Guitar Nilsson

Så fint med bjälkar o betongfritt. Ska bli kul att läsa om.

Bästa delen i låten är brytningen efter tre minuter då låten börjar om helt utan trummor och i en ännu mer laidback feeling. Det var trummisen Tomas som föreslog det. Klurig man det. O förjävla säker på att komma ihåg varenda liten del i alla låtar…. https://soundcloud.com/user7908154/lugnet-efter-stormen

Det är tom så att svärsons (FD) trummisen sackar en del på slutet, men det förhöjer känslan av att allt är stilla o slappt i sittbrunnen. Den låten kan jag aldrig få till bättre än så.

Ang 5-56, jag har använt både riktig elektronikspray och 5-56 o WD40 under ett helt liv. Aldrig nånsin har det bliv några problem efter att jag använd de billigare "Bilmeksoljorna". 5-56 är helt förjävla bra på att på egen hand krypa in långt i utrustningen.

Gibsons egna 57 PAF modell är min favorit. Polarn som har typ 15 olika Gibson har många varianter av deras mickar, vi brukar sitta o jämföra, 490 modellen tex har mkt sämre drag även om outputten är högre. Det där är svårt att fatta förrän man kan sitta o A/B testa en längre stund. En bra rörstärkare låter fan sämre o mer billig transistor med 490 än med PAF. Man får ju lika mkt dist med en PAF om man vill. Grymma mickar som det går att forma ljudet väldigt bra från.

Ja lite pappigt är det. Det var nog ingen sejarmick med där. O riden finns inte med riktigt heller. Men munspelet, sången o hela låten blev så rätt, det återspeflar helt känslan i det texten beskriver. Den normala lyssnaren som gillar en sån här låt skulle aldrig ens komma på att tänka hur virvelljudet är. Nåt i ljudbilden måste typ alltid hamna i bakgrunden o det här är ju ingen Keith Moon-låt.

Det där var grymt bra skrivet, huvvet på spiken, jag känner igen mig helt. Jag hade spelat o sjungit live i typ 30 år under ofta stort ljubel från publiken. Men när jagf började spela in så var det inte bara roligt, det var värsta skräcken att höra hur illa jag sjöng och hur otajt jag ofta spelade på gitarren. Jag begriper mig inte på datorer så jag var knäckt över att inte kunna få in Melodyn i min studio. Nu har jag nött som satan med sången, och vissa låtar är jag helt nöjd med. Men att höra sina egna inspelningar är nog värsta kallduschen för många. Det är ju tom så att nu när jag hållit på i min studio några år o lyssnar kritiskt på tex Pink Floyds Dark Side Of The Moon som jag alltid hållit för bland det bästa ljus som finns så hittar jag fula grejer även i deras superproduktioner; kaggeljudet är riktigt illa tex, det låter som om de endast använd en subkick o inget som tar upp attacken alls.

Hound Dog Taylor hade sex fingrar på varje näve, men använde typ bara ett till slideröret.

Fan vad bra jag får till det ibland. https://soundcloud.com/user7908154/lugnet-efter-stormen Om det blev så jämt ändå. 1000 värdelösa låtar o mixar, sen blir det en bra.

Jag använder alltid astrologi i både låtskrivandet och ljudtekniken. Naturligtvis.

Första kaffekoppen nu + två ägg. I dag känns flunsan nästan inte alls, äntligen, fan vad drygt det varit. Idag ska jag få lite gjort i studion. 🙂

Spraya i teleutgången och volymen om du kommmer åt. Veva fram o tillbaka skitlänge på alla rattar

Thörnblom for President.

Hostat mig igenom ännu en dag. Går o lägger mig o försöker sova. Gnatt svartrockare o jazzfreaks.

Om analogt är vågform och digitalt fyrkantvåg så är ju den där trekantsvåg

Oscar Peterson trio. tex "When summer comes"

Det var en massa folk som tjatade på mig att jag måste ställa upp i "tävlingen". Varje år får svenska folket rösta fram en folkets sommarpratare annars är det ju SR som väljer ut vilka som ska få vara med, det är superkändisar som Hasse Alfredsson och Ingvar Mein Kampfrad o andra som räknar upp alla miljarder de tjänat. Tävlingen går till så att ringer SR o blir kopplad till en telefonsvarare, sen har man fem minuter på att bara snacka om vad som helst. Av alla som ringer in väljer SR ut tio femminutersprat som svenka folket får rösta på. Det var nåt på 7000 pers som röstade på mig. Mitt hemliga vapen var att inte använda manus och att snacka om roliga grejer i stället för pengar och elände. Man kunde ringa in tom ett visst datum, kl 12 på natten. Okej då tänkte jag att va fan, o ringer in kl fem i tolv på natten och hasplade ur mig den här historien man kan höra här. Faktiskt jävligt roligt. O helt sant dessutom. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=2790675

Det var 2009. Att vara Sommarvärd är det största som finns inom svensk radio. Jag hade flera miljoner lyssnare. Satt själv ute i skärgårn o lyssnade på det med massor av andra. Folk grät för att de tyckte det var så bra. Själv skämdes jag för mitt manusfria surrande, har inte vågat lyssna på det förrns det gått några år, men nu hör jag ju att det både bra och roligt. Får fortfarande fina kommentarer om programmet nästan varje dag. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=2860392 Här är hela programmet med nedkortade låtar, så snyggt klippta att alla låter som om de vore inspelade så från början. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/80430?programid=2071

Lite deppig läsning… Kanske kan det bero just på att det är så enkelt att göra trummor och rubb o stubb själv, så det blir mest så man håller på för sig själv. När jag började spela fanns det ju knappt tvåspårs rullbandare, det var var nästan ingen som spelade in öht. Men vi spelade med varann desto mer, och mycket inför publik, o det är det som utvecklat min musik till nåt jag gillar väldigt mkt själv. O de som lyssnar gillar det oxå väldigt. Men jag kommer ihåg att det stod väldigt still ofta o länge, man lärde sig inte ett enda dugg. Det fanns ju inte youtube så man kunde titta på andra popband heller. SVT visade kanske ett rockprogram om år, Beatles ena året, Stones det andra. Så vi nötte och spelade så det lät illa men kul o tyckte det var skitkul. Mitt förslag på kur är alltså att försöka få ihop ett gäng att spela med, om du inte redan har det. Utan andra musiker inblandade blir det en väldigt tunn soppa tycker jag. Ta inte så allvarligt på det, man behöver inte vara så ja bra, det är kul ändå.

Canal Digital, vilket jävla skit. Kollar man på en film man spelat in blir det plötsligt svart en halvtimme från slutet. Värdelöst jävla modernt icke fungerande satan skit. Nyss försvann ljudet helt. Jag får bryta strömmen i ett kör o starta om. Jävla fucking skiiit

Stön. Och inte fan händer det nåt med Spinnup uppladdningen heller. Är det bara en massa snack där tro?

Vilken j-a huvevärk. Treo o Alvedon hjälper inte heller. Scheize!

Hihaten i övre viddjon låter väldigt programmerad?

Yamaha http://www.4sound.se/itempg.aspx?id=1044297&artno=179606 Tänk på att en del ak gitarrer, även om de är dyra, kan vara så att stränghöjden är jobbigt hög. Det är nästan omöjligt att fixa efteråt. Provspela o känn så den är lättspelad. Kanske de säger i affärn att "sånt justerar vi om det inte känns bra" men ofta går det inte. Gitarren ska kännas rätt från första sekunden…. Man kan även ganska enkelt kolla så den stämmer i intoneringen, ta ett öppet D-ackord, flytta sen upp det en hel oktav till 14de bandet, då ska det låta stämt även där uppe, ihop med lösa D-strängen. Stämmer det dåligt är gitarren kass…. Tanglewood gör ju fina gitarrer, men om dom har jag hört en hel del skit att de spricker, o halsen lossnar. Extrasonen köpte en sån, den sprack, han fick en ny som halsen var sned på…. Till slut tog han en Yamaha i stället o den funkar… Jag själv har en Epiphone Jumbo. Väldigt skön att spela på.