Det är många saker som måste stämma för att det ska bli ett levande resultat med programerade trummor.
Programerade trummor som SKA låta programerat är en annan femma, men EZ, AD, SD, SSD etc. är ju snarare till för att man ska kunna återskapa ett riktigt "levande" trumkit.
Naturligtvis måste produkten innehålla tillräckligt goda samplingar för att resultat skall nås, men det ser jag inte som problemet med dagens goda multilayersamplingar, snarare tvärtom, att det är lite för "välgjort", så man får jobba hårt för att få fram slammret.
Nej den största bidragande faktorn handlar om hur man programmerar trummorna,
det märkte jag framförallt när en polare (som är trummis och har nästan noll erfarenhet av DAW) satte sig ner och började rita upp trummor för en låt. Han kickade fullständigt "ass" med mina programeringar, och då anser jag ändå att jag har bra koll på hur trummor spelas, och har programerat sedan innan Toontracks EZ-dagar. Det är de små variationerna i "Time" och anslagskänslighet som gör skillnaden.
Sedan handlar det naturligtvis om att kunna mixa fram det sound man vill ha, och det finns miljoner vägar att gå beroende på vad man vill uppnå.
Något som öppnade ögonen (eller öronen) för mig var parallellkompression. Prova att skicka hela eller delar av kitet till en bus med en kompressor som mosar sönder rejält, och blenda sen efter smak.
Effektreturer i allmänhet kan göra underverk, skapa en bus med distortion och skicka in virveln och även baskaggen, rulla av lite diskant på returen för att bara dista där "trycket" finns.
Sedan brukar jag hellre använda fristående impulser till rumsklang.
/E