JJRockford

Jag har en och tycker att den är helt ok. Visserligen, skulle jag få göra om köpet hade jag nog plockat fram lite mer pengar och köpt t ex någon av Mackie's billigaste. Men det är inget jag går och grämer mig över direkt. Enkelt handhavande och helt ok ljud. Men man märker stor skillnad på preamparna i mixern jämfört med Alto-preampen jag har brevid (som även den är en budget-apparat). Däremot inte sagt att dom är dåliga. Kan jag skriva ja&nej på något mer sätt måntro? 🙂

Grejt! Gäller ju alltid att hitta en teknik som passar en själv, finns liksom inga rätt och fel, alla är ju olika. Inom idrottsvärlden är väl Michael Johnson (200&400 m) ett av de mer välkända exemplen... Den där tokige skotten som hade världsrekord i velodrom-cykling (den gren där man cyklar så långt man kan på en timme, den som kommer längst vinner) är ett annat både roligare och mindre känt exempel. Hans motståndare var under några år Michael Indurain, ett fysiskt fenomen (12 liters lungkapacitet och en vilopuls på 25-28 slag någonting), med ett helt proffstall bakom sig, vindtunnelforskare och allt vad det var. Hela den senaste tekniken, från diet och träning till cykeln. Skotten, kommer tyvärr inte ihåg vad han hette, jobbade med någonting annat, övade mest på sin gamla motionscykel (en sådan där med spännband som motstånd), körde en ganska egensinnig diet med mycket rostade marmelad smörgåsar och cornflakes, och cyklade på en cykel man byggt själv, där bl a vevlagret kom från en gammal tvättmaskin (och liknade i övrigt inte heller någonting annat). Ändå tog han världsrekordet ett par gånger från Indurain. Sen kan man förstås ställa sig den hypotetiska frågan hur han presterat om han haft samma uppbackning som Indurain, men det går ju aldrig att veta. Lång parantes. Annars kan det vara nyttigt att lära sig att spela samma figur på olika sätt, då blir man liksom mer flexibel, och förhoppningsvis inte så låst på grund av muskelminnet (som nog är den enskilt absolut största boven till alla tråkiga gitarrsolon här i världen! 🙁). Prova även att spela figuren på andra strängar. Just den du har här skulle ju med fördel kunna flyttas lite längre upp på halsen, och spelas på h-och g-strängen (värst vad inkonsekvent jag är med h/b...). Då kommer det nog vara lättare att använda tre fingrar och på så sätt lättare få än mer flyt i det.

"Vad är det för progressivt med att spela i udda takt-arter?" (anonym kompis) Själv tycker jag att Dream Theater är ett oerhört ojämnt band som egentligen gjort rätt mycket bra musik, men som tyvärr dras med en trummis som verkar tycka att det är mycket viktigare att spela teoretiskt komplicerade trumkomp än att försöka få till något groove och sväng. Vilket han dock lyckas med ibland. Om jag jämför de tidiga lyssningsupplevelserna med t ex Rush eller Kansas, så fastnade jag för dessa banden direkt, på grund av att dom gjorde väldigt bra låtar. Att det är ganska komplicerat att spela märker man inte alls förrens man verkligen börjra tänka efter, låtarna flyter liksom på bra ändå. Dream Theater var däremot för mig totalt obegripliga tills dess jag lärde mig några låtar på gitarr, i rent tekniksyfte från början, men upptäckte samtidigt att det fanns en del bra musik där också, om man lyckas tänka bort de låtdödande truminsatserna. Att man lyckas återskapa det exakta soundet på en skiva live är väl sådär, själv tycker jag att tjusningen med live-spelningar är att man får låtarna i en något annorlunda version, oftast något mer avskalat än på skiva, men samtidigt med en trevlig "här-och nu-känsla". Om det är ett bra live-band såklart. Och annorlunda behöver ju inte betyda sämre. Deep Purple och Queen är t ex utmärkta exempel på det. Styx är ett annat trevligt exempel, tycker att några av skivorna är kanon, men live blir det ännu bättre. Det är ju nästan mer beundransvärt? My five cents till ankdammen 🙁

Precis, att lära sig annan musik exakt ton för ton än det som sitter i det egna muskelminnet är oerhört givande, då tvingar man händerna att styra om. Även om en del saker låter enkla när favoritartisten spelar den kan det vara riktigt klurigt att få till ändå ibland. Små ändringar i rytmiken kan göra skillnaden mellan ett bra och tråkigt solo. Se dessutom till att du övar på att få en riktigt snygg ton, sitt och spela en eller några toner och försök variera anslag, vibrato och annat, och se hur du kan ändra tonen på det viset, och försöka få den så bra som möjligt. Spel-exemplet du visar är nog enklast att spela genom att ta e-tonen ringfingret, c# med pekfingret och h/b med långfingret. En del spelar säkert både e-och b-tonen med ringfingret. Sen får du prova dig fram vilken plektrum-teknik som passar dig bäst. Vanligast är nog två av följande: nerslag, uppslag, nerslag, uppslag o s v alt. nerslag, nerslag, nerslag, nerslag o s v (blir ju någon slag tvåsträngsweeping, kan var lite klurigt att få flyt i i början om man är van vid att växla upp och nerslag, men när man väl får till det så kan man få upp det hela i oanade hastigheter. Yngwie kör ju något liknande i låten "Rising force" från Odessey-skivan, ett av hans få memorabla solon... 🥰) Prova även att göra tvärtom mot första förslaget, d v s: uppslag, nerslag, uppslag, nerslag o s v Kan kännas lite avigt i början, men om man jobbar "runt" strängarna istället för "mellan" dom, så känner man sig ofta inte så låst när det är dags att fortsätta till nästa figur.

Själv skulle jag nog i nuläget köpt en s k "musikdator", tänk att få ett helt problemfritt system (och vid eventuella fel, ordentligt support) utan att behöva sitta veckovis och greja med olika inställningar. Hade klart varit värt den mindre prestandan. Speciellt som frysfunktionerna verkar funka bättre och bättre. Annars är det ju å andra sidan väldigt lärorikt att sitta och svära åt att datorn inte gör som man vill, och tillfredsställelsen när det väl funkar är också helt ok. Även om man inte alltid förstår varför.

Skrev detta i en annan tråd också, men kan man tänkas tjäna någonting på att stänga av portar man inte använder, t ex com-port/en/arna? Hyperthreading håller jag på att bli knäpp på, SX1 klarade det ju inte alls, SX2an ibland, verkar det som. Hoppas verkligen att SX3an är bättre, man ser ju ändå klar skillnad på processor-mätaren när man stänger av och på. Sen vet jag inte om det står något om följande på musicxp-sidan, men det kan ju vara en bra idé att stänga av moderkortets interna ljudkort i BIOSen, om det finns ett sådant. Likadant med andra inbyggda "kort", om man inte planerar att använda dom, som t ex nätverkskort.

Hur ser man om det finns konflikter här? Är det om det skulle stå två enheter på samma IRQ-nummer? Sen undrar jag om någon vet ifall man vinner någonting på att stänga av portar och sånt man inte använder? Eller som inte finns t o m... Com-portarna använder jag vad jag vet inte alls (det är väl den man har till skrivaren). Sen finns det inte bara en utan två diskettstationer (floppy drive disk controllers resp. Floppy disk drives) som jag inte heller har (har bara en DVD-brännare). Ska man låta dom vara kvar, eller välja disable?

Något av detta har jag inte gjort eftersom jag är lite orolig för följderna. Men jag kanske har missförstått något? System restore: Om man stänger av detta, innebär inte det att man då inte längre kan backa tillbaks till en fungerande setup av datorn om man skulle råka göra någon dum uppdatering? Hårddisk-indexering: Tar det inte mycket längre tid att söka efter filer om man stänger av den?

Mer beprövad teknologi? Att satsa på det allra nyaste brukar sällan vara så lyckat om stabilitet och driftsäkerhet är vad man eftersträvar.

Behringer's digitalmixer har en del anhängare här på forumet, och funkar säkert utmärkt. Fast den har ju inte heller 24 reglar. Fast å andra sidan är det ju sällan som man ändrar volymen på 24 kanaler samtidigt. Audiorent, ytterligare en klockren kommentar, tackar och bugar. Ska nog börja tillämpa detta i replokalen också. Alla får tycka till om musiken utom vad gäller deras eget instrument. Kan bli tokig ibland när folk vill briljera på egen hand, "det är för tråkigt att spela så" o s v.

Haha, lysande! Är det därför man alltid har så taskig medhörning på scen? Zappa, kommer det verkligen hit folk från Grekland varje gång du ska mixa? Då tycker jag också du ska göra som Audiorent skrev, köp något billigt och stort åbäke begagnat och ha som atrapp. Och om det är så att dom inte kommer hit, så kan du ju hyra ett någon dag, och ta kort på det i din studio, och skicka till dom.

Ytterligare en tanke om hårddiskarna; I 999 fall av 1000 är det nog processorn som kroknar långt innan hårddisken ens börjar bli ansträngd, så att köpa en 10 000 rpm-hårdisk tjänar man nog inte så mycket på. Den här länken är bra också: http://duc.digidesign.com/showflat.php?Cat...&fpart=1#360675 Visserligen anpassat för ProTools LE, men funkar säkert utmärkt med de flesta andra inspelningsprogram också.

Om ett system blir ostabilt beror nog mycket på användaren, även om det självklart finns mer eller mindre bra ljudkort. Kortet du nämner fick ju väldigt bra recension i Studio, och jag har sett liknande på andra ställen. Å andra sidan är ju kortet ganska nytt, så det finns säkert kvar en del barnsjukdomar fortfarane. Själv har jag ett 1212M, och är nog ganska nöjd. Mitt system funkar inte prickfritt, men om det beror på ljudkortet vågar jag inte gissa.

Köp tre stycken sådana där Behringer som någon föreslog (3*8 reglar = 24 reglar). Enligt Behringer själva ska det gå bra att koppla in flera samtidigt i a f (förutsatt att du har tre lediga USB-portar). Skaffar du dessutom ett jog-wheel (finns från en dryg tusenlapp och uppåt) så klarar du dig nog väldigt långt utan att röra musen. Om man nu ändå bara kan koppla in en styck av ovan förutsätter jag att man med någon enkelt knapptryckning att skifta mellan vilka åtta kanaler man styr över samtidigt. Och vad gäller Mackie's dyrare varianter så finns det ju expansioner att köpa. http://www.mackie.com/products/mcu/index.html Men håll med om att det kan verka lite drastiskt att köpa ett mixerbord för 20 000 bara för att ha alla volym-reglar framme samtidigt? Dessutom så får du väl ha ett ljudkort med 24 utgångar för att det ska funka så...

Började med Cubase VST24 (vilket är en rätt gammal version tror jag, installationen är på ca 12 MB 😲) eftersom jag gjort en lyckosam installation av den på en annan gammal dator (inköpt -99, står numera i våran replokal och funkar just som en digitalporta kan man säga?). Den hade dock ett något tacksammare ljudkort, EMU APS... Men man kanske har mer tur med något av di andra programmen du nämner? joachime: Var väljer man detta? I systeminställningarna inne i Cubase (ser ut ungefär som i SX) så kan man välja "ASIO Full duplex driver", ASIO Multimedia driver" samt "ASIO4ALL" (installerade dem också...). Tror annars att det där programmet för att optimera buffert-inställningar kördes när jag startade upp Cubase första gången. Räcker det, eller måste man göra det varje gång? Datorstackaren ska inte användas till någonting annat än musik, så jag har plockat bort "allt".

Om du tycker att utrustningen är såpass viktig för det egna soundet kanske du ska börja skruva lite i pedalen själv? Både Vox och Dunlops wha-wha-pedaler har en ganska enkelt konstruktion, och sitter inte tummen nanometerprecist i handen så kan du nog prova byta ut kondensatorer och motstånd utan vidare och prova dig fram tills du hittar ett eget ljud. Finns många bra sidor på internet som har orginal-scheman, förslag på förbättringar/förändringar och förklarar vad de olika komponenterna påverkar i ljudet. Den riktigt ambitiösa kan ju dessutom sätta in switchar som bytar mellan olika kondensatorer samt potentiometrar istället för fasta motstånd, så kommer man lätt åt att ändra ljudet utan att skruva isär och löda. Finns ju även flera wha-wha-pedaler idag som har dessa funktioner. Dunlop har ju många varianter förutom "orginalet", och sen kan du ju titta på wha-wha från Ibanez, EBS, Rocktron, Morley och allt vad det heter. Håller nog annars med djonas att det mesta sitter i fingrarna. Är knappast någon supergitarrist själv (lyssna gärna på mina bravader i någon låt på http://www.sevengates.se/toppage1.htm), men har ändå spelat ganska mycket; Men skillnad när jag och en kompis (som dyrkas av metalheads världen runt för sitt gitarrspel) spelar med min Dunlop Crybaby (std-varianten) är som äldste brodern i Hanson och Jimi Hendrix.

Finns tonvis med trådar om detta på forumet. Prova sök på "musikdator" t ex. Förstår annars att folk gärna tar de här hyrdatorerna, kan ju trots allt vara ganska förmånliga priser-och service på dessa, plus att det ofta dras på bruttolönen. Men för det mesta hyr man väl bara datorn, antar att man inte får sätta i expansionkort (som ett nytt ljudkort) hursomhelst då? Dessutom brukar färdiginstallerade datorer har en eländigt massa extraskräp. Ska dock inte säga för mycket, eftersom jag fortfarande inte fått min egenbyggda dator att funka helt problemfritt, om än väldigt bra. Men det är en del pill på vägen för det mesta...

Fick förfrågan av en kompis om jag kunde ordna hans uppskattningsvis 7 år gamla dator till en ok portastudio. En Pentium II 350 Mhz, 128 MB primärminne, 6 GB hårddisk. Ska väl inte vara några problem tänkte jag (är alltid entusiast, trots alla småproblem jag haft med min egen betydligt nyare dator). Ljudkortet är dock ett SB PCI64, men tycker att det borde funka om man inte har några större krav på ljudkvalitet. Per Boysen har en guide på sin hemsida om hur man optimerar Win98, har jag använt på min gamla dator, funkade hur bra som helst. Rensade även bort allting i autostarten plus andra onödiga program. Letade upp en gammal Cubase-version (VST24), installerade utan problem. Har dock två stora problem just nu som jag inte kommit någon vart med på ett par timmar: 1. Går inte att använda VST-instrument. Eller i a f kommer det inget ljud (har provat en VB-1 bassynth). 2. Går inte att spela in någon audio? Kopplade line out (högtalarsimulerad utgång) på min förstärkare till mic-ingången. Får en trevlig signal som jag hör ut i högtalarna, men inspelningsnivå-mätaren visar ingenting vare sig i SB-mixern eller Cubase. Och det syns inte heller minsta spår av ljud i audio-spåren om man spelar in någonting.

Köp golvversionen av Vox-förstärkaren, Vox ToneLabSE. Då får du med dig alla dina ljud i ett mycket tjusigt pedalbord, och kan på varje spelställa välja om du vill koppla in det i en förstärkare (helst i effektloops-returen) eller in i PA:t (man får ha lite olika inställningar för dessa två kopplingar). För repbruk hemma, eller om du behöver ha med dig förstärkare, så skaffar du dig någon hyfsat kombo, och använder den som ovan.

Jag spelar inte keyboard, och kan inte så mycket om sådana, men jag har för mig att jag provat någon variant av en Triton någon gång (våran keyboardist lånade en när vi spelade in förra skivan), tyckte att den var oerhört trevlig. Väldigt inspirerande och härligt ljud. Så fort man satte sig vid den och började fingra så kom det ny musik till en hela tiden.

Är det något du inte gillar med Voxen? Den är ju lite känsligare än en del andra, och kanske inte alltid användbar över hela svepet. Men det är ju bara att öva, finns ju många som fått till riktigt grymma sound med en sån.

Datorn ifråga är inte inkopplat till något nätverk alls, och är rensad från alla onödiga program. Förutom ljudkortet har jag inte provat att uppdatera några drivrutiner än. Utan att ha någon aning om vad jag egentligen sysslade med så provade jag att disabla "PCI standard PCI-to-PCI bridge" i enhetshanteraren (Device manager). Konflikten försvann givetvis, men vad är det jag har stängt av?!?! Kollade även runt lite på internet. På slutet av 90-talet verkar detta ha varit ett vanligt problem, för de som körde Win95, men skulle tydligen försvinna när man uppdaterar till Win98... 😉 Kör såklart WinXP, så man tycker ju att en sådan uppdatering borde ha hängt med!??! Dock, enligt det jag läst om denna konflikt i Win95, så var det ingen "riktigt" konflikt som påverkade datorn. Men det verkar det göra i min. När man spelar upp någonting i Cubase (SX2) och t ex ändrar storleken på arrange-fönstret (med de där pilarna ner till höger) så skrapar det och har sig. Likadant, tar man tag i transport-baren, och vevar runt den på skärmen så lämnar det "spår" efter sig, det blir liksom 50 stycken överlagrade transportbarer på varandra, processor-mätaren blir tokig, vipps försvinner "skräpbarerna" och allt återgår till det normala. (Har självklart inget behov av att åka runt med transportbaren på det där viset utan gjorde det mer som test för att testa grafiken. Korkat!?)). Edit: Hur kollar man irq-fördelningen?

För att föregå det mest uppenbara: Har haft ljudkortet (ett EMU1212M) på två olika PCI-platser, och även provat att plocka bort det helt. Men det påverkar inte den där eländiga konfliktlistan.

Tack för båda förslagen! Provade det som verkade lättast först, vilket gick hur smidigt som helst. Databaser är jag lite rädd för, tog inga sådan kurser på skolan...

Precis. Ingenting blir ju starkare än sin svagaste länk, men har man en bra preamp så kan man ju få till riktiga kanonljud med en rent och starkt transistorslutsteg. Nu gör jag inte gärna reklam för märken/prylar jag inte själv provat, men om man får tro testen i Fuzz så skulle ju t ex en JJ Labs combo eller topp+låda passa ypperligt. Den kunde, om jag inte kommer ihåg alldeles tokigt, leverar ett starkt och rent ljud. Tyder ju på att varken slutsteget eller högtalarna kroknar i första hand. Och den typen av förstärkare är ju relativt billiga. Däremot kanske du får komplettera med någon extra booster, golvpreampen jag provade hade visserligen 4 kanaler, men inte med varsin volym, utan bara en volym. Tråkigt när man vill solo, brukar ju vara trevligt att få upp volymen några dB då... Borde dock vara lätt att ordna med någon form av ren booster (t ex MXR Microamp) eller en eq-pedal med volymkontroll (t ex Boss GE-7). Bara å koppla in den i preampens effektloop. Eller mellan preamp och slutsteg, det är väl i princip samma sak skulle jag tro...