Det finns egentligen inte mycket man kan säga om det här bandet eftersom det mesta redan har blivit sagt. Jag kan inte låta bli att återvända till Dubbelalbumet Substance, som var en singelkollektion, med jämna mellanrum. Åttiotalsmusik är annars ganska svårt att lyssna på tycker jag. För mycket hårsprej och för mycket reverb + att det ligger för nära mig för att jag skall vilja erkänna att jag tyckte att Nic Cershaw hade en flott frisyr 😮
Men New Order är annorlunda. trots att det inte låter som det skulle kunna så
får jag fortfarande puls av Blue Monday, jag tycker fortfarande att Thieves Like Us är en ascool låt och jag tycker fortfarande att True Faith är öronbedövande vacker. Vill man ha ett tvätsnitt över hur syntmusik kunde låta så där i början, så är Substance ett utmärkt referensverk tycker jag.
Dessutom ville jag använda mitt 500 inlägg till något stiligt. Man är således en veteran nu?