Jump to content
Annons

Vad är det med deras rytmkänsla?


amatören

Recommended Posts

Annons

vet inte om det bara e jag, men inbäddniongen av youtubeklippet funkar inte, ser bara en frame-ruta med html-koden för framen.

men kolla på youtube, vad menar du? hör ignet speciellt?

EDIT: Nu är där bara en 2 div taggar med kod emellan, inget klipp.

Redigerat av DaCriLL
Link to comment
Dela på andra sajter

tror det är en inlärningsgrej, precis som allt annat, B.B king och många av de svarta blues-artisterna var med från rötterna, delta blues, medans vita kommer från helt annat håll rent influense mässigt.

den svarta bluesen från södern är typ 185% känsla, medans vita musiker kommer från den mer strukturerade popmusiken, 50-talets musik va som att leva i melodifestiveln haha.

off-topic. MY GOD vad jag hade gett för att ha BB king vibrato, kolla på den där handjävlen fladdra 🥰

Link to comment
Dela på andra sajter

tror det är en inlärningsgrej, precis som allt annat, B.B king och många av de svarta blues-artisterna var med från rötterna, delta blues, medans vita kommer från helt annat håll rent influense mässigt. den svarta bluesen från södern är typ 185% känsla, medans vita musiker kommer från den mer strukturerade popmusiken, 50-talets musik va som att leva i melodifestiveln haha. off-topic. MY GOD vad jag hade gett för att ha BB king vibrato, kolla på den där handjävlen fladdra 🥰

Ja, helt klart beror det mycket på vad man växer upp med...

Redigerat av amatören
Link to comment
Dela på andra sajter

tycker det här med "känsla" och "det" bara är en fix idé i de flesta fall. det finns många typer av bra musik. alla tycker att musiken de tycker om svänger mest, har mest känsla/själ och är mest äkta.

så. vad menar du med "det"?

Redigerat av Zakyath
Link to comment
Dela på andra sajter

Du har rätt, och jag menade inte alls att det ena är bättre än det andra. Jag ville inte nedvärdera t.ex. Gary Moore.

Men många hör något speciellt i rytmkänslan, och jag skulle vilja hitta vad det är, rent tekniskt.

Kanske kan man träna upp det... 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

tja, jag tror inte att det finns några snabba lösningar, och att det bästa tipset du därför kommer att få här är att bara öva 😉 fast det kanske du redan anade...

hittar du en artist du tycker om, och som spelar bra musik kanske du inte endast ska härma denne och planka låtarna som den spelar, utan även gå tillbaka till den artistens influenser... gå tillbaka till country blues, spiritual och andra äldre genrer så kan du nog komma en bit på vägen... efter x antal timmars övning

Redigerat av Zakyath
Link to comment
Dela på andra sajter

Jag är flerblodad vit och spelar med samma frasering och timing som svarta. Det har inget med hudfärgen att göra, det kommer från hjärtat. Se bara på tusentals vita bluesmusiker Det här är en form av omvänd tramsig rasism som grundar sig i nån slags störd omvänd nazitanke. Släpp det och lira skiten ur guran nu!

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag är flerblodad vit och spelar med samma frasering och timing som svarta. Det har inget med hudfärgen att göra, det kommer från hjärtat. Se bara på tusentals vita bluesmusiker Det här är en form av omvänd tramsig rasism som grundar sig i nån slags störd omvänd nazitanke. Släpp det och lira skiten ur guran nu!

Ja, men jag frågar efter vad det är rent musikteoretiskt. Det måste gå att definiera. Och alla som spelar blues/jazz/soul har det inte.

Jag har kanske valt fel tråd... 😐

Link to comment
Dela på andra sajter

Typ samma som att fråga varför alla skåningar talar med liknande tonfall. Människor härmar sin omgivning, för allt som är omkring oss tolkar vi som det enda möjliga när vi är små. Är man 'annorlunda', dvs om man bryter mot den lokala uppfattningen om hur man ska vara/göra/låta/se ut - oavsett man detta är mer pragmatiskt bättre eller inte - då blir man utstött, så folk har inte så mycket val ens, och det känner små barn av snabbt som fan i livet.

Skillnaden mellan Gary och BB här, är att Gary sjunger tonerna/fraserna utefter hur han känner för ögonblicket. Men hur han känner för ögonblicket, och historien han berättar genom låten, går inte nödvändigtvis hand i hand. Han tänker hela tiden trioler och ligger alltid platt på slaget, det hörs hela tiden. BB däremot, har ägnat lite tanke åt situationen som låten berättar om, och han liksom 'kliver in i' en av rollfigurerna som låten cirklar runt, agerar skådespelare liksom musikant på en och samma gång. Kolla hållningen, släpper ner händerna på ett förnärmat sätt, som den person han ska föreställa som klagar/skäller, och han nästan talar mer än sjunger fraserna. Han går in i rollen, själv, och härsknar till lite.

På ett seminarium jag var på, sa en afro-amerikansk föreläsare till unga trummisen: "Man, stop banging on the beat for me. I know perfectly well where the beat is, so you don't need to dictate it to me. Even if you stop playing it, the beat will still keep going, and we will both know where it is. Instead, tell me something, play me something, something I didn't know, something I haven't heard before, say what you need to say. Just please, stop saying 'here is the beat, here is the beat, here is the beat, here is the beat!" 😄

Skillnaden i rytmik, i det här fallet, är att BB tänker inte trioler som Gary, och han ligger inte platt på beatet som Gary. BB dikterar inte beatet för oss. Vi vet ändå alla var det är, kan man nästan höra honom mena. Takten liksom lunkar på, tyst, i bakhuvet, utan att man behöver tänka på det. Så BB kan dra vilka räkor han vill utan att han förlorar beatet, såväl melodiskt som textmässigt, frasera över taktlinjerna t.o.m. Men han - och vi - känner liksom var beatet är ändå. Man känner det i kroppen, om man "lyssnar".

Redigerat av Signia
  • Gilla 2
Link to comment
Dela på andra sajter

Afrikanskt kulturarv. De fortsätter att uppmuntra till dans och musik efter att barnen "vuxit ifrån det".

De allra flesta barn rör sig oerhört bra till rytmer och musik, men sen växer det bort för att "det är pinsamt" m.m.

Redigerat av D Vibe
Link to comment
Dela på andra sajter

Jag tror också att det kan ha med hur deras förfäder behandlades i USA, och även de själva under apartheid-tiden. Det var väl ett sätt att överleva rent psykiskt, att syssla, delta och lyssna på musik.

Redigerat av D Vibe
Link to comment
Dela på andra sajter

Typ samma som att fråga varför alla skåningar talar med liknande tonfall. Människor härmar sin omgivning, för allt som är omkring oss tolkar vi som det enda möjliga när vi är små. Är man 'annorlunda', dvs om man bryter mot den lokala uppfattningen om hur man ska vara/göra/låta/se ut - oavsett man detta är mer pragmatiskt bättre eller inte - då blir man utstött, så folk har inte så mycket val ens, och det känner små barn av snabbt som fan i livet.

Skillnaden mellan Gary och BB här, är att Gary sjunger tonerna/fraserna utefter hur han känner för ögonblicket. Men hur han känner för ögonblicket, och historien han berättar genom låten, går inte nödvändigtvis hand i hand. Han tänker hela tiden trioler och ligger alltid platt på slaget, det hörs hela tiden. BB däremot, har ägnat lite tanke åt situationen som låten berättar om, och han liksom 'kliver in i' en av rollfigurerna som låten cirklar runt, agerar skådespelare liksom musikant på en och samma gång. Kolla hållningen, släpper ner händerna på ett förnärmat sätt, som den person han ska föreställa som klagar/skäller, och han nästan talar mer än sjunger fraserna. Han går in i rollen, själv, och härsknar till lite.

På ett seminarium jag var på, sa en afro-amerikansk föreläsare till unga trummisen: "Man, stop banging on the beat for me. I know perfectly well where the beat is, so you don't need to dictate it to me. Even if you stop playing it, the beat will still keep going, and we will both know where it is. Instead, tell me something, play me something, something I didn't know, something I haven't heard before, say what you need to say. Just please, stop saying 'here is the beat, here is the beat, here is the beat, here is the beat!" 😄

Skillnaden i rytmik, i det här fallet, är att BB tänker inte trioler som Gary, och han ligger inte platt på beatet som Gary. BB dikterar inte beatet för oss. Vi vet ändå alla var det är, kan man nästan höra honom mena. Takten liksom lunkar på, tyst, i bakhuvet, utan att man behöver tänka på det. Så BB kan dra vilka räkor han vill utan att han förlorar beatet, såväl melodiskt som textmässigt, frasera över taktlinjerna t.o.m. Men han - och vi - känner liksom var beatet är ändå. Man känner det i kroppen, om man "lyssnar".

+1 Fantastiskt skrivet! Det där citatet ska jag spara.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag tycker BB goofade,off beat ordentligt.Det är ett vanligt förekommande stopp i den här musikstilen,men ett litet avigt sådant i den här låten.Så han visste var det slutade och hittade därför hem på sista strofen.

Inget fördömande från min sida då BB är en av de största blueslegenderna i min värld.Thrill is gone är musik med stort M för mig.

Mike

Link to comment
Dela på andra sajter

Han kanske hade dålig medhörning vad vet jag

Willie Nelson Här rinner ju bägare över liksom.

Gillar ju denna låt men vafan håller killen på med?

hah ja jävlar, det där klippet har jag förundrats över förr!

Helvete vad han är otight, fast inte på ett gött sätt.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag tycker BB goofade,off beat ordentligt.Det är ett vanligt förekommande stopp i den här musikstilen,men ett litet avigt sådant i den här låten.Så han visste var det slutade och hittade därför hem på sista strofen.

Inget fördömande från min sida då BB är en av de största blueslegenderna i min värld.Thrill is gone är musik med stort M för mig.

Mike

Håller nog med där faktiskt. Och som sagt, absolut inget emot BB, han är en makalös artist. 🙂

Finns en dunderskön tagning på Thrill Is Gone med GM och BB som är mycket bra.

Link to comment
Dela på andra sajter

På ett seminarium jag var på, sa en afro-amerikansk föreläsare till unga trummisen: "Man, stop banging on the beat for me. I know perfectly well where the beat is, so you don't need to dictate it to me. Even if you stop playing it, the beat will still keep going, and we will both know where it is. Instead, tell me something, play me something, something I didn't know, something I haven't heard before, say what you need to say. Just please, stop saying 'here is the beat, here is the beat, here is the beat, here is the beat!" 😄

Skillnaden i rytmik, i det här fallet, är att BB tänker inte trioler som Gary, och han ligger inte platt på beatet som Gary. BB dikterar inte beatet för oss. Vi vet ändå alla var det är, kan man nästan höra honom mena. Takten liksom lunkar på, tyst, i bakhuvet, utan att man behöver tänka på det. Så BB kan dra vilka räkor han vill utan att han förlorar beatet, såväl melodiskt som textmässigt, frasera över taktlinjerna t.o.m. Men han - och vi - känner liksom var beatet är ändå. Man känner det i kroppen, om man "lyssnar".

Ja, jag tror själv det handlar om hur man känner beatet, eller pulsen. Däremot skulle jag inte vilja beskriva den som att den "lunkar på, tyst, i bakhuvet". En sån säker taktkänsla har ju jättemånga musiker, i alla genreer.

Svaret ligger i - det är min teori - en känsla för det dubbla tempot, tickande djupt där inne. Alltså riktigt snabbt ibland. Lyssnar man på B.B.'s break igen, kan man höra att han inte ligger på grundrytmen och triolerna, utan på ett födubblat tempo. Som en ride-cymbal snabbt tickande ovanpå, ungefär.

Detta tror jag är ett av grundämnena i mycket av den så kallade afro-amerikanska musiken.

Och har man inte den känslan, är det bättre att försöka spela någon annan stil. Som också kan svänga för den delen.

Redigerat av amatören
Link to comment
Dela på andra sajter

Afrikanskt kulturarv. De fortsätter att uppmuntra till dans och musik efter att barnen "vuxit ifrån det".

De allra flesta barn rör sig oerhört bra till rytmer och musik, men sen växer det bort för att "det är pinsamt" m.m.

Intressant, kan stämma. Här har man kanske ofta sett något "pinsamt" i t.ex. rytmisk dans.

Link to comment
Dela på andra sajter

Ja, jag tror själv det handlar om hur man känner beatet, eller pulsen. Däremot skulle jag inte vilja beskriva den som att den "lunkar på, tyst, i bakhuvet". En sån säker taktkänsla har ju jättemånga musiker, i alla genreer.

Svaret ligger i - det är min teori - en känsla för det dubbla tempot, tickande djupt där inne. Alltså riktigt snabbt ibland. Lyssnar man på B.B.'s break igen, kan höra att han inte går efter grundrytmen och triolerna, utan ett födubblat tempo. Som en ride-cymbal snabbt tickande ovanpå, ungefär.

Detta tror jag är ett av grundämnena i mycket av den så kallade afro-amerikanska musiken.

Och har man inte den känslan, är det bättre att försöka spela någon annan stil. Som också kan svänga för den delen.

🙂

+1 Fantastiskt skrivet! Det där citatet ska jag spara.

Fyfan vad bra skrivet Signia. En ära att få dela forum med dig! Det är precis det jag tänkt på så länge! Klockrent beskrivet.

Holy shit, vilka beröm. I'm honored. 🙂

Måste varit att det var så sent, bara då man är zombiefierad nog för att få ur sig nåt läsvärt.

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu
×
×
  • Skapa ny...