Jäklars, vi satt och drack bira på Patrick's för länge innan konserten så när vi drällde in på Södre Teatern så började konserten och alla hade gått in, så vi blev förstås inte av med biljetten! 😄 Rätt sjukt, slutsålt för andra kvällen i rad och vi sitter lixom på balkongen - mitt i på bästa platserna med en tom stol brevid oss.
Nåja, extra knäppt eftersom det var en av dom bättre gigen jag sett på länge. Slog förra årets Sparks-show på fingrarna. Dom börjar som vanligt med första akten genom att köra nya plattan från början till slut. Sättningen i bandet tror man först bara är Ron & Russel och deras kvinnliga trummis, men efter halva första låten smäller stärkarna på och in fladdrar en rutinerad powerpop basist från Red Kross, gitarristen från Faith No More och en annan helgalen gitarryoungster och det blir ett jävla drag.
Det är corny, catchy och faktisk rätt bra, även om det är blandat material. Ron Mael är mer stiff än någonsin och Russel minst lika spattig som på 70-talet. Supportas av en galen bildshow som samspelar med brorsorna på scen; t ex när Ron sitter och lirar på en projicerad bild av Notre Dams kyrkorgel eller boxas med en kopia av sig själv på skärmen. Galet.
Sen blire paus i sann teateranda. Russel tackar publiken (som verkligen är Sparks-nördar. Bl a Stakka Bo är där 🙂 ) och lovar greatest hits efter pausen.
Paus - slagsmål i baren för att hinna med en bira, sen ringer klockan och det är dax igen.
Sen följer andra akten med fingertoppskänsligt plockade hits;
Happy hunting ground
Bon voyage
In the future
Hospitality on parade
Never turn your back on mother earth
Something for the girl with everything
No 1 song in heaven
Amateur hour
This town aint big enough
Fullständigt vansinnigt tungt och bra. Exakt det man vill se av Sparks. Inropningar och jubel, några extralåtar och ridå. "We'll be back very soon this year to Soedra teatern..."
Publiken i extas, men stolen brevid oss sitter tyst 🙂
Rekommenderas varmt till alla popnördar nästa gång.