MachineElf

något jag skulle vilja se är möjlighet att, via rewire, få _in_ ljud till reason för att använda effekterna modulärt när jag kör cubase. de kunde helt enkelt låta rewire fungera som vanliga ljudkortsutgångar som man kan välja som utbussar på vilken kanal som helst (inkl effektkanaler i sx2!) och sen lägga till ett par rader i hardwire-interfacet i reason med inljud. midi-ut från reason, dvs köra reason som rewire-host, skulle säkert vara vettigt för många, som gillar sequencern. själv delar jag inte meningen om att den är effektivare än t ex den i cubase utan tycker man har dålig översikt. men det beror förstås på vad man är van vid.

hm, lite mycket pad tycker jag, speciellt framåt slutet av klippet när den är nästan ensam. i den här typen av musik föredrar jag lite tajtare ljudbild. jag skulle väl säga att det här låter mer alphaville än depeche. fläskigt, mycket reverb, rätt kallt och stelt. depeche musik är djupare och mörkare men ändå mer lekfull. --- ok, en genomlyssning senare så känns paden ännu jobbigare. alla andra ljud är sjyssta men känns dränkta i fm7:an. jag skulle hellre se nånting mer rytmiskt och lekfullt för ackorden, för att hjälpa melodi och rytm snarare än dränka den. möjligen lägga pad nånstans långt bak men hellre då något varmare än den du har. men det hela beror förstås helt på vart du vill komma med låten (och jag ser nog alphaville och depeche som två motpoler inom 80-talssynthen där du just nu ligger mycket nära den förra och alltså väldigt långt från den senare). för övrigt skulle nog mer percussion sitta fint. lite synthcongas och cowbell i fina rytmer hör väl ändå genren till? ska bli intressant att höra när sången kommit på också.

jah bengt: ha, ja det var hårt, men alla har ju rätt till en åsikt... men gillar du inte synthar kommer du få många tillfällen att kräkas de närmaste åren... så jag säger bara (som om alla typer av inskränkthet): your loss.

sweet med lite 70-talsrock men det är verkligen alldeles för snällt! allting låter sjysst var för sig men tillsammans blir det inte till nåt som sitter ihop fint. det låter pålägg om allting vilket förstör känslan i musiken. för att kunna vara riktigt elak jämförde jag med lite captain beyond som är bland den mest välproducerade rock från det årtiondet jag hört. det är inte helt olikt men svänget är helt annorlunda. hur har ni spelat in det? är det var för sig eller tillsammans? mitt tips är att i så stor utsträckning som möjligt spela in tillsammans. det som rent produktionsmässigt behöver jobbas på är trummor och bas. båda känns väldigt släta. jag tror ni kan skippa hälften av mickarna på trummorna och istället för att få varje trumma att låta sjysst försöka få det att låta som ett set. testa lite olika uppmickningar. något jag kan tänka mig funkar är två oh, rätt lågt. sen baskagge, virvel och nån sjysst mick framför hela kittet nånstans där det låter bra. till slut ett tips jag fått av en gammal räv...: placera en mick ovanför baskaggen, eller kanske lite mot hihaten, riktad mot virvelns kant och överstyr denna och kör lite dist och hård komprimering eller annat man kan tänka sig. man får testa lite olika placeringar och effekter men får man till har man ett ljud som ger det där lilla extra feta, smutsiga som ett par närmickade trummor saknar. vill ni bara fixa till det ljud ni har, testa att skicka hela trumpaketet till nån lämplig dist och kompressor och mixa med de rena trummorna. basen känns för långt ifrån allting i ljudbilden. svårt att peka på direkt vad det är. för snäll och basig tror jag. kanske löser det sig om man får till trummorna eller kanske ska den bara ner lite i ljudbilden. gitarrerna är så extremt panorerade också att det nog bidrar till det också. ah, lite överanalyserat kanske men det var ju kritik ni ville ha. jämför med några av era favoritplattor är nog ändå det bästa tips jag kan ge om det är det ljudideal ni har. annars är det bara att köra på och ha kul! (måste passa på att tipsa er om ett band jag spelade i en gång i tiden vars musik fortfarande finns kvar på http://www.soundclick.com/bands/1/comamusic.htm - vi gillade också 70-talsrock... 🙂 "not me" är nog min favorit)

nice med lite annorlunda musik! trevlig låt. det mesta låter snyggt och välgjort. den enda jag stör mig en snutt på är pad-synthen i början (inte allra första, utan den som kommer efter fyra takter eller nåt) som låter väldigt preset (är det fm7:an, tro?). det spelar väl egentligen ingen roll. så länge saker och ting låter sjysst kan man ju använda vilka ljud man än råkar hitta. jag skulle nog dock valt något lite varmare, analogt ljud till det. kanske skippa en del av panoreringseffekten på det också. men nu är jag lite petig... över lag sjysst och skönt som bakgrundsmusik. kan väl definitivt klassas som nujazz (och jazz i sin tur är ju egentligen något helt annat än konstiga skalor och ackord med många siffror...) om man nu känner att man vill genrebestämma det. skulle vara trevligt med något mer akustiskt och varmt element i det hela, som kontrast till allt det lite kalla. vill du låta ännu mer nujazz kan du dubbla längden på låten och slänga på ett saxsolo och kanske ett pianosolo. låten känns i alla fall väldigt kort som den är nu. och vill du få ut den ur bakgrundsmusikträsket skulle en stark melodi (vilket verkar vara bortglömt inom elektronisk musik idag) sitta fint. uhm, sammanfattning: bra grund som jag tycker du ska jobba vidare på!

brist: intressanta synpunkter som jag ska ta till mig och fundera över! hur menar du med att våga mer? eller jag kan förstå det på det sättet att låten i princip bygger på en enda loop som är utvecklad eller tillbakadragen på det sätt det tyvärr lätt blir när man sitter och jobbar på dator. man skulle kunna låta den utvecklas åt andra håll. eller göra de delar som finns extremare också, förstås... det är bra med lite "negativ" kritik. mer sånt! 😉 go hard on me.

lyssna på precis hur prodigys trummor låter då. försök hitta samplingar som låter likt deras trummor och lyssna på dynamiken i speciellt virvel och hi-hat och skifta velocitet vid triggningen så blir det mer naturligt. lägger man en kompressor på hela trumpaketet kan man också ge illusionen av att de är mer dynamiskt spelade (eftersom hihaten sänks när det kommer slag på bk och virvel). ett annat tips är att slänga in lite rytmloopar men ganska subtilt långt bak i ljudbilden. lyssnar man på prodigy så ligger det oftast en massa trum- och percussionloopar samtidigt som är tweakade för att passa in i ljudbilden. en skvätt dist, gärna på hela trumpaketet samtidigt, kan också bidra till soundet. ett knep, om du kör cubase eller något annat program där du kan sätta sendeffekter i kedja är att lägga en dist och sen en hård kompressor efteråt på en sendkanal och sen skicka lite av trummorna dit. bara att experimentera lite för att få ett rått sound. ett sista tips är att rådfråga en trummis. de flesta trummisar är duktiga på att lyssna ut precis vad det är som gör att det låter stelt eller fel och hur de själva skulle spelat ungefär samma sak.

tracktion (som mackie distribuerar nu) har väl fått rätt bra kritik också och är tydligen lättanvänt. http://www.mackie.com/products/tracktion/ skulle inte rekommendera fl studio om man främst ska använda det som inspelningsprogram. testade demo och tyckte det var omständigt. sjysst om man jobbar mycket med loopar och patterns dock (och då jag ändå skulle rekommendera reason men det är väl en smaksak).

🙂 alltid kul att störa sig med taktarter och framförallt att göra det med en fulsnygg orgel...

ah, det är det de samplat! hm, jag har ju skånska släktingar... bäst att ta med inspelningsutrustning och hälsa på och sen börja göra breakbeats på riktigt!

ser nice ut, så den är nedtankad och ska testas. lyckas jag ratta in några skruvade ljud blir den säkert featured i nästa kreation 🙂

bästa introt genom tiderna tänker jag inte ens spekulera i men jag gillar starten på the wall med dragspel jättelågt så att man blir lurad att dra upp volymen lite extra och sen smäller det. mer pink floyd man kan nämna är orgelintrot på pigs. grymt skön arpeggiomelodi och sen en helt underbar gitarr. sen har vi förstås philemon arthur and the dung. de var pionjärer på inward singing när jack och kyle i tenacious d låg i vaggan, vilket hörs på introt till in kommer gösta 🙂 försnacket till naturen är en klassiker också. damn, de var värda den grammisen (ärligt talat var det nog sveriges bästa album 1972). ah, så ska jag inte glömma black sabbath med black sabbath på black sabbath-albumet. att det är skönt otajt bidrar till känslan på nåt sätt. och tritonus har aldrig varit så vackert som då. måste bara nämna so what, som inleder kind of blue också. vackert pianospel och sen ett av världens bästa basriff.

låter proffsigt. vad gäller dansmusik är jag mer inne på psy/full-on men det här är ju sånt som skulle funka på vilket stadshotell som helst. jag kan inte säga att jag tycker om det, men inom genren är det bra. jag kan känna att det blir lite händelselöst men det hör väl också till på ett sätt.

sjysst. skulle kanske behöva arbetas vidare på lite dock. beatet känns inte riktigt som att det flyter så som t ex prodigy - lite stelt kanske. lite fetare fill skulle sitta fint också. du skulle kunna testa en riktig big beat-klyscha och lägga på en ton som pitchar ner på varje etta i takten (beeoow alltså...). vill ha mer punch i virveln också. nån mera bas än den där panorerade skulle nog vara trevligt också. jag skulle nog överhuvudtaget låtit det hända mer genom låten. tycker det är en bra start i alla fall som går att utveckla.

kul att ni gillar gitarrerna! stärkaren är, som sagt, en liten liten koreansk 15-wattare (kollade jag upp nu, och inte alls 10) som heter Marathon. på nåt sätt har de lyckats få ut ett jädra tryck ur den lilla saken med en overdrive-kanal som faktiskt låter riktigt bra (vilket är svårt att säga om min lilla riley som mest låter plast...)! på inspelning blev den lite tunn (dålig botten och lite för krispig) dock men jag experimenterade inte med olika mickplaceringar, bara tryckte dit 57:an och körde igång (har inte ens mickstativ här, så jag fick lägga micken på min ps2:a för att få upp den i rätt höjd...). tunnheten märker man dock inte tillsammans med allt annat.

tack för kommentarerna! pluffo: låten är gjord i cubase tillsammans med reason. använder några mjukvarusynthar (gratissaker var det faktiskt, stringer bl a, resten kommer jag inte ihåg) och en bassstation som står för det lite trasiga ljudet. samplingarna kommer från lite olika ställen. tror trumljuden kommer dels från nsdrums soundfonter och dels från diskodiktators refills. trummorna skickas till nån sjuk effektkedja jag lekte fram med nån dist och hård kompressor för att ändra transienterna. virveln gick igenom nån digitalfishphones-plugg, tror jag, som hade ett filter som lät sjysst. på slutet kommer det lite gitarrer också som är inspelade genom en apgammal 10w stärkare som låter rätt kul (lite tam på inspelning dock men det funkade för ljudbilden). men det vore intressant att veta vilka ljud du _inte_ tyckte lät proffsiga 😉 demoniqus: jag tar inte röstningen särskilt seriöst ändå, så det är lungt... trevligare med riktiga kommentarer. sång på skulle säkert funka men det skulle kräva en mer seriös arrning av låten vilket jag nog inte kommer lägga ner på just den här. perkabalo: 🙂 tack! försöker inte efterlikna varken hallucinogen eller nåt annat men simon posford är verkligen någon jag ser upp till som producent och mitt ljudideal ligger nog rätt nära hans på många sätt. shpongle tycker jag annars är hans bästa projekt!

LÅTNAMN: And still my mind wanders... ARTIST/GRUPP: Psyjuntan feat Anton GENRE: Flum LÅTLÄNGD: ca 6 min har jag för mig KOMPOSITÖR: Anton PRODUCENT: Anton INSPELNINGSÅR: 2004 FORMAT: mp3 STORLEK: 8.8mb LÅTLÄNK: http://anton.tollstorp.com/blandat/Psyjunt...ind_Wanders.mp3 Har äntligen fått hemmastudion att fungera sen jag flyttade och det här är det första som kom ut... Lyssna och njut!

nah, vill inte riktigt hålla med om att det är cheesy. gillar bassstation skarpt. kanske inte främst till tunga basar iofs... men bra låter den.

upptäckte att soundfonts också går att ladda till nnxt:n i reason. resultatet blev dock inte riktigt stabilt med stora samplingar i lager men med mindre, enklare soundfonts funkar det utmärkt. då låter det ju dock oftast därefter också...

jag misstänker att många upplevde att i alla fall de psykedeliska drogerna stimulerade kreativiteten, då även i nyktert tillstånd.

det får fantasin avgöra... om inte annat som någpt slags talgenerator (vilket det på ett sätt redan är). nån användning kan säkert någon komma på.

men en 5-10 års glansperiod har väl de allra allra flesta haft, vare sig de använt sig av droger eller inte? jag kan knappast komma på någon alls som inte varit intressantast under en viss period. för vissa är förstås perioden längre, men de flesta håller knappast i mer än 5 år. men det beror lite på vad du syftar på också. menar du 5-10 år av kreativ glans eller av uppmärksamhet från publiken? och som sagt tidigare, man skulle inte ha mycket kul musik om man sorterade bort alla som pundar... hur många milstolpar i musikhistorien har inte gjorts av knarkare? beatles, pink floyd, black sabbath, miles davis, astral projection, infected mushroom. knappast en förutsättning för att göra bra musik men det verkar uppenbarligen hjälpa för vissa (deras livsöden utelämnade, men även nyktra människor kan leva miserabelt).

---EDIT--- blev fel, råkade posta två ggr.

ah, skoj! nån som kan komma på nåt bra sätt att omvandla detta till midisignaler? programmet kan skicka tcp/ip, vilket innebär en asciiström som ett annat program sen skulle kunna tolka och göra om till midisignaler eller egentligen precis vad som helst. ska ta ett snack med min programmeringslärare om detta... vore riktigt tufft att koppla ihop detta med en trummaskin eller synth.

hm, vad är det för problem med att köra t ex cubase sx? känns som att det är bättre att köra vsti direkt istället för att köra dem som dxi. borde ge lägre latency. har iofs inte testat själv. vi har använt sx live för att köra audiospår, vsti och effekter. då använde vi oss iofs av två burkar, en för audio och vsti och en för effekter. inga problem alls.