Att Lindström anser att det räcker att man pratar så att folk förstår och inte snärjer in sig i grammatiska regler är helt rätt, och jag håller fullständigt med.
Men... 😳
Att reglerna inte är lika viktiga när vi skriver däremot håller nog varken jag eller Fredrik med om.
Det skrivna språket har regler som är till för att minska missförstånd mellan skrivare och läsare. Säger man någonting som motparten inte förstår så är det ju väldigt lätt att förtydliga sig.
Det är inte lika lätt i en skriven text, därav striktare regler.
Många tror att det blir lättare att läsa för att man förkortar och använder talspråk i skrift.
Sanningen är att det blir möjligtvis lättare att skriva(?), men för en normal läsare blir det svårare och tar längre tid om texten är fylld av talspråk, förkortningar, särskrivningar eller stavfel. Helt enkelt för att invanda textmönster bryts ner och hjärnan måste jobba hårdare för att tyda texten. 😆
Talspråk och skriftspråk är två helt olika saker.
En intressant parentes är dock att forskare har upptäckt vi fortfarande ganska lätt kan tyda ord där bokstäverna är omkastade, så länge första och sista bokstaven sitter där den ska.
Gsanka itnesrsnat, elelr hur! 😉