Guitar Nilsson

Det trodde jag nog inte heller, men som du skrev om den avskydda Ove så lät det ju så. Det verkar som om du resonerar så där negativt om din egen musik, och det är absolut inte bra. Jag vet att jag är bra på musik, vet även att jag är ganska dålig på andra viktiga saker i livet. Men man kan väl bli bättre på det mesta om man bara inte nedvärderar sig själv. Man kan sälja CD till bekanta genom tex Facebook. Där länkar jag också ut somliga alster, så folk vet ganska bra i förväg om de skulle vilja köpa en cd eller inte. Nåt påprackande behövs inte alls. Nu har jag gjort Skatön helt jävla klar. Nu får den bli som den är nu.

Tyvärr kommer jag inte ihåg.... Löd ihop en jäkel själv!

Jag måste säga att du skriver bra underligt... "Om man lyckas sälja 10 exemplar till sin vänskapskrets så tjänar man i bästa fall en knapp tusenlapp." ?? Har jag lagt ut 6000 för skivorna har jag då förlorat 5000, inte tjänat 1000. "Risken är att några som plikttroget köpt den olyssnad sinsemellan snackar: "Blev du oxå påprackad den där usla skivan?"" ?? Jag kommer inte att försöka pracka på nån min skiva. De säljer sig själva. Och ingen kommer att tycka att den är usel. "Kul att han till slut släppte en skiva" ?? Jag har tidigare släppt flera singlar, en EP, två vinyl-LP ett kassettalbum och två cd-album samt medverkat på andra album. Inget har varit uselt. Ganska ofta vill folk köpa cd av mig, fast de är slut. Fick mail från USA igår av en som köpt vår debut-LP i USA 1983, han ville köpa mer skivor nu. "Är det värt tusen spänn att riskera att bli betraktad som Ove i Solsidan? Lägg till om dom får reda på att den "bara" kostade 15 kr styck att pressa upp. Om dom fått den gratis kommer det bara heta: "Kul att han till slut släppte en skiva." ?? Var har du fått siffran tusen spänn ifrån? Kan du pressa 500 cd till den kostnaden vore jag glad om du tipsade om vilket presseri som gör det. Och 15 kr styck? Mina bekanta är inte dummare att de vet att förutom press-kostnaden har jag köpt studioutrustning för uppåt 100.000 kr och lagt ner typ miljoner timmar i arbete på det hela. Med risk att vara oartig kan jag inte hitta ett enda vettigt ord i vad du skriver. Undrar vem som känner sig som Solsidan-Ove? Inte jag i alla fall.

Ligger mycket i det. Sånt jag spelat in på sistone, det svenska alltså, har jag lagt nästan all tid på två grejer, att skruva bra ljud och att göra sångpålägg. Sången gör jag om i det oändliga innan det låter hyfsat. Gitatpålägggem däremot, de brukar sitta på första eller andra tagningen, ofta hela låten igenom. Jag provspelar bara lite först så att jag hinner få till ett passande ljud. Samma när jag sjunger blues, betydligt enklare än popsång... När jag tänker på hur folk numera lyssnar på musik så verkar det ha svängt till att sången i sig självt blivit lite underordnad gitarrvräkandet, man vill höra mycket gitarrvräk nu. Förr tror jag det var tvärtom, det var lite lätt skamligt med gitarrsolon. Kanske helt fel tänkt av mig, men nog verkar det så när jag spelar live.

Det har nog med impedansen att göra. Stompboxar för golvet brukar vara anpassade till den svaga signalen direkt från gitarren. På effect send är signalen redan förstärkt i försteget, så det blir knas på nåt vis. Hur kan nog tex Claes här på forumet förklara.... Det är lika om man kopplar en ackegura med inbyggd mick via telesladd direkt mixerns teleingång, det låter tunt o fan, även med max gain. Det är för att teleingången oftast är en lineingång. Koipplar man i gitarren i XLR-ingången i stället låter det genast 10 ggr bättre. Edit: Varför ha en boostpedal på loopen? Låter helt fel.

Du var mig en slö musikant! Men har du inte två kanaler/ingångar på förstärkaren? Koppla då in basen på den rena kanalen och gitarren på den brötiga sidan. den finns splittpedaler också, men behöver du verkligen det? Som hemläxa får du här att lära dig att stava till gitarr. Det måste man som gitarrist, anat fårr mann stva hru fna som hestl. 🤪

Bra tankar även detta. Publiken tjötar faktiskt redan om tex Segla Bort, och Skatön. Lika som de tjötar om tex Lost Like A Pinball som jag skrev i början av 80-talet. Och Hendrix Red House vill de höra med... Kan jag sälja bluesrocken så det går ihop är det ju snart gjort att pressa en till cd med de svenska låtarna. Går säkert att sälja ett gäng av den med även om den finns gratis på nätet, äldre folk vill ha riktiga cd att spela, eller tom vinyl en del. En orsak att jag vill satsa på en helt annan produktion är att mina medspelare blivit så supertaggade att spela, och att spela mina låtar. Om basisten ska lägga pm basen som jag redan spelat är väl inte så dör skitkul för honom. Roligare med en helt ny grej där de två efter eget huvud till stor del får arra hur rytmsektionen ska dunka på. Det svetsar nog ihop oss mer som band än om det är ett projekt där jag gjort nästan alltihop själv... Det är ju jag som programmerat trummorna till de svenska låtarna med från börja, även om Tomas spelat riktiga trummor ovanpå det. Att ha ett fungerande band är nåt som jag värdesätter enormt. Och de här två musikanterna är det många som drar i och vill ha med i coverband, nåt de själva inte gillar. Som tur är för mig, bäst att se till så de trivs maximalt. Att jag inte är klar med första skivan än beror på två saker, jag har inte haft nåt riktigt band att spela med, dessutom har jag höga krav på ljudet, det är först nu jag tycker jag bemästrar hela kedjan tillräckligt, masteringsbiten har varit det svåraste. Sen jag börjat lyssna noggrant tycker jag inte ens trumljudet på SRV´s skivor duger på långa vägar. Man är väl både lite tröglärd samtidigt som man är extra noggrann i min ålder. Hur många vågar ge sig på att lära sig inspelningsteknik när de är över 50? Men det går det med om man ger sig fan på det. Edit, Tack för det där om att det är min röst som gör de svenska låtarna. Trummisen säger samma sak, själv har jag lite svårt för hur jag låter...

Det blir mer stress och ångest än avslappnad sång. Jag skulle kanappast göra bra ifrån mig, alla sitter med ryggarna till först och ska inom några sekunder bestämma om de ska trycka flipp eller flopp. Egentligen en helidiotisk miljö att utöva musik i. Tom etablerade stjärnor brukar ju komma igång riktigt bra först efter att de sjungit några låtar. Här får de tävlande 1,5 minut på sig. Och måste bli älskade av både småbarn och hundraåringar för att få vara med, det är ju det sjukaste. Och även om tanken är god kan ingen bli stor popstjärna om de inte är mycket unga och typ vackrast i världen. Har jag svårt att tro i alla fall. Är man gammal och/eller biffig får man satsa på opera, country eller blues.

Mobikenos pris är med trycksaker: CDs in jewel cases, full colour 4pp booklet + rear inlay http://www.mobineko....celist-2009.pdf Det här med ISRC, måste man ha det? Jag gör ju allt i digitalporta, den kan ju inte sånt. Ska jag blanda in andra människor och masteringsprogram blir det väl ingenting av det hela, det blir aldrig klart. Och Baltic disc. http://www.balticdis...swe&main_id=170 jag hittar inga priser alls där? Edit: När mobikeno skriver full colour 4pp booklet, är det ett papper vikt på mitten?

Ja, det var märkligt ljud, orginalskivan låter inte så, det är nog nåt som blivit när de lagt ut den... Säljer jag slut på skivorna direkt? Det vore ju wunderbar. MXR Fuzz och vrål.

Grymt kollar dem nu. Om jag fattade rätt kan man göra tex bara 400 ex för 4 688,56 kr

Låter kanon... Att Neil hoppar så mellan det tunnaste vekaste till värsta stenkrossen gillar jag. Jag har hållit på så själv jämt. Jag börjar nog med en stenkrossarnde blues, sen kan jag göra en "Vind för våg" platta. Har ni sett det här? Sanslöst:

Låter kanon... Att Neil hoppar så mellan det tunnaste vekaste till värsta stenkrossen gillar jag. Jag har hållit på så själv jämt. Jag börjar nog med en stenkrossarnde blues, sen kan jag göra en "Vind för våg" platta. Har ni sett det här? Sanslöst:

"Segla bort" kunde nog platsa på en tunggungskiva. Vi har gjort den i längre version också, då med obligatoriskt gitarrfreakout. Johans pianoboogie, den är jag inte med och spelar alls på, jag är bara inspelningsteknikern, eller vad det nu kallas.... Var den kommer att säljas? Ja säg det.... Direkt vid spelningar och via tex Facebook. Hade ett snack nyss med svärsonen/trummisen, han trodde också på en tunggungsskiva även om poplåtarna är bra. Han känner basisten bättre än mig och som det låtit på basisten tycker han oxå att det här tunga tremannaöset är nåt han verkligen gillar. Han har nog mest spelat pop förr, grundtonen till varje ackord. Nu kan han plötsligt flippa ut som han vill. Trummisen kommer oxå ihåg från förra spelningen att det var de långsamma tunga bluesarna som gick hem allra mest, han hade varit orolig över om den biten skulle funka innan. Jag själv vet sen åratal att alla älskar långsam blues, eller rättare sagt, blandningen av långsamma och snabba låtar... Tackar verkligen för era tankar. Poplåtarna behöver ju inte slängas på tippen bara för att vi gör en fet bluesskiva. Grejen med bluesen för min del är att jag har en helt egen stil jag har aldrig varken velat eller klara av att kopiera Hendrix eller SRV. Det kan ju göra en bluesplatta intressantare än andra svenska bluesgrejer som ofta är kopior rakt av. Nu ska jag försöka plocka ut tunga låtar att spela in, det är dags att börja repa...

Låter väldigt vettigt... Hemsidan fixar grabbarna...

Jag tänkte inte sälja poplåtarna typ som nedladdning med viss promille till mig, uta att i stället kunna skicka runt dem och ev få nån känd popare att ge ut dem. Vill nåt skivolag ge ut nån av låtarna med mig bakom micken så är jag med på det med... Kanske man kan få göra en inspelning i en proffstudio, det har ju faktiskt hänt mig förut när jag fått skivkontrakt. Livepublik har jag redan efter alla år på scenerna. Men de är ju mest vana att se mig pina ur gitarren och få folk att dansa så de bryter benen än att de tänker sig mig som en popsångare. Spelar vi tungt live bör ju den cd vi säljer vara lika oxå. Tack för tankarna!

Jag och mina yngre spelpolare har tänkt pressa 500 cd, jag står för pressningskostnaden ca 9000 kr, kan vi bara sälja 90 st a 100 spänn till bekanta och på spelningar är pengarna tillbaka. Jag har ca 10 svensktextade låtar, några riktigt bra, nån är väl mer rolig än bra. Jag har varit i rocksvängen länge, fyllde 56 i fredags... Har givit ut några album förr, med tung bluesgitarr i förgrunden. Nu tänkte jag alltså göra de här svenska låtarna som är mer åt pophållet än tung blues.... Men nyss, i badkaret fick jag en fundering, vad kan jag egentligen få ut av de här poplåtarna? De flesta av dem borde kanske sjungas och spelas av nån helt annan än mig, jag sjunger blues bättre än pop. Och 9000 kr är en enorm summa pengar för mig. Poplåtarna har inte nästan några gammaldags Hendrixvräkiga gitarrer, den grej jag är bäst på. Dessutom, av nån anledning är jag mycket bättre på att spela nu än jag var så sent som för kanske 5, 6 år sen. Vore det bättre att spela in en tyngre blues-tunggungs-cd? Jag har eget bluesbaserat material så det lätt räcker till dryga timmen. Poplåtarna är så korta att det blir bara drygt 30 min på 10 låtar... En poplåt med en 56-åring kan ju aldrig slå, dessutom rattar jag inte fram nåt modernt popsound som låtarna kanske helst borde ha. Och jag är 100 gr bättre som tung gitarrist än som snäll popsångare. Min sång är väl av samma sort som gitarrspelet egentligen... När vi spelar live så är vi mer powertunggung än popband, live på tre man har jag inga snälla utpanorerade kompgitarrer att ta till heller, då blir det overdrive, fuzz och wahwah som eldar igång folk. Och till min förvåning så verkar det vara omöjligt att spela för rått, folk i alla åldrar gillar det här hejdlösa öset nu för tiden. Sist vi spelade live på en krog sa basisten Ted i sista pausen att han tyckte det var så ini h.e roligt att spela, särskilt att få improvisera, nåt jag varit lite rädd för att de här killarna som är drygt 30 år yngre än mig inte skulle gilla, men de älskar det, basisten har ett helt ruskigt gehör och spelar precis vad som helst från Elvis till Technogrejer. Vad jag har för musikaliska planer för framtiden vet jag väl inte. Mitt gamla band funkade inte alls pga orsaker vi brukar dryfta här på forumet, nu har vi plötsligt ett pålitligt kanonband som kan spela både pop och tunggung. Jag har fått för mig att många är less på välordnad popmusik, de vill ha feta trummor och ylande hysteriska gitarrer. Jag har skrivit ett gäng bra poplätar, även country, men det jag verkligen älskar själv är såna grejer som Johnny Winter, Hendrix mm, där basist o trummis utgör en stor del av hela skiten. Om jag inte pressar en cd av poplåtarna kan jag ju ändå försöka sälja dem via soundcloud och sånt. Få nån yngre förmåga att sjunga in nån av låtarna kanske... Trummisens bror är värsta hackern, basisten med, de jobbar med datorer och som programerare, så hemsidor och sån skit som jag inte fattar mig på kan de enkelt greja. Ska vi ge ut en popcd med lite sånt här sound: http://soundcloud.co...nilsson-skat-n# Eller satsa på det jag är bäst på, och tycker är allra roligast om jag måste välja? Sorry för långt inlägg, men ni har hjälpt mig så mycket förr att ni kanske har några bra ideér nu med. Jag vill bara spela och ha kul, och kunna äta mig mätt, då är jag nöjd... MVH Håkan Nilsson... Velig -55

Har du pedaler som inte är "true bypass" påverkar de ljudet mer eller mindre även när de inte är påslagna. Sen är det väl så att många pedaler inte alls är avsedda att sitta på send return, tror det är impedansen som är olika om man ska ha pedalerna mellan gitarren och input på förstärkaren, eller på send o return. Vanlkiga distar o wah-wah pedaler låter väl bäst innan ingången på stärkaren. Ett delay däremot brukar funka bäst på send o return, i alla fall om man kör med mycket gain och distpedaler fullt påskruvade. Ett rackdelay funkar bara på send o return, signalen från gitarren är alldeles för svag för att driva delayet. Gör man rätt i bägge fallen blir det en j-a massa sladdar att hålla reda på. Jag vill ha alla pedaler utom delay kopplat vanligt, dvs mellan gitarr o ingång på stärkaren. En Ibanez tubescreamer tappar en del bas när man trampar på den. Sitter den då på send o return blir det en stooor skillnad skulle jag tro... Koppla dosorna på ingången blir det nog rätt. Vad har du för dosor då?

Jag har beställt en Peavey EQ för att med den göra en liten ändring i ljudet på mina monitorer, jag tycker de ger ett par db för lite nånstans i diskanten och aningen för mycket i midden, det är denna: http://www.thomann.de/se/peavey_pv215eq.htm Som synes är den slut, det såg jag nyss på Thomannsajten, nåt meddelande om det från Thomann har jag inte fått. Jag har väntat o väntat o väntat... De tycker jag ska köpa en Behringer 2 ggr 15 band, men för ungf samma pengar som jag redan betalt för peavyn får jag en annan Behringer med 2 ggr 31 band. Nån som testat en sån här?http://www.thomann.de/se/behringer_fbq3102_ultragraph_pro.htm Behringer känns inte så kul, men den kanske är helt ok? Den här eq´n kommer ju aldrig att vara inkopplad på ljudet mellan mick och färdig cd, det är bara monitorerna jag vill höja diskanten ganska minimalt på, kanske max 2 db upp resp ner... Hörlursljudet ändras inte alls av den här inkopplingen. Men Behringer? Och är det bättre med 31 band än 15? 31 reglar kanske brusar mer än 15?

Har ingen föreslagit Ibanez tubescreamers? Brukar hålla bra i längden...

SNygg bra låt. Du sjunger lika bra som Sting typ. Lite sönderkomprimerat... Och de dubbade kompgitarrerna tar över för mycket, dränker tom ett fint solo. Jäkligt fet och bra låt hur som helst. Helt egen fin stil på sång o melodier.

Det är ju det jag säger, nu är det bevisat. Inte fan ska elgitarrer dubbas. Vad coolt att se hur många här ser ut.

Vad ilsken du är idag! Tur att min Tascam channelstrip inte funkade varken som kompressor eller autotuner.

K&M stativen är riktiga grejer. På ett sånt kan du även hänga dit en mickscreen om du vill, Thomans egna är väldigt rejäla. När jag gör sångpålägg har jag aldrig bom. Och jag brukar sitta på en sk Garagepall från Biltema. Den har jag med mig när jag trubadurar med. Men när man ska micka en ak gitarr eller låg gitarrförstärkare är bommen bra att ha. De går alla gånger att ta lös från K&M. Det gick även på Thomanns skräpstativ.

Samma säger Eric Clapton om det han gjorde under knarktiden. Noel Redding och vad fan hette trummisen sa om Jimi Hendrix att han inte kunde spela alls om han tagit sprit eller knark. Allt han gjorde bra fick han ur sig helt nykter. Att knark skulle tillföra nåt till en musiker, aldrig. Värdelöst. Hade alla dessa superstjärnor gett fan i knarket hade de skrivit och snickrat ihop ännu mer låtar i världsklass. Är man talanglös kanske man vill tro att knark ska förbättra det hela, men nej i helvete heller. Jag har spelat med några som när de tyckte det var trögt att repa gick ut och rökte en holk. Efteråt tyckte de att nu, nu jävlar lirar vi bra. Jag som fortfarande var opåverkad hörde ju att det lät ännu jävligare. Talanglösa dumskallar säger jag. Nu när det gått många år så är flera av de här antingen döda eller sitter på dårhus. Jag fullständigt hatar allt jävla knark inklusive hasch, fy fan, och allt det här jävla romantiserandet och förhärligandet, jag spyr åt det.