Så här är det igen;
Ingen aning. Grejen är att jag har tappat allt det där med att man ska göra rätt för sej osv i och med att kommunen
plockade av mej det där jobbet med hänvisning till att jag hade för mycket frånvaro utan läkarintyg. I själva verket hade
jag kunnat vara sjukskriven både för min rygg och såren under mina fötter hela tiden. När det gällde det senare
friskskrev jag mej mot specialistläkares inrådan. De lärare som jag jobbade ihop med backade upp mej och tyckte att min
arbetsinsats kompenserade för min frånvaro.Dessutom skaffade jag det senaste jobbet helt utan hjälp av
kommunen. Fick höra den som jobbar på arbetsmarknadsenheten att jag var rökt i åtvidaberg, hon sa just så, och
att jag borde söka mej till linköping istället. Hon "hjälpte" mej genom att dra ut kopior över skolor i linköping och
telefonnummer dit. Genom allt detta har af varit ett stort stöd, och är det fortfarande. När det gäller övriga mynighetspersoner
inom akassan soc osv känner jag inget annat än ett stort förakt som börjar gränsa till hat. Får vi nånsin ett fjärde rike
med ett behov av lägervakter kan man lämpligen börja rekrytera där.
Edit.
Vill tillägga att det verkliga skälet till att jag blev av med arbetet var att jag hade gått med i facket och akassan vilket
kändes viktigt efter att jag varit helt utanför systemet i flera år. Detta ledde till att jag efetr 2 års arbete hade rätt
till akassa vilket kommunen fick nys om. Till och med af svarar på direkt förfrågan att det beror på detta, och att det
är så det går till i åtvidabergs kommun som delvis är moderatstyrd. Så mycket för arbetslinjen.