Jag tycker det är lite för mycket prat om känsla och "man kan inte säga att en musiker är bättre än en annan". Kan man verkligen säga så och vara ärlig? Ibland är det svårt att säga vem som är bättre än den andra och ärligt talat är det rätt ointressant för det mesta. Däremot vet man ju mycket väl vilka man tycker är roligast att spela med av olika anledningar. Jag är inte så petig, jag bryr mig inte så hårt, det jag tycker är viktigt är att kommunikationen fungerar, att man kan prata om musiken.
Jag tycker visst att man objektivt kan peka på varför en musiker är bättre än en annan. Uttryck i all ära, men jag tycker förståelse för genrer och förmåga att anpassa sig till gruppen är det som utmärker en riktigt bra musiker. Med förståelse för genrer menar jag att man kan klyschorna, och gör man något nyskapande är det medvetet. Andra viktiga egenskaper känsla för dynamik, periodsinne, underdelningar osv. Allt det här är grejer som går att öva upp. Därför är det synd att säga att det inte spelar nån roll. Vill man utvecklas är det en fördel att se delarna i helheten enligt mig.
En bra musiker är begåvad, erfaren och lyhörd. Ju mindre förmåga en person har att se sig själv som en del i en helhet, desto sämre musiker. Om jag blir berörd, så säger jag att det är bra. Punkt. Spelar ingen roll om han är en bra musiker eller om han bara gör sin grej, så länge grejen är bra.