yessongs

Jag tycker absolut låten är bra nog att göra i ett "bandarrangemang". Med din sprillans nya Variax kan jag tänka mig en version åt The Byrds hållet: brytna ackord på 12-strängare, stämsång, tamburin, hela 60-tals köret. Eller kanske låta dig släppa fram dina uppdämda New Wave fantasier: halvdistade gitarrer och junosynthar dränkta i reverb. The sky is the limit 😕

Ledsen, men jag måste instämma i kritiken mot trumljudet. Och basljudet. Och ljudet. Extremt kvantat allting, är det inte det? Vid närmare eftertanke är jag nog inte rätt man att kommentera den här sortens musik. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men auto-tune? Som en demo till schlagerfestivalen, OK (minus "jävla"), men annars ser jag inte nån publik. Men lyssna inte på mig, jag gillar lo-fi och jazzrock 😏

Oye Como Va. Jag ligger i hårdträning! Sjunger du så trummar jag, men vi måste fixa en schyst nylonsträngad (för att få rätta Jobim-soundet). Min är bortom all räddning.

Min livsavgörande platta är Henry Cows "In Praise Of Learning". Jag hatade dom; hatade alla böcker som rekommenderat dom, och "fin" progressiv rock i allmänhet, men plattan fastnade på nått sätt så jag lyssnade ändå var annan månad ungefär, bara för att känna på det. Efterhand började jag känna igen teman, och sedan var det kört: utmanande musik lönar sig! Så enkelt är det... "Direkt" musik BEHÖVER inte vara dålig (se på Jeff Buckley), men är man intresserad av att digga musik under en längra tid (än två veckor) så skall man inte köpa det första bästa (se på... svensk musik); utmanande musik är nyckeln. Fan, The Knife var bra tills andra plattan när dom började tänka kommersiellt. Think about it... 🙂

LÅTNAMN: ARTIST/GRUPP: GENRE: LÅTLÄNGD: KOMPOSITÖR: PRODUCENT: EV. MEDVERKANDE: INSPELNINGSÅR: FORMAT: (ex. mp3/ogg vorbis/aac osv) STORLEK: (ex. 5.3 megabyte) STATUS: Skiss/Färdig demo (OBS! Färdig demo kan även komma att recenseras i papperstidningen) ( LÅTLÄNK:) Jag lånade en video med "latin-american percussion" från bibban, och jag hade inget bättre för mig så jag gav mig på den ädla konsten att slå på saker! Några tekniska fakta: ko-klockan är en drink-mixer, och guiron är en plast-sil o.s.v. (jag spelar både bongo- och congarytmen på mina bongos) men alla mönster är tagna direkt från instuktionsvideon. Gud förgive Birger Sulsbrück!!! Jag tror killen är dansk (och videon MÅSTE vara inspelad på 80talet), så bara DET stinker dåliga vibbar, men efter många om och men så fick jag gjort mina overdubs... Min fråga till er: Låter detta Cuba eller låter det latin-light? percussion.mp3

1 p. Gina. Äntligen: ett leksaks-glockenspiel som är sämre stämt än mitt! Skulle kunna vara en akustisk Dinosaur Jr låt -- mycker J Mascis i rösten. 2 p. Checkpoint Eternity. Fräcka ackord. 4 p. Margaret's Cheap Guitar. Vardagsrealism. Kärlekslösa förhållanden. "The one thing I can recall / is Margaret's cheap electro-acoustic guitar". 6 p. Vault. Tungt. Fan va bra. Hedersomnämnanden: En Gång Till, Love Land, och De E Som De E (spelade upp scener ur Deer Hunter för mitt inre öga. Gitarrtonen är lika mullig som vädret är mulet under rådjursjakten i nämd film.)

Håller med om att det kommer till hands först när man skall arra för nått, inte när man "komponerar". När jag improviserar tycker jag absolut att lite grundläggande jazzteori har räddat mig från bluesträsket, just med att ha lite koll på olika modes o.dyl. Traditionell funktionsharmoni har väl kanske ingen större funktion i dagens låtskrivarsamhälle, om man inte vill slå sig in i schlagerbranchen eller skriva rockoperor d.v.s. 😛

Så fort jag kommer innanför dörren brukar jag mumla lite högt för mig själv "Fan, skulle sitta fint med en ES 135:a till..." så blir jag vänligt bemött både på MUG och Andreassons. Tyvärr är det sant. Jag vet att jag slösar bort deras värdefulla tid, men jag börjar med att fingra på nått svindyrt, sen köper jag min sladd och mina plektrum med 30% rabatt -- det slår aldrig fel. Jag tänker inte lägga min röst på någon av musikaffärerna i GG, för ingen av dom är serviceinriktade för fem öre, dom är bara beredda att smickra kändisar och smöra för feta plånböcker. Skäms 😛

Vad pwayne sa 😱 Det sista avslaget var väl kanske lite snopet, men låten hade uppfriskande många ackordvändningar, och instrumentationen var välavvägd. "If it ain't broke, don't fix it" så om jag vore dig skulle jag hålla mig till portan 😳

Fräckt att du går hela vägen och låter "ljud vara ljud" och inte mycket mer. Då sätts man i en situation (om man inte stänger av efter 10 sekunder 😛 ) där man tvingas analysera VAD det är man hör, vilket i sin tur leder till utommusikaliska associationer. Även det greppet att försiktigt smyga in nya element - långsamma förskjutningar som eventuellt skapar något "nytt" - brukar negligeras av andra "minimalister". Slumpmässiga klanger, intervaller, och rytmiska mönster bidrar till styckenas "äkthet" i mina öron. Allt låter väldigt rent och städat när man använder softsyntar (och jag tror inte att jag föredrar softdistarnas skitighet så mycket mer heller), med risk att hamna i New Age-träsket. Men har man inte tillgång till analoga instrument, eller om man inte har lust att bearbeta analoga ljud i datorn så får man ju arbeta med vad man har till hands. Musik som bara "är" underkuvas andra regler än rock och pop, men under förutsättningarna så tycker jag din musik är MYCKET intressant.

Jag bryr mig inte...

"You can't talk to a man - - - with a shotgun in his hand" Carol King Now Playing: Arnold Schönberg - Verklärte Nacht ps. Varför inte en "Now Playing" tråd 😄 pps. Just det, ingen bryr sig 🙂

Så nedrans "minimalistiskt" är det väl ändå inte? Inte jämfört med John Cage eller Brian Eno i alla fall. "Repetativt" köper jag, men det är en annan grej. Lite industrirock, lite God Speed You Black Emperor. Du verkar ha jobbat en hel del med mixen (pannande ljud och ambienta effekter). Någon sorts melodi hade kanske inte skadat (den får gärna vara minimalistisk), bara något att antyda en ytterligare dimension.

Lite svårt att snacka om mastringen när man lyssnar på en komprimerad Mp3:a. Den mest negativa kritiken jag har att komma med gäller mixningen och leadgitarren som är fullkomligt DRÄNKT i Chris De Burgh-reverb (jo, han fick faktiskt ett reverb uppkallat efter sig 😄 ). Personligen tycker jag att trummorna ligger lite väl långt bak, eller är det sången som ligger högt mixad? ("långt fram" är synd att säga med allt det reverbet...). Låten är bra, stämsång och allt. Men är verkligen det akustiska pianot "riktigt"? Låter lite väl mycket 90tals "klubbmusiks piano".

Tycker det låter lika bra som vilken mindre studio-produktion som helst. Volymerna på instrumenten är givetvis en smaksak (kompgitarren som spelar fjärdedelar sticker lite i öronen), men allt hörs klart och tydligt, och framför allt sången låter krispig och "radiovänlig". Tycker gott ni kan spara lite stålar och spela in själva framöver. Men för Guds skull, säg att ni inte har The Rasmus som konstnärlig förebild...

Har aldrig blivit så sugen på att dansa tidigare i mitt liv

Föll för "Du & Jag"-partiet, det var coolast. Har ni lirat slagverken (vad är det? bongos, shaker, tamburin, handklapp och klaves?) "manuellt" eller använt loops? Tight! En idé hade varit att göra en sambarytm med klaves istället för att spela rakt och ihop med gitarren. Låten har ju redan lite latinkänsla menar jag. Stämsången lyfter allt en hel del. Vad det gäller fler ackordinstrument så hör jag det här som en akustisk historia, så kanske piano (eller KANSKE ett soft rhodespiano med lite tremolo), men elgitarrer, trummor och syntpads göre sig icke besvär. Lätt och luftigt

Jag störde mig inte alls på att gitarren skulle vara otight (kan det vara synkoperna folk pratar om?) Är det inte isåfall basen som inte ligger exakt på slagen? Vet inte. Jag håller inte med om att det hade låtit bättre om du slopade allt utom gitarren och sången - visst, stråkljudet är inte så hett men du bygger upp en lagom ljudvärld. Basen gör verkligen sitt. Du använder ju körer på några ställen - kanske skulle prova på några stämmor på refrängen också?

Tycker fortfarande att refrängen borde få Neil Young att rodna (för att han inte håller din höga standard alltså...). Dom flummiga effekterna, din sång+text, solot framför allt; en jättebra låt! Varför blev det ingen rockstjärna av dig?

Jag har inget emot vibratot på gitarren (trots att det låter vansinnigt mycket som en hemmainspelning (men vad gör inte det på det här forumet?)), särskilt när distkompet och den rena gitarren är såpass separerade. Men du behöver nog se över kvantiseringen på trummorna Gitarrsolot är (inklusive "ters-böjar") är ganska fräckt. Jag måste hålla med om att kompgitarren och trummorna (eller åtminstone virvelkaggen) är lite väl dova.

Tja, du skrev 70tals hårdrock/stonerrock, so here goes: Det första som jag tycker funkar dåligt om ni vill presentera er som ett band med 70talsrock-influenser är bastrumman; så distinkt och "plastigt" lät det inte när det begav sig, varken hos Sabbath, Deep Purple eller Rainbow. Plocka ur alla tröjor ur kaggen och lägg i några smutsiga sockor istället Det skall ringa lite mer, och vart är det Zeppelinska dånet? I övrigt är trummorna lagom feta. Angående pod-gitarren: jag önskar du aldrig nämt det, för nu kan jag inte låta bli att lyssna efter dom digitala tillkortakommandena, och visst hittar jag till slut några. Den diskreta flangereffekten i introt sätter liksom tonen, men jag tycker ändå att för att komma från en box så låter det över förväntan bra (mycket tack vare att du hade den goda smaken att INTE använda tripple-delay-preseten under solot). Man skall aldrig såga en hårdrockssångare (för då får man stryk av honom/henne på efterfesten), men jag tycker han låter som alla andra dussin-sångare inom stonergenren. Ge honom inte sparken, men fråga honom om det verkligen är så här han vill sjunga. Vem vet, han kanske "egentligen" gillar Bowie 😳

Med "brutna" menar jag att man spelar en ton i taget i ett ackord, som man plockar ett gitarrackord. Min kritik ligger i att ibland så bryter/plockar man ackord i tron att det "låter mer", och i synnerhet om man inte bakar in en melodi i den sortens komp så kan det ytligt framstå som mer än det i själva verket är. Lek med tanken hur det hade låtit om ni bara spelade vanliga treklanger. Men, detta är givetvis bara mina personliga tankar kring fenomenet "brytna ackord" 🙂

Konceptet "dubbeltramp" ger mig gaser 🙂 Ville bara börja med att säga det. Trots att jag lagt mina Dream Theater/Fates Warning-dagar bakom mig så har kollageformen en hel del att erbjuda, d.v.s. att "spretig" musik är i mina öron helt enkelt musik som inte tyr sig till vers/refräng-idiomet. Vad jag tycker du verkligen fått till är gitarrljuden. Klart och tydligt leadljud; lagom brötiga kompgitarrer; ett rent ljud som inte är ALLT för sliskigt plastigt. Att du är tekniskt säker gitarrist är tydligt, men mer inressant är att du lägger in lite oväntade modulationer i låten, OCH KAN SPELA PÅ DOM. (Anar jag lite Meshuggah emellanåt? Särskilt dom lydiska/lyriska partierna.) Genren "progressive metal" är som sagt inget jag idag går och köper (eller ens laddar ner), men tror mig fortfarande höra skillnad på överambitiösa gitarronanister och dom som gör något mer, och du hamnar helt klart i den senare kategorin.

Ditt användarnamn gjorde mig nyfiken (diggar dom skarpt), och tycker mig höra en del influenser från just Mars Volta. Synkoperna i synnerhet, men även det hetsiga gitarrkompet som driver det hela framåt. Undrar om ni lirat (programerat) trummorna själva, eller använt preset-figurer. Hur som helst är det befriande att slippa 4/4 backbeat låten igenom. Pianobreaket är det svagaste partiet i mitt tycke (vill gärna ha mer än brutna pianoackord att luta mig mot - en ovanliggande melodi, sång, någonting) men det låter helt OK i mina öron. Själv hade jag kanske valt annorlunda syntljud, men lyssna inte på mig 🙂 Riktigt Good faktiskt.

Jag tycker också det är bra. Och en jullåt blev det ju också, så jag antar att du kommit över prestationsångesten? Vad blir det här näst? En nyårsballad?