yessongs

Jullåtar i sig är väl inget för mig heller, men nu råkar jag veta att just denna jullåt först och främst är en ”riktig” låt (som Weine skrev för många år sedan), fast med julsymbolik i texten. Jag hade nöjet att spela lite B4-orgel på denna re-make, och vi satt just och pratade om The Bands organist Garth, och hur dom lirade på Dylands tidiga elektriska rock. Den här låten skulle inte vara helt fel ute på The Last Waltz, fast med en sprickfärdig Van Morrison på sång, och en paralyserad Robbie Robertson på telecaster. Fast då får du göra något åt titeln... ”Christmas of Death” kanske? ”Red, red Ruby-star”? ”Santa-KILLER from Yugguth!” Tänk på oss övervintrade modem-ryttare. Mp3 i 800k-storleken, annars orkar jag inte ladda ner vad ni lägger ut.

Tycker Bill Bruford trummorna passar ganska illa. Annars är mixen bra -- man hör allt, och stråkarna är smakfulla. Sången är, som vanligt, stark. Gospel wail a la Pink Floyd hör man alldeles för sällan nu för tiden 🙂

I egenskap av "fingertrummis" så är jag ju svag för ett "live"-sound när det gäller trummor i synnerhet (och musik i allmänhet). Med tanke på hur vi spelade in gitarrerna så tycker jag att programet guitar rig har potential att låta helt OK i vårt försök att simulera "knapp halvdist" utan att det blir transistor-rent (läs: plast strängar). Den snälla fuzz-leaden är om möjligt ännu mer bullseye. Du spelade som sagt orgelleadsen för att få samma känsla som du fick när det begav sig (80tal), och jag antar att du lyckades bra. Mina tår är lite ömma men du vet bäst 😕 . Jag har inte bredband så jag får nöja mig med en lågupplösningsmix, men 12stängarn försvann helt (vår koppling till 70tals symfonirock 😆 ), och den rena elgitarren låter något högt i mixen. Tycker fortfarande att det "aktiva fusion trumliret" vid 4:32 kunde fått lite mer utrymme, men vad trumljudet gäller så är det i min mening perfekt för den här låten. Sjunga kan du ju, även om du ser ut som Thåström med en öl i ena näven och nylonstrumpan farligt nära skäggstubbet när du sätter sången 😆 . Bra arr på låten; ska inte vara en sekund kortare. Och jag glömde nästan bort att du lade soft-synth bas. Bra betyg. Lite finlir på mixen så är det klart. Glöm inte 12-strings! Och lite mindre (som i "smaller") rumsreverb på hela paketet för att jag skall kunna identifiera mig. Slutet är tufft; kanske ännu mer "brööt"? En slamrig gitarr till? ps. Älskar gitarrhalssvajet efter varje refräng. ds.

Ballt solo vid 2:10 sträcket! Den ryckiga gitarrmelodin/riffet som går genom hela låten är som opium för mina öron, fast som en hälsosam lågkalori änglamark hook 🙂 Mixen är superb, och stämsången 100% Låter så bra som man bara kan förvänta sig av ett hultsfredsband. Om det finns fler låtar av denna höga kvalitén så torde indie framgången vara ett faktum.

Måste jag välja så blir det progrock från 70talet (min besatthet i tre-fyra år 🙂 ), men även jazzrock och Zeppelin/Sabbath/Rainbow-rock ligger mig mycket varmt om hjärtat. En Gallup på detta forum frågade efter 70talets bästa platta (eller nått åt det hållet) och mitt givna svar var, är, och kommer antagligen att förbli: Tales from Topographic Oceans av Yes. Annars ligger Canterbury band som National Health, Hatfield and the North, och Soft Machine högt på listan. Så mycket bra musik och så lite tid 😄 .

Hej. Jag blev introducerad till detta forumet av kompisar som lade upp låtar på Demoinspelningar avdelningen, och är jag inne och surfar så är det där jag brukar hamna. Antar att jag förr eller senare slänger upp nått eget, men jag vill kolla in motståndarna först 😉 . Hur som helst är det skoj med ny osignad musik, och jag är fast övertygad om att det omöjligt kan låta sämre och tråkigare än på radio och MTV/ZTV 😠 . Lirar själv gitarr i ett rockband, Mammoth Volume, och mina vänner i Lysekil (pwayne och Timecode) drar ibland nytta av min egendomliga talang, nämligen keyboard-trummor 😳 . Om jag skriver om musik på Demoavdelningen så utgår jag ifrån att 70talsmusik är överlägsen all annan, och att lo-fi låter bättre än hi-fi 😄 .

Nog för att Yessongs är en höjdare 😳 , men Yes' Tales from Topographic Oceans är nog den plattan jag lyssnat på flest gånger. Fyra vinylsidor, fyra 20 minuter långa låtar, och underbart metafysiska mysko-texter. Medans Genesis formligen öser på med en uppsjö ideer som varar i blotta minuter, så vrider och vänder Yes på melodierna precis lagom länge. Ljudet är 5+++ om man gillar "varma" 70tals rockplattor.

Samma höga kvalitet som er andra låt på detta forumet. Denna är möjligtvis stöpt i Bo Hanssons form i större utsträckning än "Jag Vet Vad Du Gjorde..." mycket tack vare 3/4delstakten. Bastrummor gjorda av begagnade Bigpack 2-liters glassförpackningar är iochförsig inte så upphetsande; 5-litrarna låter fetare.

Ozric Tentacles möter Gong (med en superstenad Steve Hillage på leadgitarr) 😄 . Sånt här skall man ju se och höra live, inte som en MP3a genom PChögtalare, men känslan lyckas ändå förmedlas genom virrvarret av ettor, nollor, och silikon. Ljudet lämnar trots allt en hel del att önska: gitarrerna är extremt rena för denna sortens improvisationsmusik (tycker lilla jag). Och choruset flyttar fokuset farligt nära Janne-Schaffer-spelar-bingo-lotto-temat, i ställer för att bejaka er släktskap med Bo Hansson och hans geliker. Wha-wha pedalen förlåter dock det mesta 😏 .

Med undantag för 60tals psychedelia så måste väl 80tals hårdrock vara den mest tidsbundna genren, och till skillnad från psych så har jag svårt att ta uppdaterade Europetolkningar på allvar. Men det är en fantastisk "Ruttles" version av den tidens skönhetsideal på Tokyos arenor 😄 ; låter som alla dom banden och inget i synerhet på en gång. Gjordes den med glimten i ögat, eller är ni ute efter att starta en revival? p.s. Hade dom ens på den tiden så mycket "long hall" reverb på precis allting 😏 ?

Jättebra låt. Klar fyra. Ang. mixen: Hur mycket jag än älskar The Beatles så tycker jag inte att all musik måste ha sången lika högt mixad som dom killarna (om man inte sjunger som McCartney det vill säga 😏 ), så kritiken att trummorna och sången ligger för lågt håller jag inte med om. Personligen tycker jag att lite lägre mixade trummor skapar en enhetligare, "pseudo-slamrigare" känsla. Min PC stereo är ingen höjdare, men jag hör knappt basen.

Fan va skönt med lite motgift till all överproducerad electro-muzak. Den första låten är kanske i längsta laget med tanke på det, ehem, begränsade antalet ackord, men jag har inga problem med lo-fi idealet och solot är inspirerat 😎 . Hade nån LA demonproducent fått lagt sina oljiga fingrar på dessa låtar så hade dom kanske inte varit så mycket värda, men charmen ligger helt klart i framförandet. För att inte nämna det uppenbara nöjet i att improvisera som lyser igenom. Det gäller alla tre låtar.

Inget fel på distad sång, så länge som det inte förekommer på alla låtar man gör. Frågan är om låten kommer att bli så mycket bättre bara för att man "avdistar" sången 😎. Alltid skoj med lite stämsång. Personligen är jag inte så förtjust i det rena gitarrljudet; låter direkt line:at och plastigt, men det kan bero på MP3 komprimeringen.

Riktigt jädra flyhänt. Ganska "skolat" emellanåt, men det är ju en smaksak om man uppskattar det mer traditionella jazzvokabuläret. Precision även under dom snabbare räkorna (på akustiskt dessutom). Imponerande. Lite trummor och bas på det så har du jobb på rökiga klubbar hela sommaren 😎

Minns med glädje dom sommardagar (och nätter) vi spenderade framför skärmen under inspelningen av "Vad är det som har hänt?" Otroligt att vi fick ens ett hyfsat ljud med tanke på högtalarna och den sunkiga VST basen. Solot får mig att tänka på en blandning mellan J. Mascis frenesi och Steve Howes fingerfärdighet. Vi kanske skulle ta och mixa om låten nu till sommaren? Några fler mixningsförslag från forumet?