Gaucho68

Kuuul! Hoppas det går bra för dig. Ett litet tips från mina fem ören är; Lägge inte ner så mycket jobb på flytande golv, perfekt aukustik o.s.v. Om man inte bor bredvid E-4:an så tycker jag sånt är överskattat..:-D Sedan vad gäller liverummet; Jag har ett liverum i trä som är halvdämpat. Då tycker jag man får mest flexibilitet. Jättestora studios har ett stenrum, ett torrt rum o.s.v... men med dagens teknik så går det mesta att kompensera. Vad som är roligt med ett vanlilgt halvdämpat trä-rum är att det går så lätt att arbeta i. Få Boomiga Motown sound med mjuka reflexer, eller dämpa ner med lite skärmar och få torrt 70-tal. Att ha lite diffusorer och inte ha parallella väggar helt och hållet är dock en bra idé. Lägg krutet på kontrollrummet. Dämpa ihjäl det! Snustorrt. Och ha basfällor i bakre väggen, så slipper du lära dig att kompensera för bashöjningen. (även om det går). Jag sa till en kompis för någon månad sedan att "folk är så djävla nerdiga, jag skulle kunna mixa och mastra en platta med skitmonitorer i ett kaklat badrum" och det står jag för. :-D Fast en torr miljö, med bra monitorer och sjyssta basfällor gör jobbet så mycket enklare. Man slipper "erfarenhetskompensera" under tiden man mixar och får höra materialet som det är, vilket är skönt. Jag hade en ingenjör från Genelec här för ett tag sedan för att mäta upp mitt kontrollrum i samband med en produktworkshop för ett halvår sedan, och han säger "men, du har en sänkning på 10 dB vid 60 hz precis där du sitter och mixar". Och jag svarade "jag vet, men det tar jag höjd för hela tiden". Sänkningen kom sig av att ljudet dels kom direkt från monitorerna till öronen från närlyssningen, men även studsade i mixerbordskonsollen samtidigt på väg fram till lyssningsplats, så när båda ljuden nådde mixarens plats, så släcktes vissa basfrekvenser ut på grund av fasfel när de möttes. Fast, det var inget problem, man bara flyttar sig, går längre bak, eller lyssnar i stormonitorerna ibland så får man helheten. Det där är en typisk nerdgrej som vissa skulle reta ihjäl sig på men som jag bara tycker är komisk. Fenomenet är dessutom lika i nästan alla studios med närfältsmonitorer och stor mixerkonsoll såklart. Så kul att läsa om ditt arbete! Ska följa det med stort intresse och skriva igen! Bästa hälsningar /Stefan (Lyssna inte på de skitnödiga nerdarna, bara bygg, lyssna spela in och ha kul)

Jag tycker fasfel kan orsakas av både tidsmässiga och fasmässiga förskjutningar. Ta t ex en virvel som du mickar både upptill och nedtill. Det är stor sannolikhet att signalerna kommer att vara linjära tidsmässigt men samtidigt skilja sig 180 grader fasmässigt. Menar du förutsatt att mickarna är på lika avstånd från ljudkällan? Genom att ha riktigt stora avstånd mellan mikrofonerna i ett stereopar har andra nackdelar, som att stereobilden blir skev (kick i höger, virvel i vänster t ex). Samtidigt så kan man eliminera fasfelet genom att sätta mickarna på exakt samma position (teoretiskt då alltså). Jag har haft så kul med nånting jag trodde var bara skit! Jag köpte JJLabs tre röda bandmikar i paket bara på skoj och för att de var snygga. (Två små och en stor för kagge) och satte kaggemicken en par deci framför en fronskinnslös 20 tummare och de två småmikarna i knähöjd på varsin sida framför trumsetet med lika långt avstånd till virveln Inget annat. Resultaatet blev att allt gick in jämt, balanserat och fint från hela settet och i och med att mikarna ligger så lågt så får man lagom mycket cymbaler. Ljudbilden var lätt att variera med olika inställningar på kompressorn (från BOOOM till "tight") och med EQ:n kompenserar man lite av bandmikarnas diskantfattighet. Passar väl bäst till sextiotalsliknande inspelningar och en del retrorock, men jag blev så överraskad att de brusiga bajs-kinamickarna faktiskt var så användbara. Roligast var de i ett helt torrt rum, med avskruvade underskinn på ttrummorna för att få till en gammal Zeppelin eller Faces-ljudbild. Kaggemicken tar upp mycket botten och är rund och fin. Fast det är inga allroundgrejor, passar bäst i speciella sammanhang. En annan oavsiktlig bonus som jag fick för några veckor sedan (med ett mer ordinärt sjumickat trumset), var när jag glömde att par stormembranare på som var nedsänkta i flygeln som står långt från trumrummet. Med dörren till trumrummet på glänt, så läckte det in i flygelmickarna, som när jag komprimerade dem och släppte in dem i trum-mixen gav ett otroligt sjysst Motown-boom med härligt rum.Tillfälliheter, lek och ett öppet sinne kan skapa det mest otroliga sound..:-D /Stefan

Nej, allt var nog inte för mycket diskant. Som jag minns det var det framförallt pop/rock. Kanske brittisk om man ska placera det geografiskt. Jag hörde några låtar med Eurythmics nyligen. Fantasiskt jobbig produktion. Akustiska gitarrerna påminde om tvättbrädor, ingen kropp, ingen botten. Nu ringde klockan ja, i 80-talsrock var det en del diskant, men knappst så att det störde. 80-talspop däremot är ju däremot relativt dovt. Lyssna på Foo Fighters plattor. Där snackar vi väldefinierad, övertonsrik och dynamisk diskant. Ett problem med billiga preamps och mikar och billiga ljudkort, är att de inte klarar av diskantmaterialet särskilt bra (men grejar resten med bravur oftast). Om man försöker kräma på "mer diskant" med pluggar på sådana inspelningar, så får man bara fram "mer elak topp". Med bra grejer i hela kedjan, så får diskanten en annan roll i ljudbilden och skrimrar mer silverlyxigt och avspänt, i stället för en stressad kompressortynad diskant längst upp i bilden full av skit. Diskant är en viktig del av ljudbilden, där finns allt kompletteringsmaterial till de lägre tonerna som ger ljudbilden liv och lätthet och även energi, när det är sån musik. Jag tycker diskant är det svåraste i hela ljudarbetet alla kategorier. Det är ofta det som skiljer en "dyr" ljudbild från en "billig" tycker jag. Speciellt när det gäller detaljer, stereoinformationen och intrycket av separation och upplösning givetvis. /Stefan

åååh vad det beror på musiktstil, situation och musikerrrrr!! Begriper inte att alla tycker att trummickning är sån raketforskning. JObba med mickar, rummet, eq och kompressorer. Tre mickar eller 14... beror på vilken låt artist eller musiktstil. Oftast är de flesta för rädda för rum och läck. Jag älskar rum och läck och hur man kan få det att jobba för sig i stället för mot sig! Fast (apropås pukstämning): för nån vecka sen skulle vi spela in en låt som skulle ha Faces/Elton John-sound á lá 1972. Då blev det till att skruva av underskinnen på pukorna och dämpa dem så att det bara lät "papp papp" och ställa in trummmorna i det torraste rummet och låta allt låta som det skulle låta på den tiden. Det är producent och tekniker tillsammans med låtens behov av karaktär, vad låten "vill låta som" som avgör varje enskild situation ava mikning och processning. Ibland låter det på Studioformuet som om alla har Toto 1985 som ljudnorm för uppmikning av trummor. "Överhäng, närmmikning" o.s.v. Bläh. Dista skiten, se till att ha attack, klang och energi i allt som hamnar på disk från början, lägg roliga mastringspluggar och inflators, överdriv, blir det för tjockt, tunna ut runt 120-170 för att ge plats, backa av med kompressorerna för att få tillbaka dynamiken, toppa lite och öka vid 90 i stället, så att alla feta bilstereos och subbasar hemma hos folk får något roligt att jobba med också. Men se till att allt basmaterial är rent. Lyckas man, låter det "modernt" med fet fet, ren och fin botten, men ändå slamrigt, välseparerat och retro i mellanregistermaterialet. o.s.v. o.s.v. o.s.v. Ska vi inte ta och skriva en bok i ämnet? *garvar* /Stefan (som inte använt artificiella reverb på trummorna på flera år, komprimera upp rummet vetja! Det boomar bra!)

Allvar, era tips var otroligt funktionella! Både Wavelabmetoden och Waveknife underlättar rejält. Jag bugar stort. Tack så mycket! Ibland, fast man är en poweruser på en del saker, så tar man sig bara inte tid att fundera och ta reda på saker the long hard way av någon anledning.. och jag tror det skulle ha dröjt innan jag plöjde manualerna... ni vet hur det är..:-D hälsningar /Stefan

Om detta är ett åtekommande arbete kan det ju vara värt att kolla om en programmerare kan göra ett enkelt specialprogram. Att läsa och skriva wavfiler, eller leta tystnad är inte rocket science. Annars kan man köra t ex Wavelab gissar jag.. låta WL scanna hela filen och leta efter varje replik och sätta en marker där. Gissar att det finns en "trim end" etc men vet inte säkert. Tricket är väl att den måste leta upp var det blir tyst men sen lämna en halv sekunds marginal eller nåt. Sen döper man varje marker och väljer "split according to markers". Det stora jobbet är att döpa markersarna (filerna får samma namn som dem). Man slipper ju spara varje fil manuellt. Normalisering låter onödigt? Tack för bra svar! ja, normalsiering var inte bästa exemplet.. jag mastrar huvudfilen färdigt innan klppning med ev brustvätt och kompimering o.s.v. såklart. Bra tips...men hur är det sista steget efter att man döpt alla markers... renderar man ut dem så wavelab lägger dem i en mapp som individuella filer.. oc hur går det till? Fan vad lat man är...man sitter i tusentals timmar med Wavelab, men har aldrig tagit sig tid att RTFM (read the fucking manual) LOL. :-D bästa hälsningar /Stefan

Vi har en firma som spelar in och klipper röstskådelspelares inlästa material till TV och Dataspel för barn. Fråga 1. Ett enda spel kan t.ex. innehålla så många som 4-5000 individuella repliker, som alla ska klippas ut ur en "main voicefile" som spelats in för en karaktär, sedan döpas till individuella filnamn och sparas ner en och en. Varje fil ska bearbetas på så sätt att all "luft" i början och slut skall klippas bort och filerna ska sdan normaliseras o.s.v. Det här är ett hästjobb att göra manuellt. Är det någon som har erfarenhet hur man kan rationalisera processen? (Vi använder Wavelab) I vissa ljudprogram har vi provat med att åtminstone automatisera bort ändtrimningen genom batch process men då man bara har ett medianvärde för tröskelvärdet där det ska trimmas så klipps en del repliker av för tidigt o.s.v. och man blir hänvisad till manuell klippning i alla fall. Fråga 2. Vilka program (förutom Protools som vi kör) finns det som har bra funktioner för att dubba film? Jag söker alltså ett program som visar "cue" när repliken ska sägas (och liknande smarta lösningar), där man kan dela upp visningen i flera skärmar och samtidigt spela in ljud. Tacksam för svar /Gaucho68