Jag tror att IT-ålderns moderna motsvarighet till att skicka förseglade brev till sig själv kan vara:
1. Gör en MP3-fil F av din låt inklusive namn etc, och se till att spara filen på ett säkert ställe
2. Ta fram SHA-2 hashtalet A för filen, t.ex. mha programmet FSum
3. Publicera hashtalet A vid datumet D hos någon tung tredjepart, som skulle hålla som vittne i en eventuell rättslig prövning (t.ex. ett vedertaget diskussionsforum, meddelandefältet i en bankinsättning eller en mailinglista som tillåter en sådan publicering)
För att i ett senare läge bevisa att du hade låtfilen F redan vid datumet D behöver du bara
1. Demonstrera att du kan generera det då publicerade hashtalet utifrån din fil F
2. Hänvisa till de loggar som säger att just du publicerade detta hashtal redan vid datumet D.
Säkerheten bygger på att det är i praktiken omöjligt att skapa en fil som ger ett visst förutbestämt SHA-2 hashtal. Det fina är att man inte behöver släppa iväg själva låten för att skydda den, samt att den betrodda tredjeparten endast behöver lagra ett hashtal och inte en hel MP3. Om du dessutom ser till att MP3-filen inte slinker iväg till någon obehörig behöver tredjeparten endast vara trovärdig när det gäller datumet, och då finns ju många bra alternativ. Tekniken förutsätter att alla parter är överens om det använda SHA-verktygets validitet, men vid en tvist bör en tekniskt sakkunnig inte ha några problem med detta.
Metoden bör kunna användas till att skydda såväl musikkompositioner som namn och annat material som kan representeras i en datafil, och inte kräver någon form av officiell registrering för att skyddas.