Onkel Fester

Jag har alltid betraktat Gibson som en Fat Lady medans Fender är, Slimmad Bitch. Och ungefär så ser jag oxå på deras spelbarhet, Gibson en prominent Fat Lady som gillar ordning o reda och levererar stadigt, Fender hon är en sexig men svekfull Bitch vars bästa stunder dock gör en törstande efter mera. Vem tar jag med på balen? The Fat Lady vet att framställa mig i min bästa dager, Bitchen, henne kan jag ge på efteråt i garaget.

Jag rekomenderar att du går på och putsar hacken med fin smärgelduk men bara så pass att strängen nästan löper och sedan låter du slitaget göra resten. Att göra arbete på halsen det är inte lätt, jag har precis slipat/monteratt in en ny översadel på en av mina guror vilket är kul men ändå inte alls eftersom det är nära imellan himmel o helvete hela vägen på en gitarr och det är därför jag säger, slipa bara lite på hacken så att strängarna går fri och andra eventuella bekymmer av detta dem får du nog bara ignorera och spela på. Det bästa alternativet det är att du lämnar in guran till en tekniker.

Du läser vad jag skriver som fan läser bibeln, ingenstans har jag påstått att en telecaster inte skulle vara lämpad till country eller blues, så din slutklämm den kan få stå för dig. Tråkig stil du har som tråkar i en tråd där en person ber om hjälp över sitt gitarrköp, djävligt seriöst alltså, och nu är du på köpet inne på telecaster o snurrar i din strävan att dissa mig. Alltså tar det så djävla illa på dig att bli adresserad fel svar på en fråga ja då skall du inte fråga så djävla mycket för du verkar ju ändock redan sitta på svaret.

Per automatik blir det inte så men jag vågar påstå att de flesta tillverkare söker i en sådan här konfiguration (och observera med ett par humbuckers) att ge en one fit all gitarr som inte utmärker sig vare sig i toppen eller botten men ändock att den går över olika schangers. Läser man recensioner av guror med denna config så påtalas allt som ofta att det är snålt tilltaget med att skapa en passande ljudbild country, blues och dödsmetall vill sig inte riktigt och så skall det ju vara att en gitarr med fler rattar o switchar äger en större bredd och särskilt då om detta i allt annat är en syskon modell. Detta är väl saker man bör fundera på mer ingående än annat innan ett köp, alltså vad man tycker sig behöva, jag t ex behöver lite och jag väljer då en volym/tone config väl vetande att den ger ett mindre val och att den med en stor sannolikhet kommer att leverera i mitten.

Jaha jag kunde se denna komma men gav mig in ändå... Jag kan svar både dig Anthony S och Cabron så här att det mest logiska för denna enkla layout en ton/en volym är att lägga i mellanregistret så att "alla" blir nöjda jag har ägt tre sådana gitarrer så det är lite referens och hur många har herrarna ägt? Gitarrer alltså, och då med sättning en volym/en ton bäst att skriva det också så att det inte det kommer, ägt VADÅ?? Tjena mitt bena!

Jag kan säga som så i denna sak att skulle jag ge en gitarr åt någon yngre som vill kunna spela lite allt möjligt så inte skulle jag ge en strata.

I har mer bredd på sitt register än II och det baserar jag på min erfarenhet av tre guror med samma spec som Eclipse II, dvs en volym och en ton och den konfigurationen brukar ge en mellanregister gitarr. Min Steinberger och Epoch de låter i princip lika inte mycket att laborera med där inte men det som finns det räcker, och jag personligen gillar det enkla då många rattar gör mig schitzo och då kan jag i fan inte bestämma mig för vad som låter bra. Så du står framför om du nöjer dig med basic eller om du vill ha extra av allt

Kanske det, eller som denna med Thin Lizzy Still in love with you, rakt ut ur själen utan the trick of the trade o annan bullshit, de båda gitarristerna ger 100:a i var sitt soloparti och resten av bandet följer njutningfullt påmanade av Phil Lynotts otroligt sensitiva basspel, tight som utav bara fan!Det är nog bara så att folk inte längre vet om detta hur vackert det låter när hjärtat är med.

Men utveckling och fantasi angående elgitarren råder det ju ingen brist på, grejjen är den att vi konsumenter ratar "underliga" guror och som eget exempel så har jag ägt en Steinberger paddel vilken enligt mig har världens bästa o smartaste svajstall/system, men gillar man den? Nej det gör man inte, en mer osexig gitarr lär inte finnas. Nu har någon återigen börjat introducera "den perfekt stämmda gitarren" där en ny konstruktion av halsadeln är själva grejjen, är man intresserad? Nej det är man inte, och som en gitarrist så funder jag stort över vad det är för sort som viger sitt liv åt den perfekta stämmningen, kan inte vara en musiker i vart fall för vi begriper att själva nyansen ligger i den alltid kvarstående lilla disharmonin, i fakto en del musiker vet att sätta den där lilla disharmonin till en perfektion. Gitarren har nog nått toppen på sin evolution med Gibson och Fender, allt annat är mer eller rmindre fula varieter på eller kort sagt en tillbakagång i utvecklingen där rubbet redan prövats tills att polletten rammlade ned hos Gibson och Fender och allt föll på plats. Sedan är det beklagligt att det står tunt med nya gitarrgudar men jag tycker personligen att Yngwe Malmsten gjort mycket för att försöka locka in nya och sammtidigt också då lyft in guran i symfonisalongen, ett djävligt läckert och logiskt koncept men tyvärr så håller sig media och musikbranschen helt iskall och senast jag läste något om en gittarist det var för tre år sedan då någon tidning lyfte fram The Edge ur U2 som en av de bästa och så då Dregen förstås, han är väl fortsatt världsbäst i Sverige. Ja det är inte lätt, men så är det ju rakt över för alla instrument idag då någon looptroop nörd sitter och mekar ihop en dänga på sin laptop, piss enkelt och kul men totalt fördummande och jag misstänker starkt att ungdomen ser igenom denna typ av produktion och allt mer idag söker efter äkta vara.

Gitarrspelandet ligger defenitivt nere, men vill ni impa på en puma så kör 70-tals ballad rock med Boston och Reo Speedwagon och så öka tyngden ytterligare med Led Zeppelins cykedeliska pump, det är musöppnare nr UNO, Fiftyicent o heffa o co kan slänga sig i väggen... Unga pumor och äldre de gillar melodiiska guror och höftpump, det är sådant de går ingång på så vi återkommer, var lungn för det.

Helt otroligt..jag har tänkt på denna gitarren, jag såg den hos en bekant som yngre och har så här efteråt funderat och hållt ögonen öppna men icke. Helt ärligt så tror jag att gitarren är sprungen ur östblocket, ja kanske Sovjets svar på Fender och rockn´roll och varför jag tänker så är at jag aldrig sett den på webben förrän nu och att min bekant hade en del buisness österut och på min fråga då så kunde han inte ge ett rakt svar utan sade kort att guran är gammal och funkar inte. En rätt ful och klumpig tingest, jag vet jag har hållt i den en Strata al`a Frankenstein, ett ryssbygge, men jag kan ha fel. Det här kan bli intressant.

Tack, alltid trevligt att kunna bidra med litet. Man skall se på gitarren som en levande enhet där var del är avhängig en annan och helt klart påverkas intoneringen av en halsjustering eftersom att halssadeln då kommer att flyttas en aning. Jag gillar de engelska uttrycken, en backbow är vad du beskriver, du tänker helt riktigt så släpp på dragstången och var uppmärksam på effekten. Sedan kan det tilkomma andra faktorer som t ex stränghöjden, och återigen så vill jag påpeka detta att sätta tillverkarens rekomendation som ett riktmärke och kring det kan man sedan laborera + - till något som passar en själv Lycka till.

På en två år gammal gitarr kan du glömma ett sådant åtagande, att halsen lever det är dessuton inget fel. Hals, band och sadel är svårt men jag rekomenderar dig ändå att sätta in dig i ämnet och lära dig att göra själv! Halsen kan du faktiskt justera själv med att vrida på muttern på toppen av dragstången men FÖRSIKTIGT! Ett kvarts varv i taget är vad som gäller och gärna mindre, medsols rätar och motsols släpper och ger mer böj vad som är rätt avgörs av just strängrassel inklusive spelkänslan men med var gitarr följer en rekomendation på släppet alltså avtåndet strängens underkant och 5-7 bandet med E strängen nedtryckt på första och sista bandet. OBS! Det kan ta ett dyngn för halsen att sätta sig helt så först på dagen därpå har du kvittot på om justeringen lyckats fullt ut. om inte så på igen men som sagt lugnt och metodiskt. På modet idag är en så rak hals och så låg stränghöjd som bara är möjligt eller till och med oftast omöjligt utan det är som så att det är tillverkarens specs som gäller som grund om man vill ha ett fullt ut fungerade instrument så mitt tips till dig är att sök reda på din gitarrs specifikationer för det kan ju vara så idag att din gitarrs hals är satt för rak så vad den igentligen behöver är lite mera böj! Jo då halsarna de lever men de blir ofta bättre med tiden och om Jacksson av idag är av samma kvalitet som de var för 20 år sedan så kommer du inte att behöva justera halsen många gånger.

Huga!! Och kolla hälfickornas urfräsning, jajamen man är livrädd var gång man skall till och öppna en fender eller en fenderclone sak samma, jag har sett det mesta. Tur att jag idag är botad ifrån allt vad fender heter, skaffa er rediga gitarrer så slipper ni få chocken men personligen tycker jag dock att telen är bäst, ja något svaj behövs inte det är bara och jenka halsen i önskad riktning och jag ser på ena bilden där att halsfickan på den orange är utformat som sachs växelväljare, ettan-friläge-tvåan-trean!

Jag dribblade bort mig där efterom jag ser kondensatorn (capacitor) som en ren strömmatare med uppgift att eftersträva ett jämnt flöde typ som en vattendamm. Men si där hade jag inte riktigt rätt tydligen, ja man lär sig.

Ja det är faktiskt lite överkurs för mig detta men vad jag vet så har kondensatorn till uppgift att hålla ett jämnt strömmflöde där den moverkar dalar o toppar och hur då dess kapacitet påverkar ljudet ja det vete fanken för jag sysslar ogärna med nanovetenskap i gurans innersta, vi får hoppas att någon mer begåvad mecker är hugad att ge dig handledning.

The Edge III ungefär densamma som den floydroysen jag hade på -80talet, same same.

Som sagt brutal bombning med stallet i lodrät kamikaze smular knivarna och nivån den justeras alltid med urslaka strängar för i annat fall svarvar man in spår i de båda pivott skruvarna eller vad i fan de nu heter och det är inte bra för då knäpper man knivarna också, ja de ä mye som inte är bra med dom där mackapärerna. Och så själva strängningen då där strängändan skall in i en liten "råttfälla" som låses med insexa inuti själva stämmskruven men om man drar åt för hårt ja då nyps de tunna strängarna av men jag tror det finns en bättre konstruktion idag iofs. Hjälpte stallet att hålla höjden det gjorde jag med Magnum glasspinne eller tunn bilskrapa.

Jag skulle hellre kalla den för potentiometer eller pott och den filtrerar frekvensen alltså kapar i topp eller botten och vanligast till humbuckermickar är att använda 500K pottar och till single-coils 250K pottar. Tycker man att humbuckern vid stallet låter lite för ljus, så kan man byta 500K volympotten mot t ex en 250K, det lägre värdet på potten gör att delar av de högre frekvenserna filtreras och resultatet blir ett varmare/mörkare ljud. Alltså ett lägre tal ger mörkare ljud och vice versa. Precis som på allt annat så har nog priset betydelse, pottar kan blöda d vs att ljudet håller inte en jämn nivå, pulserar osv, och så då knaster och knäppningar + diverse störningar sägs också då bero på dåliga pottar. Pottarna är alltså en megatung ingrediens i att skapa det där ljudet.

Lättspelad är ett utryck man ramlar på hyfsat ofta men vad menas? Min morfar som b la var musiker menade att ett bra instrument den måste man lära sig att spela! Jag kan säga som så att hans Gibson ES-150 var i mina primöra händer lika med en stock riggad med telekabel medans han smekte fram härliga toner. Jag fick en Charvel strat i födelsedagspresent den dög till nybörjare menad han men jag blev inte alls nöjd eftersom den då kändes så i helvete trög spelad på 010 att det var som att fingrarna grät. Med åren har jag dock sett att de tröga gitarrerna som oftas är lika med dyra levererar de toner man bänder om o om igen medan många billiga gitarerr i för sig är som smör i händerna men då tillkommer svängningar som gör att ett spel gärna blir degigt och inexakt. Jag har prövat detta, två strataguror stämmda i E riggade på 010 och låg stränghöjd den rediga är kabel medans den tattige fortsatt känns som en tvättlina. Återigen materialet, halsen, trussen, en bra gitarr är som oftast styv och kan då till en början upplevas som stum, trög osv. Tja lite funderingar så här på kvällningen.

gitarrdelar.se De har 24bands räserhalsar för 500-750kr som borde passa rakt över till i vartfall 9o% beroende lite på om du har ett plant eller rundat hälslut och så då förstås själva sadeln då, och ajaj du har inte ett låsbart vag jag vet utan en typ av rollernut så kolla spåret har du typ 41mm bredd nu så går den rakt över.

Ok, Ett rikt färgat starkt och tungt trädslag som tar polering mycket väl. Detta ger många kandidater men det verkar som att Padauk/Asian Rosewood: Heartwood bright yellowish red to dark brick red, streaked with darker lines, lustrous when freshly cut but becoming a dull but attractive golden brown on exposure; sapwood grayish, narrow. Texture moderately coarse; grain interlocked; has a faint spicy odor.. - är det träet som nyttjas mest och har du kännt den där spicy odor när guran legat i caset eller blir varm av spelning? Har brädan en jolmig kaffe tint som går åt ebony? Thai Padauk! Har ägt två guror med denna aromatiserande padauk som i mitt tycke och helt på riktigt inte håller en rosewood kvalite bla också stor porigt som kommer fram om man putsar bort oxideringen eller kanske till och med den pålagda fabriktintningen och repbart med finger nageln. Kanske är det så att man kan få en o samma gitarr med en uppåt tio olika trädslag som bräda beroende på, det vore en skrämmande tanke Vi börjar kanske skönja själva pudelns kärna.

Aha aha´....många träd vart det..men fortsatt luddigt detta med rosewood. Kan man då se och märka skillnad och eller kort o gott vad är då specifikt för rosewood?

Vad är Rosewood för trädslag? 😠

Ja Fender kräver mycker vodka för att harmonin skall bli bättre exakt precis som med en del kvinnor och precis som med en del kvinnors hjärkontor så är också halva fendern av unken luft.