Nej, det känns snarare som ett tidläst problem. Det är klart att vissa uttryck och referenser dominerar under en viss tid. Sedan förändras dessa.
Titta på 70-talets proggresiva rörelse. När pop, rock, jazz, blues redan blivit en del av musikhistorien sökte man nya uttryck, försökte komma utanför tre-ackords och 4/4-strukturerna. Men i takt med att stilen etablerades och därmed definierades sattes det även ramar för vad som utgjorde proggresiv rock. Proggresiv musik kom alltmer att få en gemensam form.
Jo, men oavsett om det är ett fenomen som långsamt förändras genom tiden känns musiken stöpt i samma form? Att titta på ett träd som håller på att slå ut känns rätt trist, och ser lika ut minut efter minut. Efter en oherrans massa minuter tycker man dock att en hel del har hänt, men kan inte sätta fingret på när. Så är det nog med den musik som är " i ropet".
Och när den progressiva musiken har en gemensam form skapas något nytt, som ligger utanför ramarna...när det får fäste, ytterligare något nytt 😉
Vi kan ju be idf rada upp olika sorter "core" och breakbeatstjosan här så händer två saker: man får höra musik baserar på störnignsljud och glitschar som man aldrig trodde fanns, och 2) man känner sig 20 år äldre 😄