Lite utanför ämnet men kopplat till att analogt inte medger "full koll" - utan slumpen kan få visst spelrum - och digitalt som väl medger nästan full koll - eller åtminstone mer än analogt...
Jag tror det behövs lite slump när man gör musik, att man inte har 100% koll på allt. Men det är man själv som sätter ramarna för den. Man kan iofs kalla det "intuition"om man vill ha ett snyggt ord för det. Magkänsla... Annars blir det bara kaos - men också kaos bör ha sina ramar för att det ska bli något hörvärt.
Det måste finnas kontraster som jag ser det - för att man ska bli varse kaos behövs viss ordning, för att uppfatta ordning behövs visst kaos. Musik ses ibland som "ordnat ljud".
Lite slump kan ge lite groove och känsla åt något - och så kan man själv bli en aning överraskad också ibland...
Som jag skrev på poeter.se ang. Vad gör en dikt bra? Kan stämma även för musik tror jag - byt bara ut "dikt" mot "låt":
Det som gör en dikt bra, enligt min ringa åsikt, är att den innehåller något gammalt och välkänt, något nytt och lite kittlande samt något lånat/knyckt - så att man både kan känna igen sig och bli stimulerad och inspirerad av något som känns fräscht och nytt.
Gör som man ofta gör inom hiphopen: "sampla/låna/knyck" från andra, använd formuleringar, fraser, citat som kan få en delvis ny innebörd i det egna verket. Det är spännande och kul.
och
Dikter som tilltalar till mig har något av detta: hjärta, själ, trovärdighet, lekfullhet, överraskning och igenkännande, sanning, äkthet, spännande bildspråk, symbolik, "diktens logik" - och/eller ett "något" jag inte riktigt kan förklara, "det"...