Jo, det är i var fall såhär:
Röstens läge bestäms av tjocklek och längd av stämbanden samt struphuvudets storlek.
Vamligen ett antal toner över dina taltoner finner du din första passagio (passage mellan två register, i detta fallet nedre bröströst och högre bröströst). Det krävs högre lufttryck i det högre bröstregistret än det lägre, och av det skälet kommer många män när de börjar sjunga inte över den gränsen, då de bara är vana vid att prata i de lägre bröstregistret. Men då det bara tar några dagar att lära sig komma över första passagion antar jag att alla här redan kan det.
Rent statistiskt (vi minns vad man säger om statistik: "Det finns tre olika sorters lögner..") så brukar den första passagion för de olika röstfacherna inträffa på följande toner (ungifär) : Bas: F3, Baritone Bb3, Tenor D4.
När man sjunger högre och högre i högre bröströstregistret känner man att lufttrycket blir starkare och starkare och man kommer snart till en punkt där man känner att lufttrycket är för stort. Man klarar inte av att hålla struphuvudet nere och alla försök att komma över denna punkt i bröströst är oftast mycket skrikiga (finns tekniker för att sjunga i nröströst även över denna punkt, tekniken kallas belting, och är är av tvivelaktig hälsosamhet). Kan också hända att i försök att komma över denna punkt faller msn ifrån bröstregistret till falsett, huvudregister elelr en blandning (mer om dessa senare). Detta är den andra passagion.
Den inträffar vanligtvis (satistiskt) vid: Bas: C4, Baritone: E4, Tenor: G.
Huvudregistret är det register man främst associerar till kvinnliga operasångerskor, som för övrigt främst sjunger i det registret. Otränat låter det just som en kvinnlig operasångerska, men tränat kan man lära sig att utveckla registret så att det låter mer som en blandning av bröströst och huvudregistret. Exempel på män som varit skickliga på detta register är bland annat Elvis, som sjöng VÄLLDIGT högt, men kunde göra det genom sin bröst/huvudresisterblandning. Även den gode Brolle Juinior är ett ess när det gäller huvudregistret. Han sjunger VÄLLDIGT VÄLLDIGT högt, och då det inte låter skrikigt eller på annat sätt spänt kan man lätt genom uteslutningsmetoden konstatera att även han sjunger i en huvudregistersblandning. Även Michael Jacksson sjunger i en huvudregistersblandning, man han använder av det ljusa lätet att döma betydligt mer huvudregister än bröstregister i sin blandning.
Det svåraste med huvudregisret är att hitta det. Män pratar i regel inte i huvudregistret. Man får prova sig fram. Prova att imitera en varg som ylar eller en kvinnlig operasångerska skall ni nog hitta det. TRäffar ni en hög ton som itne är spänd eller skrikig så kan ni genom uteslutningsmetoden komma fram till att det inte är bröstregistret. Och är den inte luftig så kan ni även utesluta att det skulle vara falsett (mer om det senare). Då har ni alltså hittat ert huvudregister. Sedan är det bara att lära sig att kontrollera det, då det är en helt annan kännsla än att sjunga i bröstregistret. Mycket lägre lufttryck, men samtidigt välldigt svår artikulerat.
Slutet på huvudregistret nedåt är några toner under den andra passagion. Slutet uppåt är ganska oväsentligt, då de översta huvudregisternoterna alltid kommer att låta som ren huvudröst (alltså inte som en blandning), vilket gör dem ganska oanvändbara.
Falsett är det register man också kan hamna i om man sjunger högt. När detta används är inte stämbanden helt slutsna, vilket gör att tonen blir mycket luftig. Detta register brukar dock vara relativt lätt att hitta. Tränat kan man även lära sig att blanda även det med bröstregistret. Dock kommer det alltid vara en stor klyfta från den tonen man börjar med ren falsett eller falsettblandningen (tills skildnad från en huvudregisterblandning, där man kan sjunga en skala från sin lägsta ton och upp re oktaver utan att det låter som att det blir några lustiga övergångar). Sjunger du alltså en skala från din lägsta ton och tre oktaver uppåt varav de första två ren bröströst och därefter en oktav i falsett/bröströstblandning så kommer du att höra en skildnad där. Sjunger du en treoktavers skala varav de första två i bröströst och den sista i bröströst blandat med huvudröst så kommer du inte höra någon skildnad mellan de två första och den andra (förutom frekvensen då) då huvudröst blandar sig mycket bra med bröströst.
Ett spontant exempel på falsettsångare är sångaren (eller är det flera som sjunger?) i låten 'Stayin' Alive'.
Notera även att det går att blanda i falsett nsätan hur lågt som helst i bröstregistret, då det "bara" är att sära lite på stämbanden, även om det dock kanske inte är helt hälsosamt.
Sedan finns det även ett sk. "visselregister". Det går ut på att män sjunger skyhögt genom att vissla med stämbanden, men det verkar ganska meningslöst (då man kan vissla med läpparna i stället, så jag anser det vara freakshow), så det tänker jag inte gå in på.
Hurhögt/lågt man sedan kan ta registerna bestäms av ens passagios. En tenor som kan ta sin bröströst upp till G4 har i regel en lättare (och därmed ljusare) röst än en bas, som inte kommer längre upp en C4, så har ju tenoren större chans att kunna blanda sin redan ljusa bröströst med sin huvudröst än basen, var stora tunga röst har svårt att blandas med det lättare huvudregistret. Man hör ju talas om basröster som lär sig sjunga sopranohögt, men det är då alltså i regel inte i någon jämn blandning med sitt bröstregister utan bara i ren falsett/huvudresonans, vilket ofta är oanvändbart då det låter så olikt sitt lägre register, vilket därför gör det ganska meningslöst. Så mitt tips till alla er som vill sjunga högre är egentligen att ni ska nöja er om ni har 2 oktaver sång. JAg tror aldrig jag hört någon som lyckats ha en räckvidd på mycket över det och lyckats få jämna fina övergångar i hela rösten. Och med det menar jag inte att ni inte ska öva uppåt, jag menar bara att ni inte ska gå till överdrift i er strävan uppåt. Jag har hört ett antal historier om den ena basen som retar den andre bbasen att han kan nå C#5 och den andre bara B4, när deras båda topnoter (och noterna en bra bit under) lät så olikt deras lägre register att de adlrig skulle använda det till sång. Så vad är då poängen med att skryta med den tonen? (Sedan är det ju kanske så att ju fler toner man kan ta festu bättre låter minoriteten man använder, för vissa)..
Tilllägg: Det är för övrigt så att passagiorna är konstanta, det vill säga de går inte att förändra på något som helst sätt, oavsett hur mycket man tränar eller värmer upp eller hur än man gör. De är relaterade till din storlek på halsen och tjocklek
på stämband mm. Därimot kan alltså passagiorna förändras med åldrandet, då i och med den de nämnda kroppsdelarna ändrar form något.
Hmm, jag hoppas jag illuminerat tillvaron med lite röstteori. Har ugglat på detta inlägg i en timme nu, det börjar nog bli sent...
Ännu en EDIT: Notera även att jag inte är någon expert.
