Förr var guds roll i världen gigantisk. Han puttade fram solen varje morgon, tände stjärnorna på natten, blåste i träden så att det prasslade i löven etc. Allt liv kom från honom och återvände till honom när det dog.
I takt med att vetenskapen gått framåt har guds roll blivit mindre och mindre, man fick helt enkelt ge de gamla berättelserna ny innebörd. Exempelvis, i och med evolutionsteorin skapade han tydligen inte alla arter fix färdiga, som man hade utgått ifrån. Allt verkade vara besläktat och komma från någon slags gemensam punkt. "Skapelsen!" tänkte de gudsfruktiga, och tolkade om bibeln. De sju dagarna blev istället sju tidsperioder.
Så kommer det alltid att vara, det finns alltid något sätt att se på världen som en skapelse av en gud. Men det känns som att den "kristna" guden, eller för all del den muslimska, är på nedgång. Folk verkar mer tro på en högre makt nu för tiden. Något slags evigt tingest som gett liv åt allt någon gång. Ni vet, det som de lite mer ateistiskt lagda kallar Universum.
Ibland får jag för mig att allt bara var ett missförstånd. Att någon gång för tusentals år sedan kom på exakt hur det fungerade, ville berätta för folk, men allt blev fel på vägen på grund av ett löjligt översättningsfel. Universum, detta gigantiskt stora och eviga, som finns i alla, överallt och runtomkring, blev istället någon slags gud.
Nog flummat. Nu ska jag käka.