NoClip

evilrocker! Skicka hit linerna så ska ja re-ampa något gött åt dig! 😆

Mmmm... crunchers ord smälter som glass i, öh.. öronen! Jag tycker det är meningslöst att EQa mickarna separat, för det är ju det du har extremt mycket kontroll över med just blandningen emellan dem som Cruncher säger. Däremot är det väldigt härligt att gruppa ihop dem och EQa hela paketet om det behövs. Skulle t.o.m vilja säga att, varför ens spela in båda mickarna? Bestäm dig för en blanding som låter bra direkt och kör in som en kanal. Bättre att bestämma sig för något och fokusera på musiken istället. En liten boost vid 3-4K med en SSL är härligt dock!

Njae, inte riktigt det jag ville få fram. Skall försöka vara lite tydligare... Fakta 1: Mindre, billigare, underdimensionerade system gör ett sämre jobb i att återge starka transienter jämfört med större, dyrare och överdimensionerade system. Fakta 2: När ett program med mycket och starka transienter spelas upp genom detta mindre format leder dessa transienter till distortion i systemet ju mer du pressar gränserna i.e ju högre du spelar. Antingen att de överstyr förstärkaren eller högtalaren i sig. Så... Om du vill spela ett program högt så får du mer distortion på grund av transienterna. Däremot om du har ett mer komprimerat och odynamiskt program så sätter inte det samma press på systemet eftersom du får ett mer massivt intryck vid lägre uppspelningsnivåer, vilket då betyder att du inte behöver pressa systemet lika hårt, vilket ger mindre distortion i systemet i sig. Men den energin du hade måste ändå ta vägen någonstans, och där har du då genom högre nivåer i masteringen "byggt in" en viss grad av distortion i programmet som annars hade överstyrt ett mindre system vid samma uppspelningsnivå. Och där kan man då fråga... låter det musikaliskt bättre att överstyra en billig förstärkare och billiga högtalare än att överstyra professionella signalprocessorer under en mastering session? Och det blir precis som du säger, vilket alla kan vittna om... att sönderpressade album låter avesevärt bättre på billiga och begränsade system än vad de gör på dyr hifi utrustning.

Finns en del diskussioner att ta del av i just det ämnet. Det argumenteras ofta att "sämre" högtalare och system behöver en viss grad av kompression för att, tja.. låta så bra som går. Medan puristerna svarar med att, det gör inget- för sämre och begränsade system komprimerar i sig själva när de får jobba på lite högre volymer. Jag anser att det är lite mitt emellan. Högtalare och/eller förstärkare som jobbar lite för hårt kan ge ganska olika resultat och även fast de kapar bort transienter och därmed ger ett mer massivt intryck så känner jag att det fortfarande låter bättre att göra detta under mer kontrollerade former i.e högre nivåer i masteringen.

http://www.turnmeup.org/ Mr. Keys har en intressant poäng. Men märk ändå att hela diskussionen inte alls handlar om limiters och kompressorer, utan ren å skär distortion i form av clipping. Även Mr. Bob Katz vilken verkar vara allas husgud numera, erkände i ett onlinetest att han föredrog clipping framför ren limiting på en grej, fast han tyckte själv att det inte borde vart bäst. 😛 Efter att ha mastrat album i snart 8år har man fått höra både det ena å det andra, och ja tycker personligen att maxad volym på en platta inte alls behöver vara fel, om det görs smakfullt och är i linje med musiken och artistens vision. Det farliga händer när man börjar pressa skiten ur ett program bara för man inte vågar vara lägre än någon annan. När ja gör en master så pressar jag alltid så hårt som ja tycker känns musikaliskt, och sedan får skivbolaget och artisten komma med feedback på det. 8 fall av 10 tycker de det är för lågt så det krävs ca 1-1.5db högre för att alla parter skall bli nöjda. Men däremot, vet man att de är krig om ett större projekt som kanske 4-5 andra studios slåss om, då är det bara att bita ihop å pressa sönder allt till oigenkännlighet! 🙂

Har bara hört en låt på radion så jag kan inte uttala mig... Men att mixar kommer in redan söndermosade är ingen nyhet, speciellt på liknande "high-profile" projekt. 😛 Det går inte att skylla på Ted eller att det bara är masteringen. Det är allas förtjänst att saker är mosade som de är. Kom också ihåg att varje platta som släpps är godkänd av artisten... Intressant att mixen för guitar hero är så annorlunda. Men utan att vara insatt på något sätt i hur processen och riktlinjerna ser ut för ett GH spår produktionsmässigt så kan det ju faktiskt vara så enkelt att eftersom alla spår måste fungera som en helhet, äldre produktioner som nya, och den största skillnaden emellan dem är just det dynamiska så är riktlinjerna kanske så att "mixar för GH inte får överstiga -xxdbFS RMS" i spelet så därför kan det inte bli något volymrace där. Lite samma grej den gamle härlige Bob Katz vill åstadkomma i musikbranshen med sitt K-System.

Instämmer också... helt fantastiskt vad folk orkar med att ens diskutera "bra å dåligt, färgat å ofärgat" hit å dit. Precis meningslöst... De bästa monitorerna för dig är helt enkelt de som du tycker är bäst att arbeta med. Du har säkert en uppsjö av musik som du tycker låter fantastiskt bra som du lyssnat på i alla möjliga system. Lyssnar du på detta i ett par monitorer och inte tycker om sättet det känns... hur ska du då kunna göra något på dem som du sedan kommer tycka är bra? Det görs fantastiska plattor på väldigt många olika monitorsystem, det handlar bara om vem det är som sitter å lyssnar och att de är kompis med sitt system. Dyrt, billigt... spelar inte så stor roll bara du vet vad det är du vill åt.

Ojoj, har läst igenom hela tråden här nu.. puh. 😉 Något som de flesta inte tänker på är att detta är ett stort problem även för de inblandade i ett projekt. Förmodligen har merparten av forumet ingen erfarenhet av detta för de trivs i sina hemmastudios och inte lever i den komersiella världen med den konkurrensen. Volymracet har ALLTID funnits där, kom ihåg det... även sedan vinyltiden. De som arbetar professionellt med "kommersiell" musik vet att volym är ett konstant krig för ALLA. Volym är en illusion, som vackert har förklarats tidigare i tråden vilket går ut på högre = bättre. 0,5db skillnad i volym kan ge upphov till alla möjliga spekulationer angående högre kvalité på en produkt. De som arbetar heltid med produktioner, mixning, mastering måste hela tiden utnyttja detta för att helt enkelt få till sig jobb. Kom ihåg att alla beslutstagare inom den komersiella musikbranschen oftast baserar sina beslut på rädsla för att inte märkas. Vill du ha möjligheten att göra en mix, en produktion eller en mastering på ett större projekt med mycket pengar och många personer inblandade så är det bara att gilla läget. I 99 fall av 100 är det högst som vinner. Hög volym på bästa sätt ligger inte bara i masteringen, det händer låååångt innan. Det sitter i arrangemang, produktion, typ av låt, mixning... ja hela processen är en bit i pusslet för "hög volym på bästa sätt". Otroligt mycket tid går åt för att få till material som går att få så högt som möjligt med så lite distortion som möjligt, och går du verkligen in för det så begränsar det även musikskapandet, så du kan helt enkelt börja skriva volymvänlig musik och tjäna pengar... Vilket det lite undermedvetet faktiskt handlar om i många fall idag. 🙂 Så det handlar inte om att "konsumenterna gillar överkomprimerat och distat ljud". Det handlar om att alla, i produktionskedjan, till artisterna, till bolagen... söker uppmärksamhet. Om det är uppmärksamheten från en A&R på skivbolaget, en DJ på en viktig radiostation, en musikkonsument... spelar ingen roll. Alla vill ha uppmärksamheten för det är så pengarna rullar in...

Allt du gör i en mastering leder till en ren teknisk försämring av ljudet. Om det spelar någon roll eller inte är upp till dig. 😲 Om du garanterat vill veta att inget du gör kommer leda till en försämring så är det helt enkelt så att du inte ska göra något alls.

En väldigt väldigt bra och nyttig insikt om ja får säga mitt. De absolut mest framgångsrika människorna jag jobbar med, har förutom väldigt många andra saker, arbetat bort sin övertro till just "nästa steg i kedjan". Om du hela tiden skjuter fram problemen kommer du aldrig lyckas med det du vill och du blir bara besviken för du har för stora förväntningar. Om ett projekt blir ekonomiskt framgångsrikt eller inte beror på väldigt många faktorer givetvis, men något som är tämligen solklart är att produktionsprocessen är minst viktig. Om du som driven, hungrig artist söker en viss mån av framgång så finns det väldigt mycket viktigare saker att fokusera på än just kvalitén på din produktion. Det är sådant du kan oroa dig för senare när du faktiskt har framgång. Om du själv tycker att du jobbar hårt på din produktion just nu så kommer med all säkerhet väldigt lite av ditt faktiska arbete ge resultat. Om du arbetar 1 vecka eller 1 år på en produktion kommer inte göra någon skillnad för någon annan än dig själv, din närmsta bekantskapskrets och kanske den innersta kretsen av andra tekniker, som vi alla vet är en helt ointressant målgrupp vad gäller musikkonsumtion.

Om man inte heter Manley Labs och konstruerar en VoxBox där kompressorn faktiskt sitter före PreAmpen! 😱 Komprimera mera gott folk, komprimera mera! Finns egentligen inga tekniska fördelar med att komprimera innan ditt ljudkort, om det inte är ett väldigt billigt 16bit ljudkort. Däremot många fördelar arbetsmässigt och mer kreativt enligt min mening.

En 57a på acke kan vara precis vad ljudbilden vill ha. Det blir fokuserat å tydligt utan att låta hifi, men IME ställer det större krav på preampen. 57a till billig preamp låter oftast mindre bra, en 57a till mycket bra preamp låter oftast mycket bra *duh*. Samma med dyrare kondensatormickar givetvis. Tycker det är känsligare med val av preamp faktiskt än mikrofon till akustisk gitarr på något konstigt sätt.

Om du vet till 100% att ditt grundmaterial är 24bitar å kör ut 32bit float så är det bara nollor du lägger till å det går då lika bra att köra ut 24bitar, ja. MEN enda gången du har 24bit vid "bussen" är om du lägger in 24 bits filer i ett program och inte gör NÅGONTING. Så fort du rör en volymregel, panorering eller någon annan parameter som gör att systemet bearbetar grundmaterialet (helt enkelt så fort du gör något alls...) så har du 32bit float vid masterbussen.

Det enkla svaret är väl... hör du någon skillnad? Om inte så behöver det inte spela så stor roll. Beror väldigt mycket på genre också om du uppfattar skillnaden eller inte, men hanterar du inte dina bitar korrekt så leder det oavkortat till en teknisk försämring av ljudet. Arbetar du med klassiskt och väldigt dynamisk musik så hör de flesta skillnaden, medan mer komprimerad musik inte alls är lika känslig. Det du märker direkt oavsett vad du gör är om du dithrat dina fades rätt eller inte i alla fall. En odithrad fade låter hackig och slutar helt tvärt... väldigt fult! Bibehåll högsta möjliga upplösning så långt som går. I DAW världen handlar det för det mesta om 32bit float. Alla beräkningar i datorn sker i 32bit float eller högre upplösning så därför är det meningslöst och tekniskt fel att exportera som något annat innan det är dags att "mastra" för slutmediet. I en master session, om du använder plugins... utför fades etc allra sist i kedjan, alltså efter slutlimiting å hela paketet... dithra därefter ner till 16bitar, och efter det... använd lossy codecs som mp3, wma etc...

Får man kika bort på en kopp kaffe när det är klart? För... ja hoppas du har en bryggare?!?