Jump to content
Annons

Dagens skivtips


hammagrella

Recommended Posts

80-talet hade Frankie Goes To Hollywood och 90-talet hade Army Of Lovers. Här kommer nu kitsch-retro för 2000-talet - och liksom nämnda band är det här inget för homofoberna. Men för dom som diggar nåt som låter som Elton -73, Marc Bolan, Bee Gees (!!!!!) o Supertramp, så är detta mumma!! Hammagrella diggar! 1.gif

g24191d74cm.jpg

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons

Jaaa..just det, Scissor sisters.. underbar blandning av beegees och house.. 😆 när jag hörde det första gången på radio, tänkte jag: v#"ff¤n är det här..en kille som trampat snett på cykelpedalen i rusningstrafik ( herrcykel med hög ram ).. men det tog inte många sekunder innan man diggade loss i 135..

/D

Link to comment
Dela på andra sajter

Comfortably Numb = Guld! Ska köpa plattan snart.

Link to comment
Dela på andra sajter

Comfortably Numb = Guld! Ska köpa plattan snart.

Jag diggar för all del hela plattan men ett varningens pekfinger skall höjas 😄 ; Comfortably numb är inte representabel för hela plattan direkt, den är nog ensam i sitt slag för resten är mest en hoper helskönt popsnickeri som skulle platsat på "Goodbye yellow brick road" typ.......

Link to comment
Dela på andra sajter

Tyvärr är ju Pink Floyd-covern askass

Herregud, det är ju världens bästa singel typ. Du kan inte mena allvar. Eller är du Floyd-fundamentalist?

Hammagrella har rätt, resten av plattan är inte som Comf Numb, men ändå bitvis helt fantastisk. Det låter verkligen som om det vore Elton John 1973. Eller 10CC. Framförallt Mary och Take your mama out bara krossar allt. Sagolikt!

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 5 månader senare...
Jag blev rätt sur när jag hörde Comfortably Numb. Hur kan någon vara så idiotisk att slakta den låten -- på det sättet också? Bad Taste, inget annat. Resten av plattan lär vara bättre men jag är redan avskräckt.

Jag gillar inte låten, men uppskattar verkligen att någon gör bögig pop av seriöööööööööööösa Roger Waters och Dave Gilmour.

🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag blev rätt sur när jag hörde Comfortably Numb. Hur kan någon vara så idiotisk att slakta den låten -- på det sättet också? Bad Taste, inget annat. Resten av plattan lär vara bättre men jag är redan avskräckt.

Jag gillar inte låten, men uppskattar verkligen att någon gör bögig pop av seriöööööööööööösa Roger Waters och Dave Gilmour.

😄

Ja...hihi...det kan jag kanske förstå. Tyvärr är väl mitt problem att jag anser Pink Floyd vara lite heliga. Jag är väl Hoppas jag inte trampade någon på tårna med det där om Scissors... Men det finns ju bra homo-musik; en del homo-slängar från K D Lang eller fårn Sophie B Hawkins sitter ju fint, till exempel. Men åter till ordningen: Vem gav Scissor tillstånd att använda Comfortably Numb på det sättet. Vad säger praxis? Hur får man insyn i hur ens "heliga" material används? Har Gilmour godkänt Scissor? Han kanske gillar dem? Han kanske rent av tröttnat på Kate Bush och blivit kär???

Link to comment
Dela på andra sajter

80-talet hade Frankie Goes To Hollywood och 90-talet hade Army Of Lovers. Här kommer nu kitsch-retro för 2000-talet - och liksom nämnda band är det här inget för homofoberna.

Hoppas att jag inte trampar någon på tårna men Frankie tycker jag har för hög klass(!) för att jämföras med de andra två.

Georgio Moroder försökte konkurrera med Trevor Horns Frankie, och det med Sigue Sigue Sputnik. Har du hört dem? Det är väl mer i linje med Army..., Scissor... om du inte BARA tänker på att en eller två av killarna i Frankie var homo...

Link to comment
Dela på andra sajter

olivetti (oregistrerad)

Gilmour o grabbarna gillar versionen!

Prata om att ngt skulle vara heligt och att man fååååår inte göra så, det är bara larvigt.

En bra låt är en bra låt.

Link to comment
Dela på andra sajter

Hoppas att jag inte trampar någon på tårna men Frankie tycker jag har för hög klass(!) för att jämföras med de andra två.

Inga problem med mig, jag kör med kängor med stålhätta! 😆

Hmm, kan inte se skillnaden på Frankie och Army. Tycker Bard är en klart bättre låtskrivare än gubsen i FGTH och det råder väl delade meningar om att det fanns NÅN musikant i FGTH eller om dom bara var Millie Vanilli-statister (förutom Holly J. som väl sjöng på riktigt). Här får nån gärna upplysa mig.....

Link to comment
Dela på andra sajter

Hmm, kan inte se skillnaden på Frankie och Army. Tycker Bard är en klart bättre låtskrivare än gubsen i FGTH och det råder väl delade meningar om att det fanns NÅN musikant i FGTH eller om dom bara var Millie Vanilli-statister (förutom Holly J. som väl sjöng på riktigt). Här får nån gärna upplysa mig.....

Sanningen ligger mitt emellan. De var ett rockband men ingen kunde spela klaviatur. De fick spelas av studiomusiker och Trevor Horns samplare. Med tanke på hur mycket syntlir det är i Frankie kanske proportionerna mellan deras eget spelande och studiomusikers pålägg var något skeva, om man säger så. Men de kunde i alla fall spela en del av det som producerades. De blev faktiskt upptäckta av en talangscout på en riktig spelning men talangscouten hade gissningsvis en känsla för potential; jag tror inte Frankie var så bra innan de gick in i studion. På plattan Liverpool blev det lite mer heavy gitarriff.

(Fast de som signade Duran Duran brydde sig inte alls om hur de lät -- innan de lyssnade på scoutens ljudexempel skickades Duran till designstudio, sägs det --- fast jag är inte säker på detta.)

Läste i Studio (tror jag) att Horn tjänade så mycket på Frankies "Relax" att han fick råd att bl a köpa en Fairlight. Stämmer detta? Jag vet i alla fall att Synclavier hade honom "i stallet" och att det diskuterades en del kring Synclavierns oförmåga att köra samplingar polyfont, vilket en del konkurrenter kom att klara. Horn sa att han tills Synclaviern skulle klara detta, spelade han in samplingarna spår för spår coh körde sedan samplade multitrack-ackord, eller overdubs, minns inte riktigt säkert på denna punkt.

Men det låter onekligen Fairlight om en del Horn-samples som t ex Yes: Owner of a Lonely Heart. För att få lite variation i ljudbilden valde Propaganda PPG, sade de; så ZTT (Horns bolag) hade nog snart tillgång till en stor maskinpark.

OBS: ZTTs bästa plattor är de med Andrew Poppy. The Beating of Wings är amazing konstrock, och uppföljaren Alphabed som uruppfördes på konsthallen (m.m.) Centre Pompidou i Paris innehåller bidrag av Annette Peacock! Missa inte!

Fräckt, om även något oborstat ljud, jag tror, digitalt inspelad. Ingen sensation i och för sig. Denon gjorde sin första 13-bitars digitalplatta (Jazz) till vinyl, så klart, redan år 1973. Låter riktigt bra, faktiskt, bara lite korta avrullningar på efterklanger etc.

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu
×
×
  • Skapa ny...