Valle

Och du borde kanske kolla lite noggrannare vem som är TS till "politik"-tråden. OK, du påstår alltså att följande är sant: Valle har aldrig överhuvudtaget ens försökt sig på en förklaring om saker han har tyckt var värre på 70-talet. Hur har du kommit fram till det? Har du läst alla mina 5 708 inlägg till att börja med?

Hoppla! Det här blev lite av en Aha-upplevelse. Om jag får gissa så hör du till den senare dumkategorin. Och jag resonerar såhär: Den som är inte är medveten om att han inte förstår har ingen anledning att ens ifrågasätta om han förstår eller inte – han vet sonika att han förstår (även om han alltså å det faktiska inte förstår alls). Det förklarar kanske varför du ofta inbillar dig att du inte förstår de enklaste motfrågorna. (Fram till nu trodde jag att du låtsades.)

Nej. Meningen lades inte till i syfte att vara oförskämd. Det var en gest (gentemot de vars förståelseförmåga du förringade i ett svep). Men låt oss checka oförskämd-faktorn hos dig lite grann: Take 1: Ja eller nej – är det enligt dig en sanning att jag aldrig överhuvudtaget ens försökt mig på en förklaring om saker jag har tyckt var värre på 70-talet?

Du uttrycker dig fel. Du skulle ha skrivit (se särskilt fetstilt): "ingen av er har hittills lyckats ge en antydan till förklaring som jag förstår..." Det är faktiskt lite oförskämt av dig att dra ner precis hela forumet på din förståelsenivå.

Åh, låt mig gissa: du spelar bara för att det är kul, inte å det minsta för prestige. Du fullkomligt skiter i vad andra skulle tycka om din musik. Eller?

Ja, varför inte? Kejjdå! Som du vill! För att fortsätta på "ABBA-grejen" måste jag be om svar på frågan vad du anser att dina texter i huvudsak handlar om samt vad du anser det är du i huvudsak vill uppnå med dina texter och din musik. Jag behöver även veta vilken målgrupp du siktar in dig på med din musik/ dina texter; är det kidsen eller politikerna. Av vikt är även att veta om alla som du samarbetar med (spelar in din musik med) delar samma värderingar och syften som du i ovan frågor. Vad jag tolkar av dina texter och din musik är fullständigt irrelevant i det här avseendet.

Nä, jag vet att du inte sa det. Jag undrade förstås om du menar att dansband säljer sämre i förhållande till någon annan genre. Säljer rock bättre än dansband inom sina respektive marknader/konsumenter? Vi talar om svensk försäljning, förstås. Nu vet jag inte om du bara grep halmstrån (söka efter kryphål i argumenten)... Jag syftade förstås på det jag har påtalat hela tråden igenom: Att säga att dansbandsmusik är dålig bara för att den är "enformig", och samtidigt favorisera en genre som bygger på loop-baserad musik, tycker jag är en inkonsekvens i den här tråden/frågan. Argumentet är i klass med "det suger för att det låter skit", och jag efterlyser mer konkret varför man inte gillar dansbandsmusik. Se det lite så här: Låt oss säga att "dansbandsmusiken" här representerar en låt (utan koppling till någon specifik genre) som jag har skrivit. Jag efterlyser kritik. Men det måste givetvis vara kritik som rimligen kan leda till sådan förändring som ger gehör för kritiken. Din kritik låter så här: Valle, din låt låter skit – den är enformig och texten är banal. Min fråga till dig: 1. Hur gör jag min låt mindre enformig? 2. Vad skiljer min text från en annan text som inte anses banal? Jag ser och förstår hur inbjudande ovan är till att skapa sidoämnen. Men motstå. Var stark.

Av i princip samma skäl som ovan där du "tvingar" mig att fördjupa mig i din musik och tolka dess texter för att kunna gå vidare med frågan. Sådana här, vad jag kallar "ping-pong-trådar" är trevliga. Men för att de ska vara uthärdliga måste man hålla tempot, och när (jag misstänker att) du inte kommer att svara direkt på frågor, då skiter jag gärna i det. PS: Bespara mig löften om att du kommer att svara "den här gången" eller liknande.

Nej, satanist är man inte nödvändigtvis, men jag hade nog haft svårt att se konsten i texten om den uppmanade till o-demokratiska principer (därmed inte sagt att "Come to the Sabbat" gör det). Jag anser att många religiösa texter gör det.

Ber du mig sitta och tolka dina texter? Nä, så galen i tråden är jag inte... Tala om för mig vad det är du vill förmedla med dina texter (om där finns något att förmedla, alltså; mina texter, till exempel, är bara narcissistiska och handlar bara om mig själv). Eller så får det vara.

Nej då. Det enda jag sållar bort är "det suger för att det låter skit", eller "jag tycker allt låter enformigt, utom i min egen genre, för där låter det enformiga häfftitt!" Övrigt ifrågasätter och/eller motargumenterar jag. I en del svarsinlägg har jag faktiskt inte haft några särskilda invändningar mot alls. Tycker du inte om att jag motargumenterar? Alternativt, tycker du mitt sätt att debattera på är taskigt?

😆 Å'ja... 😉

Vad handlar dina texter om?

Jo, jag sa ju det (i den delen som du valde att inte citera).

Nej, och det var min poäng: "Whiskey in the Jar" är en irländsk FOLK-visa, som Thin Lizzy gjorde en cover på, och som sedan Metallica gjorde en cover på... Här verkar uppfattningarna vara helt tvärt om. När ett hävvimätall-band gör en cover på en folkvisa, ja då är det helt i sin ordning. Här snackas det inte alls om någon förvanskning. Nej, då är det häfftitt å coolt! Och vissa har säkert ingen aning överhuvudtaget om att det rör sig om någon folkvisa. Men när ett dansband gör en cover på en rocklåt – då är okvädesorden inte långt borta. Till och med när popartister gör cover på rocklåtar blir det reptiltänk i lägret. Minns en gång när jag talade varmt om " "-covern som Céline Dion och Anastacia gjorde tillsammans. Jag blev närmast idiotförklarad. Även om jag nu tog upp det här, så är sådant egentligen inget jag hänger upp mig på längre. Det är oftast bara "fansen" som talar om när/var/hur det är "rätt" att deras favvo-låtar får cover-iseras. Originalartisterna ser istället på det som en kul grej, och de till och med gästar scenen när och om det ges tillfälle. Så agerar seriösa musiker, nämligen.

Verkar som att du redan börjar dra luvan åt dig (som med ABBA-grejen innan). Du sa "politik och religion är stora ämnen som helt genomsyrar våra liv vare sig vi vill det eller inte. För många är det väldigt viktiga saker, och då är det väl ganska självklart att man väljer att uttrycka sig om något man tycker är viktigt?" En ganska så klar och tydlig redogörelse för de "många". Här talar du knappast om vad du själv tycker. Därför borde du rimligen kunna svara för de "få": Varför är det mindre viktigt för artister som inte sjunger om politik och religion att sjunga om just politik och religion – om nu deras liv också helt genomsyras av politik och religion? Låttexter som talar gott om gudar och religioner som uppmuntrar till kvinnoförtryck och barnmisshandel, vad säger din övertygelse om dessa – faller de inom ramen för trevlig konst?

Tänkte lite såhäriallhast, för de som orkar bryr sig, ge en liten bild av min egen koppling till dansband och dess musik. (Jag har även infogat detta i inledningsinlägget, hoppas ni inte misstycker.) Jag växte upp i ett hem där musiken var en viktig vardagsingrediens. Särskilt dansbandsmusik. Mina första favoriter var Vikingarna och Flamingokvintetten, sedan tillkom vad det led Wizex, Säwes, Pussycat, George Baker Selection, med flera. Det var, som ni ser, inte nödvändigtvis begränsat till svenska artister. Dansbandsmusik och country var dock inget jag favoriserade mer än någon annan genre. För jämte nämnda artister var jag heltokig i ABBA, The Betatles, och inte mins KISS. (Däremot blev det svårt att med sådan musik-combo inte framstå som freak inför polarna, men det är en annan story.) Pappa var semiprofessionell musiker; folkmusiker å ena sidan, dansbandsmusiker å andra. Han hade alltid gig inbokade, vad han körde berodde på vad arrangören ville ha. Ofta blev han anlitad att spela på ”jugge”-evenemang, och då körde han sitt slovenska folkmusik-rejs. I övriga fall var det typiska dansgig, där han levererade tidstypisk dansbandsmusik. Jag hängde som kid med på många av dessa gig. Trots att jag egentligen hade ett hårdrocksband (och som jag prioriterade högt) så började jag spela gitarr i pappas band, redan som 15-åring. Det gav så himla bra betalt, tyckte jag. Mitt första "riktiga" gig som folk-/dansbandsgitarrist, nyårsaftonen 1983, gav mig inte mindre än 800 SEK (idag motsvarande ungefär 2000 SEK). Därefter var jag fast. Några år in på 90-talet teamade jag och mina två bröder ihop oss, och vi "tog över" pappas dansbandsgren. Tillkom gjorde min fru (men vi var ännu inte gifta) och hennes kusin, båda leadsångerskor, samt en god vän. Pappa tog backseat och blev något av vår manager istället och vi fick utnyttja hela hans kontaktnät. Sin folkmusik kunde han dock inte släppa helt. Så där var vi: en big happy family! Det gick riktigt bra. Det gick så fan mycket bättre än med mina rockprojekt. Hade jag velat tillräckligt, hade jag kunnat leva på musiken helt och hållet, alltså rock och dansband kombinerat. Det räckte med att jag hade tre gig i veckan (exempelvis, torsdag, fredag och lördag) för att det skulle gå runt. Och gig var pissenkelt att få (med rätta kontakter). Tyvärr tröttnade jag. Inte på grund av musiken, utan snarare på grund av "yrket". Jag kände inte riktigt att jag var dansbandsmusiker, jag var en rockstar(wannabe). Jag ville slå runt på scen, festa både före och efter (Och under giget, genom att ha en virre eller öl gömd bakom en högtalarlåda). Jag saknade att inte kunna få "show off" tillräckligt på min gitarr, och för en prestigekåt och fåfäng person som jag så var det inte alltid det lättaste. Mitt sista dansbandsgig var 1996, tror jag. Så trött på det var jag att jag faktiskt inte ens kommer ihåg exakt var eller när detta var. Sedan dess har jag inte lyckats vidare bra i min musikkarriär. Men jag njuter fortfarande av dansbandsmusik. Fast jag är nog lite konservativ, för det är förra generationens dansband jag gillar, långt mycket mer än den som introduceras idag. För mig är till exempel en midsommarafton inte komplett utan dansbandsmusik. Många tycker att dansbandsmusik endast är till för att dansa till. Men för mig skapar den stämning; ibland bättre stämning än vad till exempel KISS eller Metallica kan skapa. Det finns fler som tycker som jag. Men vi är få. Kanske för att vi aldrig lärde oss att fästa oss vid en viss "färg" eller "symbol". Det var musiken som kom i första han, vem eller vilka som framförde den kom i andra hand. Vi var freaks. Och jag är förbannat stolt över det idag! 🙂

OK, så du ogillar dansband för att de tolkar "original"-låtar på ett sätt som avviker från originalet?

Egentligen förtjänar du inte ett svar med tanke på det svar du tyckte att jag förtjänade. Wizex med Kicki var faktiskt en av mina absoluta favoriter. Men då syftar jag på konstellationen som gjorde sig stor i Sverige på 70-talet och en bit in på 80-talet. Så, ja, jag menar att Wizex var ett bra dansband.

OK, visa nu hur duktiga ni kan vara på att beskriva denna vidrighet, istället för att ligga och plaska på samma stinkande, träsknivå som alla andra som inte tillför tråden ett skit.

Wow...! Vilken sund insikt. Slår vad om att du alltid har trott att Metallicas "Whiskey in the Jar" är en Thin Lizzy-cover.

Du svarade "ja" på min fråga om du har lyssnat på ALLA dansbandslåtar. Därmed får jag ta det som ett seriöst svar och jag har inget i övrigt att invända emot när det gäller ditt ogillande av dansbandsmusik.

Jag är inget troll. Och jag dissar ingen. Det här är en debatt, det kan knappast komma som en överraskning för någon att det i debatter ifrågasätts och motargumenteras. Om man inte pallar med (eller kände till detta) detta så bör man avstå från att skriva i den här tråden.

Och det jag har velat med tråden är att du mer konkret talar om varför du inte tycker om det. Jag kräver inte att alla ska kunna ha ett svar, jag förväntar mig det inte heller. Men jag har klargjort spelreglerna för tråden, och om du vill svara, så gör det, men du får ju räkna med motargument. Att "smaken är som baken" fattar väl för fan varenda jävel att det handlar om. Ja. Den där delen av inlägget tyckte jag var helt OK, även om det på sina håll låter lite motsägelsefullt. Du tangerar dessutom detaljer som jag också har varit inne på, som exempel: "Ibland kan man mycket väl tycka illa om nåt för att poletten inte trillat i än".

Ooo, den har vi ju inte hört förr! Oväntat harmoniskt och väl uttryckt. Så, alla de, ska vi säga, 20- 25 000 000 plattor som dansbanden har sålt hittills (bara i Sverige!) har köpts av människor som inte lika väl som du vet vad kvalitativ musik är, eller? Har du hört ALLA dansbandslåtar?