yessongs

Bra låt. Och jag tycker att all sång låter helt OK, även falsetten. Ljudet är också bra. Jag trodde först det var riktiga trummor.

Jag blev avtänd när ni själva beskrev musiken som Klassiskt & electropop 'n jazz. Lite Robert Welles-varning men det här var ruggigt smakfullt! Ljudmässigt är orkestern lite väl reverbdränkt, men jag föredrar alltid torrare mixar. Electropop är ingen genre jag är särskilt bekant med, och jag tycker att de klassiska elementen erbjöd på den allra högsta kvalitén. MER!

Så där VÄLDIGT skitigt är det inte. Elgitarr-figuren vid 3:21 låter dock helt rätt 😛 . Särskilt breaket med orgel och akustisk gör mycket för låten. Bra körer. Inte låter det smetigt i mina öron.

Det här gillar jag. Gillar ljudet. Gillar stäm/körsången mot slutet. Gillar fingerplock på stålsträngad. Gillar ackorden. Men mest av allt gillar jag nog ljudet på gitarren trots allt. Håller med om att detta skulle funka lika bra - om inte bättre - med en popensamble i ryggen.

Mina röster: 1 p. Karusell. Bra och cool. 2 p. I Wish I Had More Time. Kommer någon ihåg engelska symfonirockbandet The Strawbs? Gott ös. 4 p. Conformity meets Individuality. Bra som fan. Proffsigt hela vägen igenom. 6 p. Ett Skönt Liv. Jag röstar med hjärtat.

Tokai åberopar den mäktiga Cat Stevens men jag bestrider det. Tönt som man är så seglade jag in hit pga "singer/songwriter" beskrivningen. Vill inte vara nedvärderande men av någon anledning så hör jag detta som pop (a la Coldplay) snarare än singer/songwriter. Vet inte varför 😳

Hur många skivor har Joe Satriani släppt och hur många gånger har du lyssnat på dom? Skriv ner de två numren på en papperslapp och släng den. Gillar det arabiska dur-riffet! Och jag tycker det var en UTMÄRKT idé att avsluta låten med solot. Man blir glad 😆

Nej, den nylonsträngade hör man endast mellan 00:00 - 01:27. Det är det enda arrade. Sen la jag basen, sedan gitarrerna och sist orgeln. Just det, nån gång la jag några spår percussion också. Jag antar den går i ess moll då. Fast sen på "genomföringen" bytar jag några gånger -- allt annat är stämt i standard. Steve Howe 😆 Jag lyssnade på Yessongs på jobbet idag. Alltså jag gick inte och pratade med mig själv (ehem...), jag lyssnade på liveplattan med Yes. Steve Howe är makalöst bra gitarrist. Han har själv sagt att han försökte spela som ingen annan, och jag tycker han lyckas mycket bra med det. Framför allt MELODIÖST spel och solon (vilket man knappt kan säga om Robert Fripp). Nad vet vad jag pratar om, och jag ÄR faktiskt inne i min SPELA-VAD-DU-TÄNKER-fas just nu. Som tur är är jag inte särskilt kvicktänkt (eftersom jag inte kan spela så snabbt ha HAA!) Jag har länge tänkt köpa en bas combo till min Fender jaszzbas men nu när jag hör den genom min Orange topp i en shure 57:a så är det nog SÅ jag vill en bas ska låta ändå. 06:12 - 06:22. Tio sekunder som man kan spela tio gånger. Är det nått för studio-festivalen, pwayne? 😄

Fan vad mycket det händer i trummorna. Ni måste ha lagt ner MÄNGDER med tid på trummorna. Musikaliskt trovärdiga övergångar mellan de olika partierna hela tiden. "Genomföringen" i den klassiska sonatformen hamnar, likson hos er, vid två-tredjedelsstrecket. Symfoniskt upplägg 😛 Gabriel vs. Collins! Jag tycker du ligger närmare Phil. Inget fel med det 🙂 Men vet ni inte hur UTE sån här musik är nu för tiden?!? Inte det nä. Som tur är finns det de som inte bryr sig om musiktrender.

Du borde spökskriva för The Knife. Tänk dig detta med miss Dreijer på sång! Men du har bra röst också. Försöker hitta någon annan sångare att jämföra med -- tänker nog på Roine Stolt, som inte alls är känd -- lite Gabriel kanske. Jag dansar aldrig nykter. M.a.o. dansar jag aldrig, men detta skulle väl funka på en svettigt fashionabel klubb i storstan.

LÅTNAMN: Jonatha Brooke-stämningen ARTIST/GRUPP: yessongs GENRE: heminspelning LÅTLÄNGD: 7:18 KOMPOSITÖR: yessongs PRODUCENT: yes EV. MEDVERKANDE: no INSPELNINGSÅR: -06 FORMAT: mp3 STORLEK: 5.05 megabyte STATUS: Färdig demo En kompis (pwayne) besökte mig i Göteborg innan vi gick för att lyssna på signert och gubbarna på Sticky. Pwayne stämde då om min nylon till ett skumt öppet ackord som Jonatha Brooke använder på sin fantastiska "Because I Told You So". Jag blev plötsligt en kväll inspirerad och spelade in några ackordbyten på min mp3-diktafon. Resten är bara hitte-på med två elgitarrer, bas och tramporgel. What do you think sirs? Äntligen lyckas jag få ett autentiskt lo-fi-ljud på dom akustiska gitarrerna -- genom mp3-diktafonen! red: fixade länken. jonathabrookeackordet.mp3

Jag börjar bli trött på att ge dig positiv kritik. Men det är så här du bör låta: akustisk gitarr och sång. Fan va bra! Lite stämmor och en blygsam slide i bakgrunden: perfekt.

Är det din textöversättning? Bra i såfall. Mest synd är det på pub-trubadur-reverbet på sången. Syntsolot är riktigt häftigt! RIKTIGT coolt! (Jag orkat inte kolla originalet igen. Är det Floyds eller ditt eget?) Stämsång och allt. Vill du vara mer specifik med vilka du inkluderar under "andra 70-talshjältar"? Blir sugen på att höra vad du gjort med t.ex. Gentle Giant eller National Health 🙁

Danzig: check! Layne Stanley: check! Säckpipor: ehh... det vette fan 🙁 Black Sabbath ("Masters of the universe"): check! Bra ljud, men det är samtidigt därför jag inte riktigt kan kliva in i musiken. När t.ex. basen hörs som tydligast så riktigt stinker det femsträngad Warwick genom bass-pod (eller ja, du vet vad jag menar -- för många mellan- och diskantfrekvenser inblandade). Och det här låter säkert absurt men till och med wah-wahn låter "för bra"; den sveper så jämt och brett. Inte alls som en sliten, knastrig cry-baby. Så min negativa kritik går alltså ut på att ni låter för bra. Just det, låten. Helt OK. Texten lämnar en hel del att önska. Lite väl macho för mig (om ni hade rappat den så kanske ni hade haft en crossover-hit 😱 ). Men lyssna för guds skull inte på mig. Välmenande 3:a i betyg. ps. Low-fi?!? Vem sa det? Menar du att gitarrerna distar? Inget lo-fi med den här inspelningen.

Ang, trummorna: tycker inte nödvändigtvis de spelar för mycket men de skulle nog upplevas som tydligare om de kom upp lite i mixen. Men jag gillar trummor... Ang. Sting: Ang. melankoli på en skala från ett till elva: stark tia 🙁 Ang. mixen i övrigt: bra som fan. Vad använder du för bas? Tydlig och lagom "basig". Fretless från Broomstick kanske? Piano, akustisk- OCH elgitarr, och allt kommer fram bra. För mig brukar den kombinationen krocka i eq:n 😱 Bra jobbat. Och vad ÄR det för skumt "doink"-ljud som ligger och retar örat i bakgrunden emellanåt?

Soft OCH skitig? Hur som helst infinner sig en skön deppig stämning. Den är bra mixad med bra stämsång, och solot ger mig Eagles vibbar 😆 (stora sjuan).

Snyggt. Som ett schlagerbidrag som är för bra för att antas 😄 Sången och gitarrsolot låter som det är gjort av riktiga studiorävar (på gott och ont 😆 ).

Varför tar du bort låtlänken? Tråkigt.

När det låter precis som Pink Floyd vet jag inte om man skall ge er eller Pink Floyd bra betyg 😄 . Schysst musik till teaterpjäsen "Sextiotalet", men på egen hand blir det ganska billigt. Vid 2:20 blir det så mycket The Ruttles att man liksom inte lyssnar på musiken längre. Bra hantverk, det kan inte förnekas men... Tänkte ni någonsin "Nä, denna ackordprogression låter inte tillräckligt mycket som The Beatles/Pink Floyd "? Men visst är det proffsigt gjort. Och eftersom ni är så öppna med vad ni försöker göra är det ju inte tal om plagiat heller. Skoj, men tråkigt 😆

Det jag hatar mest är trummorna. Intressant lakonisk sång. Överhuvudtaget tycker jag produktionen är hemsk. Stråkarna bara ligger där som en blöt gråbrun filt -- de gör ingenting. Gitarrsolona är nog så kompetenta men de känns malplacerade. Hate to say it, men det hela känns ganska opersonligt.

Bra som fan. Fram t.o.m. refrängen som stank q.o.t.s.a.-parodi. Synd, för låten i övrigt var riktigt bra. Riffen funkar hyperbra, och soundet är toppen. Sångvolym? Kolla på Bob Moulds Sugar: relativt låg sångvolym, men det betyder att sången smälter ihop med övriga instrument. Inget fel i det.

Ja dede, jag skämtade. Jag vill ju inte att det skall bli dålig stämmning här på forumet 🙂 så det är väl säkrast att förtydliga det. Tror inte att jag är beredd att lägga nån mer energi på just den här låten -- tycker att en del av charmen ligger i att den är hastigt ihopslängd. Ang Zappas gitarrsolon tror jag att man måste "kliva in" i hans musik för att riktigt uppskatta hans val av melodier, men det gäller väl all musik. Tycker sällan att mina största favoriter ger snabb avkastning, och Zappa måste man vilja gilla. (Jävla massa snack om Zappa. Tro nu inte att jag på nått sätt jämför mig själv vid honom; han är onåbar 😛 )

dede hamnar härmed på toppen av min "shit-list"! Men slinker sedan ner till fjärde/femte-plats eftersom dede identifierade mitt alias-ursprung (d.v.s. Yes trippel-livealbum). Hur kan någon INTE gilla Zappas gitarrsolon? Dom är ju så bra.

LÅTNAMN: We Speak Swedish ARTIST/GRUPP: yessongs GENRE: shut up and play your guitar LÅTLÄNGD: 2:11 KOMPOSITÖR: yessongs INSPELNINGSÅR: -06 FORMAT: mp3 STORLEK: 5.0 megabyte STATUS: Färdig demo Ibland spelar delarna större roll än helheten. Men visst är Zappa supercoolaste gitarristen?!?! Och jag måste ge min egen distansmickade fuzzton en komplimang: "Bra gjort, arbeiter fuzzface!" we_speak_swedishmp3.mp3

Missade den här tråden. Fan vad jag tänker på ett australiensiskt band som jag inte kommer på namnet på. Sångare med rakat huvud. 90-tal. Små-politiska. Glöm det 😆 Faktiskt hör jag lite 80-tals King Crimson också. Gitarrljudet. Jag tycker det funkar bra. Nu ögnade jag bara igenom tidigare kommentarer, men har du något "riktigt" slut på låten?