Jag vet inte ens om det hjälper så mycket att sitta och analysera en massa låtar. Till en viss nivå kanske, om man är supernybörjare, men ganska snart börjar det kännas ganska meningslöst, och det enda man egentligen lär sig är att man kan göra precis hur som helst.
Jag höll på mycket och lyssnade på låtars uppbyggnad och så, i början när jag inte hade skrivit så många låtar. Men ganska snart la jag av med det och bara skrev en massa. Och lyssnade förstås, men utan att analysera. Det är sen dess som låtarna har blivit bättre. Men jag vet inte om det bara är ett sammanträffande.
Jag brukar skriva texter för sig (i den mån jag alls skriver texter nu för tiden...) och musikaliska idéer för sig. Jag skriver sällan musiken till en hel låt i ett svep, utan jag kanske kommer på ett riff här, en ackordföljd där, en melodi där, och skriver ner och spelar in på diktafon så jag minns allt. Sen lite då och då hela tiden sitter jag vid pianot (mest) och spelar igenom mina grejer, kanske lyssnar på gamla idéer som jag glömt, och det kommer naturligt att man börjar se hur de passar ihop. Samma sak med texten, att man kan helt plötsligt få för sig att sjunga den över någon grej man skrev för ett halvår sen.
Att tänka för mycket på hur basen ska passa ihop med trummorna och ojojoj hur ska man göra, det hjälper inte. Det gäller bara att lyssna mycket på musik, spela mycket musik och skriva mycket musik, så sätter det sig i ryggmärgen vad som passar ihop med vad och inte. Man börjar höra basen spela på ett visst sätt till ett gitarrkomp, man känner instinktivt vilka trummor som passar till det här pianot.