Valle

Nä,vänta nu... Du börjar (inte för att det är något ovanligt) glida i sidled. Vi får ta en update: 1. Du efterlyste exempel på band som anser [påstås] att dom skaffar sig en viss image för att provocera en äldre generation. #555 2. Jag sa: I stort sett varenda band som är medvetet om dels sin tid, dels sina mål. Man gör helst inte vad "de äldre" gjorde, man vill frigöra sig, vara oberoende, unik. Man går "ett steg längre". Detta måste rimligen ses som ett sätt, om än indirekt, att provocera en äldre generation. #586 3. Du svarade med att det inte fanns något rimligt alls med mitt resonemang. Du avrundade med frågan om jag tyckte att det är provocerande med utveckling. #588 4. Mitt svar: När det gäller imagedrivande näringsverksamheter som gärna vill nå ut till den "yngre massan", som till exempel musikbranschen gärna vill, så blir mitt svar på din fråga ett absolut ja. "Provokationen" är avsiktlig. #632 5. Din kommentar på det: Det finns säkert enstaka band som medvetet försöker provocera. Men för den stora mängden så gäller det nog att man kör med en image som passar det man spelar. Hårdrockare som dansband. #633 [Och som sagt, att du menade hårdrocksBAND var underförstått.] 6. Då undrade jag om det var din mening att den stora mängden inte fäster så stor vikt vid vad den "yngre massan" anser är attraktivt. #641 7. I #648 gjorde du ett förtydligande, vilket jag bekräftade. Men frågan kvarstod (punkt 6) . #652 På vägen till ditt senaste svar har ursprungsfrågan ändrat skepnad något. Jag skiter fullständigt i vad och varför "de flesta" börjar spela, det har inget med saken att göra. Vad vi talar om här är när banden blir så pass etablerade att de når ut till konsumenterna och/eller "den yngre massan" och vilken betydelse den senare har för bandens existens/utveckling. Igen: Menar du att den stora mängden inte fäster så stor vikt vid vad den "yngre massan" anser är attraktivt?

Som sagt, du fokuserar för mycket på detaljerna i dialogen, istället för på helhetspoängen som besvarar din följande fråga: Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? ... Edit: Glömde frågetecknena. Men för sjutton gubbar, svara inte på dem...

Men du ser, det är här du klantar dig lite grann. Du fixerar för mycket på detaljerna i dialogens fraser istället för helhetspoängen. Det spelar ingen roll vad, eller hur korrekt, pappan än hade svarat. Barnet hade fortsatt med "vaffö de" i all evighet... Där för blev det halmdocka (icke desto mindre komiskt) när du började gaffla om "mitt okunniga" påstående om att "[solen är] varm för att kunna värma jorden [och] för att det ska kunna uppstå liv". Det hade liksom inte något som helst med något alls att göra.

Alltså, varifrån får du kriteriekravet att en dansbandslåt blir dansbandslåt först om/när den spelats på "dansbandskvällar"? Och, inte för att tjata, så är jag fortfarande nyfiken på #644. (Tack på förhand!)

Jag förstod mycket väl att du syftade på -BAND. Frågan kvarstår dock: Den stora mängden fäster inte så stor vikt vid vad den "yngre massan" anser är attraktivt, menar du?

Såg du något frågetecken? Ibland används "varför" till indirekta frågor som inte kräver svar. Du menar att jag är ett dåligt exempel på forumuppförande? Att skapa riktlinjer för en debatt gör debatten mer intressant och långlivad. Och att skapa riktlinjer för den här debatten var något jag gjorde för att just kapa en intressant och långlivad debatt. Att du tar dessa riktlinjer en aning för personligt är bara att beklaga. (Förresten var det ganska fånigt av dig att inleda inlägget med att du förstår "mer än många andra", bara för att runda av med att jag skulle "[förutsätta] att ingen annan vet lika mycket som [jag]"... Snacka om att trampa i tjurskit.) Avslutningsvis: Uppenbarligen har du fortfarande svårt för att greppa det där med halmdocka, trots att du gärna svänger dig med begreppet. Men här ska du få ett praktexempel till på halmdocka: "Om du tycker att du argumenterar lika bra som pappan i det här exemplet så är det väl inte så konstigt om du får dumma motfrågor. Solen är inte varm för att kunna värma jorden eller för att det ska kunna uppstå liv." [Citat: JJRockford] Ett stort grattis till dig! 🙂

Det här var intressant. I vilket inlägg finns ursprunget till detta påstående?

Nu lutar du åt det där tråkiga hållet igen...

Den stora mängden fäster inte så stor vikt vid vad den "yngre massan" anser är attraktivt, menar du? Wow! Inte illa. Vad körde ni för låtar?

Här är du för skön; varför skulle jag säga att du har lämnat en debatt utan att först ha försäkrat mig om att du faktiskt har gjort det. Nu gjorde du det igen! Men nej, då! Jag är en stor pojke. Du får ta till vilka knep du vill. (För hur mycket du än skyller på att andra använder sig av "retoriska trick", så är det ju faktiskt ett förlorarens "trick" i sig att förringa debattmotståndarens debattförmåga, i hopp om att vederbörande ska hamna i obalans. Precis som med halmdockor, som du ju också är flitig med.) Men jag misstänker att du tror att dina "tricks" leder till fortsatt debatt, när det istället försvårar den. Du bidrar tyvärr till att debatten blir tråkig. Ett exempel som beskriver dig ganska bra är hur du "kräver" omformuleringar av frågor/påståenden för att du "inte förstår". Till slut tröttnar man och väljer att gå vidare med andra frågor. Då finner du inget som helst genant i att säga att man har "slut på argument" eller "inte har tänkt rätt". Fast på sätt och vis har du ju rätt. Det är lätt att köra slut på hela argumentförrådet – när det gäller dig. Ungefär som med barn: - Pappa? - Ja, älskling? - Vaffö e solen varm? - För att det är en stjärna, ett stort eldklot. - Vaffö de? - För att kunna värma upp jorden. - Vaffö de? - För att det ska kunna uppstå liv. - Vaffö de? - Så att du, mamma och jag ska kunna leva tillsammans och ha trevligt. - Vaffö de? - Vaddå, varför vi ska leva eller varför vi ska ha trevligt? - Aa! - Jag förstod inte, älskling. Undrar du varför vi ska kunna leva? Eller? - Ja, vaffö finns vi? - Vet du vad? Vi får nog ta detta en annan gång... - Vaffö de? Har du slut på argument, eller? ~ (Ja, det har jag, älskling. Men du har förstås ingen aning om att det snarare beror på dig än på mig.)

Har du en aning om hur ofta du skriver sådär, och hur fånigt det blir? Är det så du tror det är? När du själv lämnar debatter och skyller på tidsbrist eller liknande är det ingen som kallar dig för "chicken", kastar osanningar efter dig om att du har slut på argument, eller att du flyr för att du inte har tänkt rätt... Bläh!

När det gäller imagedrivande näringsverksamheter som gärna vill nå ut till den "yngre massan", som till exempel musikbranschen gärna vill, så blir mitt svar på din fråga ett absolut ja. "Provokationen" är avsiktlig. Verkar det konstigt? En fråga till dig, JJRockford: Hur stor praktisk erfarenhet har du när det gäller dansband och dess musik? Edit: förtydligande.

Ungefär som att säga att alla rocklåtar är dåliga eftersom MuttLange producerade Def Leppard på ett visst sätt. Men, visst... (Hade inte du tackat för dig? 😉)

Och?

Det var D Vibe som använde uttrycket "motståndare" i sin kommentar till mig, jag svarade bara... Du och D Vibe kan ta och kramas lite. Ni är båda lika duktiga på selektiv läsning. Du har ännu inte lyckats bevisa att det du sa var sant. Du till och med erkände att du inte var konsekvent i ditt påstående. Så varför behöver jag bevisa något?

Well, motståndaren syftade ju själv på poster utanför tråden. Jag har inte snackat om "värre saker på 70-talet" i den här tråden, ändå fick jag mig en slev av osanna skitslängor. Fast... jag begär inte att du ska förstå. Du läser för selektivt.

Jag tror att du gör det typiska misstaget som många oinsatta dansbandsmusikogillare gör; du tror att "dansband" nödvändigtvis måste kopplas till en sorts stereotypisk artist. Dansbandsmusik är "det som spelas" inte vem som spelar det.

Ja, fast nu har jag ju gillat dansbadsmusik i stort sett hela mitt liv, så... (tänker lite på vad du skrev ovan: "Jag vet inte om du skulle startat denna tråd för typ 20 år sen när du bara lyssna på kiss. Men nu har du ju lärt dig att lyssna på dansbandsmusik å du gillar det. så ok...")

Mycket! Enligt en Bert Karlsson-biografi jag läst, så tröttnade Borsch på turnélivet och ville ägna sin tid med sin flickvän. Något år efter avhoppet från vikingarna försökte han på nytt som soloartist. Men han krisade ihop (något psykiskt som påverkade hans sång så illa att han inte kunde sjunga längre) och lämnade rampljuset en gång för alla. Edit: Han delade förresten scen med Sjögren på Vikingarnas avskedsgig. Tror det var "Leende Guldbruna Ögon" de framförde.

Ibland tar det emot att säga det, men Vikingarna under Borschs tid var på något sätt mer intressanta än efter det att Sjögren tog över. Jag anser dock att Sjögren är "mer" sångare än vad Borsch var. Samma sak med Wizex. De verkade mer stabila under Kikkis tid. Sedan bytte de sångerskor så ofta att de till slut förlorade sin identitet. Idag är de bara en taskig kopia av sitt forna, glansigare jag. Då kör jag gärna också några länkar (några av mina favoriter som ingick i vår repertoar när jag lirade i dansband på 90-talet): Pussycat: Mississippi ABBA: Fernando Vikingarna: Silver Bird Wizex: Save Me The Judds: Mama He's Crazy Elvis: Moody Blue Pussycat: Georgie Wizex: When YouWalk In The Room Vikingarna: Last Date (Min höjdpunkt under gigkvällarna; då fick jag äntligen show:a off lite...) Jag hade kunna gå på i evighet här... Gotta love dansbandsmusik! 😄

I stort sett varenda band som är medvetet om dels sin tid, dels sina mål. Man gör helst inte vad "de äldre" gjorde, man vill frigöra sig, vara oberoende, unik. Man går "ett steg längre". Detta måste rimligen ses som ett sätt, om än indirekt, att provocera en äldre generation. Förstod du?

Genom logiska antaganden.

Varför var den låg? Mycket möjligt. Du tycks i alla fall inte kunna hålla dig borta från att bidra med kommentarer. Så jag antar att det gör dig till precis den ohyra du menar att jag är.

Hej, madeinroad79! Det du talar om för mig är alltså att jag "är i en fas", typ...

Du tycker alltså att allt är just så jobbigt? Jag? Grattis.