för de som vill göra uppskattad elektronisk musik

[sisältää]

Men visst finns det idag ett musikaliskt ideal som säger att man ska ha en bakgrund utan särskilda musikaliska förutsättningar men ändå göra musik som "kommer från hjärtat" så till vida att det är återvunna popklyschor från de senaste femtio årens musikhistoria framförda med mer vilja än talang (i klassisk mening).

Så har det ju varit till och från, inom diverse områden, alltid. Konstnärer som jobbar hårt och lärt sig av erfarenhet kan inte vara genier och följaktligen inte heller fantastiska konstnärer. Jag upplever det dock som att den synen inte regerar i vår tid på samma vis..

..

Alla: Visst finns det särskilt talangfulla som inte behöver känna till regelverket och ändå kan experimentera på ett meningsfullt vis. Fast de är ju en på 100 000(0?) så för alla oss dödliga gäller det nog ändå att vara med på noterna. 😄

[Pellesnusk]

Parareller till konsten (picasso) är helt överflödiga i det här sammanhanget, såvida man inte menar att musiken är 'död' på samma sätt som konsten är. Konsten dog med Andy Warhol och Pollock på sextitalet då Warhol ställde ut sina BRIO-boxes och gjorde de allmäna brukstingen till konst. Kontentan av det blev att vad som helst kunde vara konst (eller redan var det) och sålunda kunde man inte skapa ny konst eftersom allting var konst från början. I det fallet handlar det numera om sammanhanget, konsten defineras av att det som är menat att vara konst blir det per automatik annars är det ingen mening med det.

Det finns ett musikstycke som bara består av tystnad (minns inte vad snubben heter som "skrivit" det). Så då kan man ju på samma sätt hävda att "vad som helst kan vara musik". Jag vill inte pga detta dödsförklara musiken, lika lite som jag vill dödsförklara konsten.

Min poäng var istället att det alltid inom alla konstformer funnits regler för vad man får göra för att uppfattas som normal. Dom som lyckas bryta mot dessa regler, men ändå göra något som folk gillar, det är dom som efteråt kommer uppfattas som stora genier. Och ska man lyckas med att bryta mot reglerna och ändå göra något bra så anser jag att det är en fördel att först känna till och behärska reglerna.

[bergis]

Det jag menade förut var att det finns ett gäng oskrivna regler som hjälper den som skriver musik. Ex. nu skall en brygga komma innan refrängen mm.. men om man har dessa regler och tänjer på dem och försöker skapa nya mönster kan någonting nytt och fantastiskt dyka upp.

Men är alla dessa "regler" detsamma som att ha en viss struktur på saker? reglerna ifrågasätter man och undersöker därmed olika strukturer. Om man då upptäcker att utgångsläget fungerade bäst så använder man det. Bara man inte låser sig från början..

[debbie]

jag tycker inte regelbrott i sig är intressanta. Jag tror att människor ändrar smak beroende på att samhället förändras och att männsikors förutsättningar förändras. Det finns inget meningsfullt i en schottis för en arbetslös snubbe i Solna. Därför uppstår ju också förändring i musiken, det är olika människor med olika bakkgrund som gör den.

Det är inte regelbrotten eller reglerna som förändrar musiken, inte stora genier heller.

Redigerat 30 augusti 2005 av debbie

[bergis]

Ja dessa regler och ideal förändras ju med samhället. Nu börjar nog den här diskussionen spåra ur lite.. Lite längre än ett par punkter om att bli framgångsrik med elektronisk musik..

[sisältää]

debbie: Du menar alltså att enskilda individers insatser för den musikaliska utvecklingen kvittar lika? I så fall tror jag att du har fett med fel. Det känns inte som någon slump att vissa geniers experiment är allmänt kända decennier efter att resultatet av dem blivit populärkultur. Någon är alltid först och om den personen tagit ett långt kliv från sin tids normer kan han/hon snabba på eller till och med skapa utveckling mediokra individer aldrig hade åstadkommit.. hur många de än är.

Detta är dock bara något jag började tänka just nu, alltså ingenting jag funderat igenom särskilt noga. Rätta mig gärna. 😛

[debbie]

debbie: Du menar alltså att enskilda individers insatser för den musikaliska utvecklingen kvittar lika? I så fall tror jag att du har fett med fel. Det känns inte som någon slump att vissa geniers experiment är allmänt kända decennier efter att resultatet av dem blivit populärkultur. Någon är alltid först och om den personen tagit ett långt kliv från sin tids normer kan han/hon snabba på eller till och med skapa utveckling mediokra individer aldrig hade åstadkommit.. hur många de än är.

Detta är dock bara något jag började tänka just nu, alltså ingenting jag funderat igenom särskilt noga. Rätta mig gärna. 😱

nja, inte riktigt, men jag tror att individens insats är en produkt av sin omgivning. Inte att utvecklingen står stilla tills ett geni dyker upp och för den framåt. Ungefär som att det finns en tom plats att fylla, om platsen inte är tom blir det heller ingen uppmärksamhet omkring det. Om man råkar göra rätt grej vid rätt tid å plats så blir det stort, det krävs inget geni helt enkelt utan vilken medioker typ som helst kan pricka rätt.

jag tror att massan går först, sen följer musiker å konstnärer efter.

(Sen vet ja inte heller om jag tycker att den musikaliska utvecklingen går framåt, på vilket sätt är musiken bättre nu än förr, eller vice versa?)