verkligen stresstesta mixen. Ärligt talat skulle jag nog klara mig med enbart mina kvalitetshögtalare och min mobiltelefon. Men nu har jag ju min Auratone – just det, singular, jag har en enda som spelar mixen i mono – inkopplad och en smidig knapptryckning bort i min högtalarväxel. Men osvuret är bäst, kanske blir jag NS-10-ägare igen någon gång i framtiden!