Göran Ewertsson

Jag tror på det sistnämnda, eller åtminstone att de är mycket svårbevisade! Det finns faktiskt bara ett enda rättsfall i Sverige som handlar om plagiat. Popmusik är en så pass enkel konstform att det borde vara mycket svårt att hävda sin äganderätt till enkla melodier, vilket inte minst bevisades i detta enda rättsfall, som gick till högre instanser, försatte Drängarnas förlag i konkurs och ärligt talat hade kunnat sluta helt annorlunda svaranden skött sina kort lite bättre. Det handlar naturligtvis om Landslaget vs Drängarna, läs mer här: http://www.rfod.se/tidning/article.asp?Nr=148&old=1

Jag talar om dem du kallar "tredje gruppen", Rankey. I mitt yrke ingår det att analysera vad viktiga djs spelar, eller har åtminstone gjort, så jag har följt spellistor och lyssnat på många set genom åren. George Clinton sa om disco: Jag tycker det stämmer mycket väl in på dagens dance scen.

Du har sagt det några gånger. Jag vill påminna dig om att jag verkar i branschen, ser den på nära håll och absolut inte ställer mig bakom en sådan uppfattning. Då har jag en fråga till. Om möjligheterna då är så fantastiska som ni säger, varför använder så få dem? Jag kan inte påminna mig att jag hört "live remixing" eller liknande i alla de hundratals dj-sett jag lyssnar igenom varje år. Tvärtom är det ofta förutsägbart och tråkigt.

Skönt att det löste sig, "D-O-Z". För övrigt kan jag inte låta bli att reta mig på hur vissa låtsas hjälpa, men istället för att anstränga sig och vara pedagogiska hellre medvetet slänger ur sig facktermer som går över huvudet på "D-O-Z", trots att denne tydligt påpekat att han eller hon är nybörjare. Förmodligen har vissa här behov av att göra sig lustig på andras bekostnad. Dålig stil!!

Jag håller med dig. Anledningen att jag drog åt det hållet var tesen som fördes fram i första inlägget, om att här skulle det tjänas pengar! Man ska ha klart för sig att digital distribution för privatpersoner oftare kostar pengar än drar in några, det var allt jag ville ha sagt. Men naturligtvis finns andra värden i att sprida sin musik offentligt! Släkt och vänner kan ju avnjuta den på t ex Spotify!!

Hur tänker du nu? Att han även spelar några av sina egna låtar?

Det var det gage Madonnas pojkvän fick för att stå brevid och se tjusig ut när en annan kille mixade skivorna!!

Nejdå!

Förtydligande: Brigitte Bardot gjorde skivor under 1960-talet, och glöm inte France Galls storhet!

Totalt obegripliga kommentarer!

Brigitte Bardot har ju spelat in ett antal odödliga klassiker också, som t ex "Harley Davidson"!!

France Gall!

Fast än mer ofta används två spelare, på sin höjd adderas lite eko från mixerbordet. Eller hur? Dessutom, vidhåller jag från mitt första inlägg, är scenen idag statisk. Det är inte skickligt eller överraskande eller intressant att lägga eko på en acapellamix, samtidigt som man mixar ihop två spår som båda går i 126 bpm. Det är inte nyskapande eller spännande att hålla sig till en underkategori till en underkategori av house musik kvllen igenom. Framför allt finns det inget artistiskt värde i detta, det handlar enbart om poserande. Detta blir extra tydligt om man håller i minnet att dessa "artister" inte ens klarar av att skapa sin egen musik, utan hyr in proffs för uppgiften. I vissa fall klarar man inte ens mixa, utan hyr in ytterligare någon. Så varför ska dessa gymkortsinnehavare ha 70 000 kronor i lön för att spela andras musik i två timmar?

Det är möjligt att det är att gå till överdrift, men frågan är å andra sidan vilken respekt den som lever rockstjärneliv av att mixa andras musik egentligen förtjänar? Jag vet att du föraktar allt som hör historien till, men kom ihåg att det fanns en tid då discjockeyn var den som grävde fram och letade upp musik ingen hade hört förut, gjorde halsbrytande mixar av percussion-driven rockmusik, soul och tyska elektronexperiment. Att riva av två timmar strömlinjeformat material man köpt från Beatport Progressive House Topp 100 Downloads smäller inte lika högt i min värld!!

Det känns på sin plats att nämna att Agnes, vinnare i svenska Idol 2005, just nu ligger 1:a på Billboards dance lista. Större kan det knappt bli!!

Hej "Pikzel", tack för ditt inlägg i tråden. Jag känner till Moreno, men han är väl mer eller mindre en lokalkändis och så vitt jag vet ett undantag. För att bli riktigt stor krävs hits, inte sant? Det är möjligt att det krävs tid och planering för att kunna spela ett två timmar långt dj-set där beats per minute varierar mellan 126 och 128, men jämfört med vad pionjärerna gjorde under 70- och 80-talen ter sig dagens övningar som rena barnleken, om du ursäktar!! På samma sätt är det egentligen med "rätt musik" och att överraska publiken. Jag upplever att stilbrotten är få och att dom flesta discjockeys som spelar på toppnivå är extremt förutsägbara. Det räcker med att gå tillbaka tio år i tiden för att se exempel på motsatsen, Norman Cook är enligt mig den sista superstar-dj:n som spelade genre överskridande och mixade mer som "förr i tiden" dvs tekniskt vågat snarare än fegt, som SHM-killarna t ex alltid gör. Inget ont om dem, det är trevliga killar, men du "Pikzel" håller säkert med om att deras set innehåller ganska få överraskningar? Finns det verkligen inget exempel på framsynta discjockeys idag som vågar ta risker, som inspirerar?

Detta blir min första "egna" tråd här på forumet, så jag ska verkligen försöka få länkar och sådant rätt. Hoppas ni har överseende med ev misstag!! Med anledning av resonemang förda i en annan tråd tänkte jag höra med er andra om er syn på discjockeyns roll i musikbranschen anno 2009. Jag upplever att discjockeyr förr bröt ny mark med effektfulla mixningar och spännande låtval. Discjockeyn höll festen igång med oväntade inpass, tvära kast och halsbrytande genreblandningar. Men sedan ungefär tio år tillbaka tycker jag att djs verkar ha blivit låsta till smala underavdelningar i olika dance genres, man är rädd för att se utanför "sin" nisch och framförandet har blivit förutsägbart. Än värre, discjockey-yrket verkar mer än någonsin förr, för i viss mån har det nog alltid handlat om att jaga kjoltyg, som en magnet på folk som vill bli berömda. Att vara dj är idag drömmen för samma människor som tidigare sökte sig till docu-såpor. Den som vill bli dj idag tycks i första hand vara intresserad av uppmärksamhet och kvinnors beundran, musiken kommer i andra hand, det räcker ju med att spela sådant som ligger på topplistan (i rätt genre då). Det mest talande exemplet torde vara Madonnas pojkvän, som enligt uppgift tar 70 000 kronor för ett dj-gig där han inte ens mixar själv. Sedan slutet av 90-talet är det också så att man inte kan bli riktigt stor som dj om man inte gör egna låtar. Men då har jag förstått att de flesta discjockeyr inte klarar detta, utan måste hyra in ett studioproffs för att göra jobbet. Man medverkar inte ens i studion, det enda discjockeyn har med låten att göra är när han sätter sitt namn på den. Hur har det blivit så, och är det inte en trist utveckling? Jag minns optimismen och spontaniteten som fanns i dance scenen i mitten av 80-talet, framförallt i USA men även i England och Tyskland. Musiken som kom då kände ny och unik. Idag upplever jag att dance music "bryter ny mark" genom att återupprepa sådant andra redan gjort, oftast i tioårscykler. Just nu är tydligen sång och slagverk påväg tillbaka. Jag har haft kontakter med dance folket sedan början av 90-talet, för promotion och remixar etc, men de senaste åren har jag sysslat med annat och bara passivt följt utvecklingen på avstånd. Var finns genreöverskridarna, innovatörerna idag? Berätta, diskutera!!

Jag tycker inte alls att det är samma sak, och det vore intressant att få andra invändningar än billiga passningar om min ålder. Jag avstår ständigt från att påpeka att jag förmodligen verkat i musikbranschen längre än de flesta här har vandrat på jorden, och jag skulle uppskatta att bli behandlad med samma respekt. Det är möjligt att historien om Madonnas pojkvän inte är representativ för resten av dance svängen, berätta gärna mera, men kanske i en helt annan tråd?!!

Hej "Brynte"! Jag tycker du ska lyssna på en kanal i taget, och som många andra sagt, titta i en analysatorplugg samtidigt. Kom ihåg att grundregeln är att det är bättre att skära bort än att förstärka. Glöm inte heller att sådant som panorering och effektläggning (Våt gitarr / torr sång?) också kan skapa kontraster i mixen! Lycka till!!

Det är möjligt, men jag minns en tid när diskjockeys blandade olika musikstilar, mixade skivor inspelade av riktiga musiker (svårt!) och förde popmusikens utveckling framåt. Sedan slutet av 90-talet uppfattar jag dance scenen som konserverande, inrutad och extremt ytlig. Jag läste just att Madonnas pojkvän tar 70 000 kronor för en dj-spelning, och då mixar han inte ens skivorna själv, han bara visar upp sitt fagra - berömda - nylle, står brevid en annan kille som gör det egentliga jobbet! Det tycker jag är talande, det tycks handla mycket om yta just nu. Är du snygg? Betala ett studioproffs att göra en låt, betala en annan kille för att mixa, se till att "bli kändis" - och vips är du dj! Men jag erkänner villigt att jag inte kan den delen av branschen på mina fem fingrar, och jag ber samtidigt om ursäkt för att tråden tack vare mig dragit i en riktning annan än den avsedda!!

En DJs viktigaste uppgift nu för tiden verkar vara att gå på gymmet.

Ja katten det gör det! Där fick du mig, "Joachime"!

Hej "Dots"! Kanske var mitt svar inte riktigt det du ville höra?! Hursomhelst, lycka till med din framtida karriär!

"Evilrocker" - jag tror det stavas Diciplin!! Att skriva färdiga låtar kräver oftast ett visst mått av "tråkigt" arbete, hela processen blir sällan himlastormande känslosvall.

Som JoachimE sa, det där får du till genom att komprimera till mp3.