Brainworx bx_Pulsar – inspirerande delayplugg

Delay lär vara en av de äldsta och mest använda effekterna i musikmixning. Vad vore 50-talsrocken utan sina karakteristiska slapbackekon på gitarr och sång? Eller en modern popmix utan sina vocal throws? Nä, du ser.

Det finns en uppsjö delaypluggar att välja bland varav den mest sålda och spridda lär vara Soundtoys Echoboy (källa: känsla). Echoboys dragningskraft ligger i att den är som ett bibliotek över några av de mest kända och älskade delaytyperna – alla klassikerna finns där och det är lätt att växla mellan karaktärerna utan att för den del behöva lära sig en ny plugg för varje delaykaraktär.

Alla pluggtillverkare som vill skapa en ny delayplugg har därför ett tufft uppdrag om de ska kunna konkurrera med Echoboy. De behöver antingen erbjuda motsvarande bredd i användningsmöjligheterna eller erbjuda något eget och unikt. Idag tittar vi på nya Brainworx bx_Pulsar – en ny delayplugg som visar sig ha en hel del ess i ekoärmen.

Modernt grafiskt gränssnitt

Till att börja med är det tydligt att Brainworx har bestämt sig för en ny genomgående designmässig linje som även innefattar bx_Pulsar. Gränssnittet är snyggt, modernt, överskådligt och avstår helt från att försöka efterlikna någon vintageenhet.

Ljudkaraktärer

Det mest centralt placerade och mest iögonenfallande reglaget är karaktärsväljaren, så låt oss börja med att titta på det. Vi bjuds på fem grundkaraktärer:

• Air – ett rent och digitalt delay utan artefakter
• Magnetic – emuleringar av bandekon, med fyra olika underkaraktärer (Reel, Space, Cassette och Dusty)
• Circuit – emuleringar av analoga ekoenheter, även denna med fyra olika underkaraktärer (Studio, Vintage, Pedal och Modded)
• Aether – kreativt delay kryddat med tonhöjds- och granuläreffekter
• Reverse – baklängesekon

Aether ger ekon med oktav- och granuläreffekter.

Redan här har vi alltså en bra bas att stå på. Utbudet är mindre än det man får med Echoboy, men tillräckligt för att täcka de flesta situationer. Alla karaktärerna låter bra och gör sitt jobb. Den karaktär som sticker ut som mest fantasifull är nog Aether. Med den kan man skapa ekon som hänger efter ljudet som spröda kristaller – fint till någon gitarr- eller syntmelodi, eller som en markerad vocal throw på sista ordet i en sångfras när man vill servera lyssnaren lite extra spännande örongodis.

Inställningar av karaktären

Parametrarna närmast karaktärsväljaren ger möjlighet att justera delaykaraktären ytterligare. De tillgängliga parametrarna skiftar något beroende på vilken grundkaraktär som valts. Hos Air, Magnetic och Circuit har vi exempelvis möjlighet att lägga till modulering. Den bidrar med en skiftande tonhöjd hos ekonstudsarna, vilket ger ett mer levande och intressant intryck. Air, Reverse och Aether har också ett reglage för Diffusion, vilket bäst kan beskrivas som att det smetar ut ekostudsarna något. Ställer man Diffusion lågt kan man försiktigt mjuka upp ekot, med högre värden börjar effekten mer likna ett reverb.

Inställningarna växlar med de fem huvudkaraktärerna. Här ser vi Magnetic som har fyra undervarianter av bandeko och inställningar för modulering.

Filter

Ljudkaraktären kan formas ytterligare i Filter-avdelningen, där statiska hög- och lågpassfilter låter användaren plocka bort onödig botten och topp. Här finns även Low och High Damp, som rundar av ekostudsarna i ökande grad. Med den kan man få ljudet att bli tunnare eller mörkare, eller både och, för varje ekostuds.

De väntade reglagen – och en liten överraskning

Under karaktärsväljaren hittar vi de parametrar man kan vänta sig hos ett delay. Delay-tiden kan ställas i millisekunder eller i takt med musikprogrammets inställda tempo, Feedback bestämmer hur mycket av ekot som matas tillbaka in i sig självt, Mix ställer in förhållandet mellan det rena ljudet och ekot – inga överraskningar där.

Width-parametern ger ingen fejkad stereobredd, utan dess maxläge är helt enkelt normal bredd – alla andra lägen än 100% smalnar av bredden. En fiffig detalj är dock att det också finns en Pan-ratt, alltså en panorering. Denna visar sig vara en riktig stereopanorerare och inte bara en balansratt. Det innebär att man kan använda Width för att smalna av ekots bredd och Pan för att förflytta dess centrum ut åt endera sidan. På så sätt kan man få ekostudsarna att befinna sig mellan exempelvis klockan 7 och 10 på urtavlan, vilket är ett utmärkt sätt att ge lite subtil bredd åt en utpanorerad monoljudkälla. En väldigt användbar funktion som är lätt att förbise.

Ekomönster

Mer spektakulärt blir det om vi blickar uppåt vänster. Där hittar vi Pattern-avdelningen där ekonas mönster bestäms. Den bjuder på en hel del kreativa möjligheter och jag vill hävda att det här är den intressantaste avdelningen hos bx_Pulsar.

Överst till vänster väljer man mellan Dual- eller Sequence-lägena. “Dual” antyder ju att det finns två av något, och det visar sig innebära att man här kan ställa in olika delaytider för vänster och höger sida. Inget revolutionerande i sig, men det fiffiga är att inställningen uttrycks som Ratio. Man ställer alltså inte in de två kanalerna i absoluta tider utan i förhållandet mellan vänster och höger kanal. Vad menas?

Jo, med reglaget Ratio i grundinställningen 1:1 får man samma delaytid både till höger och vänster, det vill säga den delaytid som den stora Delay-ratten är inställd på. Sätter man istället Ratio till 1:2 behålls den inställda delaytiden till vänster, medan man i höger nu får dubbelt så lång delaytid. Har man alltså ställt in bx_Pulsar att eka på fjärdedelar i takt med låten får man just fjärdedelar till vänster men halvnoter till höger, vid en Ratio på 1:2. 

Just det valet är kanske inte så spännande att man ramlar av stolen, men riktigt kul blir det när man utforskar Ratio-reglaget ytterligare och kommer upp till förhållanden som 3:5, 5:7 eller 7:11. Här hittar vi snabbt komplexa delayfigurer som ger ett brett, snyggt och levande ljud. Vill man ha ännu mer oregelbundenhet kan man få vänster och höger sida att tidsmässigt skeva något mot varandra genom att ställa in LR Offset. Upp till 50 millisekunders “fel” kan man få.

I Dual-läget ställs ekona in som ett förhållande mellan vänster och höger kanal, vilket ger oväntade och intressanta effekter.

Stegsequencer

Växlar vi istället över från Dual till Sequence dyker det upp en enkel stegsequencer. I detta läge skapar man alltså manuellt ett delaymönster på upp till åtta steg, som kan vara precis så regelbundet eller oregelbundet man önskar. Vart och ett av de åtta stegen har dessutom ett reglage för panorering, vilket innebär att användaren fritt efter eget huvud kan sprida ut de olika ekostudsarna i stereobilden. 

Det ekomönster man har skapat kan antingen ställas på Once eller Loop. Once innebär att mönstret tröskas igenom exakt en gång. I detta läge och med Feedback-reglaget inställt på max låter alla steg lika starkt. Sänker man Feedback avtar stegens ljudstyrka allteftersom man närmar sig slutet av sekvensen. Väljer man istället Loop upprepas sekvensen så länge Feedback-reglaget är tillräckligt högt ställt. Med Feedback på max pågår loopen alltså till tidernas ände eller åtminstone tills man stänger av.

Stegsequencern kan ställas i upp till åtta steg som kan panoreras individuellt.

Unik ducking-funktion

Många delaypluggar har en inbyggd duckingfunktion som dämpar ekot när originalljudkällan låter och släpper fram det i alla luckor som originalljudkällan lämnar. Det är en vanlig och användbar funktion för att undvika att exempelvis sången grötar ihop sig med ekot, men släpper ändå fram ekot när sångstrofen är slut.

Detta kan även bx_Pulsar, men här bjuder Ducker-avdelningen på en smart funktion jag inte kan minnas att jag har sett hos något annat delay. I grundläget gör Ducker det man väntar sig. Men med menyn Target kan man välja om funktionen ska dämpa alla ekon, eller så kan man välja att den lämnar den första ekostudsen intakt men dämpar all feedback medan ljudkällan låter. 

Det här visade sig vara oväntat användbart. På det här sättet kan man nämligen hålla kvar ett enkelt slapbackeko under sångstroferna (eller vad man nu har för ljudkälla), men när strofen tar slut börjar feedbacken höras och ett långt mer komplext eko kan tillåtas blomma ut. För att åstadkomma samma effekt hade man vanligtvis behövt två olika delaypluggar varav den ena med en kompressor som sidechainades från sången. Inte så svårt att fixa, men man är väl lat! Skönt att ha allt i ett och med några snabba klick kunna testa om det är en effekt som passar låten man arbetar med.

Ducker-funktionen kan ställas in att enbart påverka feedback-delen av ekot – oväntat användbart!

Sammanfattning

bx_Pulsar är en utmärkt delayplugg med en väl avvägd bredd bland ljudkaraktärerna och några unika eller åtminstone ovanliga funktioner. Den bjuder på en bra uppsättning karaktärer från rent till smutsigt som kan varieras väl. Utbudet är brett, måhända inte det bredaste på marknaden, men tillräckligt för de allra flesta situationer. 

Riktigt intressant och kreativt är hur ekomönstren formas, genom antingen förhållandet (Ratio) mellan ekostudsarna på vänster respektive höger sida, eller genom stegsequencern. Här finns bx_Pulsars största USP i mitt tycke. Men den bjuder på ytterligare ett par ganska unika fiffigheter med dess sätt att hantera panorering och även den smarta Ducking-funktionen. Klart värd att kolla in – även för den som redan äger Echoboy och andra delaypluggar.

Köp Brainworx bx_Pulsar här.