Guitar Nilsson

Top of the line i ljudöverföring i min ungdom var en burktelefon, kaffeburkar i plåt med snöre emellan. Mumlade man ordet "elgitarr" fick man tvätta munnen med såpa en hel dag sen. Var tredje dag fick vi äta en halv näve kallt grus. Till jul sköt farsan skiten av oss med en hagelbössa. Vad är DAW för nåt föresten? En Tysk bil med tvåtaktsmotor och kromlister på bakluckan?

Vore kul att även läsa om positiva grejer. Min svärson trummisens föräldrar backar upp honom väldigt bra...

Nej, det stämmer nog att det sakta men säkert blir bättre. Det känns bra att höra. De som är 50 eller 60+ har nog ofta en jargong att liksom småhåna alla, vare sig det gäller favoritlag i hockey, musik eller andra yrkesval. Som tur är så kanske det är på utdöende. Men nog hör jag hur även ganska unga trackar andra unga som spelar. Lycklig ost du som sluppit allt negativt sarg!

Halkade in på det här i en annan tråd, men det behövs säkert diskuteras i massor. Jag är 56 år och har alltid fått höra lustigheter, eller rättare sagt taskigheter, om min musik. Bland vuxna ickemusiker är det väldigt vanligt att håna all sorts musik, eller åtminstone avfärda den som nåt ganska onödigt, man kan göra det, men det är inte viktigare än att spela kort på en fikarast. De som kommer med alla lustigheter tänker sig nog inte alls att vara taskiga, det är bara nåt man häver ur sig lika naturligt som att man andas. För några år var jag musiklärare på högstadiet i Ljusne. Skolans inställning till musik var helt skrämmande, det fanns inte ett enda instrument i musiksalen, rektor och övriga lärare tyckte det räckte att ha frågesport om vem som sjöng vad i Schlagerfestivalen. En annan musiklärare, typ 25 år yngre än mig ansåg att jag var en idiot som ville lära alla högstadieungar att lära sig åtminstone tre, fyra ackord på både gitarr och keyboard. "Glöm det, det går inte"... Lika de andra lärarna, om de vill lära sig spela får de väl söka till musikskolan tyckte bildläraren som annars var supertrevlig och omtyckt. De hade fan en inställning där som var rena 1700-talet. Som musiker idag ska man inte bara lära sig att spela instrument och begripa sig på komplicerade dataprogram mm, man ska även ta emot en massa skit från både vuxna och jämnåriga för att man tycker musik är roligare än hockey och´/eller brännvin och krogen. Det finns nog många tankar om detta... Jag lyckades i alla fall, på bara en lektion i veckan med varje klass att lära nästan alla ungarna att spela lite grann, det var 300 ungar. Det som var jobbigt var att få dem att fatta att det INTE är så som så många vuxna tror, och även tutar i barnen, nämligen att det är bara väldigt få människor som har det här magiska i sig så att de kan spela nåt instrument eller sjunga. Jag hade några enkla trix jag körde för att få barnen att fatta att det inte alls behövdes nån magi. Jag sa tex att om ni loggar in på Lunarstorm så gör ni på några sekunder 30- 40 knapptryck, så här; rassel, rassel, för att ta ett D på en gitarr räcker det om ni trycker på tre ställen. Ett E moll är ännu enklare, två tryck. Nån som känner igen nåt av detta? PS Naturligtvis är ju inte alla ickemusiker så här korkade... och jag har fått mycket beröm för min musik i mina dar. Men jag är säker på att många unga lovande musikanter har tappat sugen och lagt av pga grisiga musiklärare och andra oförstående ickemusiker.

Jag fick faktiskt en jäkla stöt en gång när jag öppnade min Musicman 130 watts rörstärkare fast den inte varit inkopplad i ett vägguttag på flera månader. Det är absolut sant...

Smart att satsa på både utbildning och musik. Det är bra att vara bra på nåt mer än musik, håller man enbart på med musik som ung... det kanske inte är det optimala. Men att lära sig hur man ska skapa musik genom att gå i skolor, det tror jag i alla fall inte på. Det finns väl inga lärare idag som kan berätta hur morgondagns musik bör göras? Speciellt inte elektronisk? Sysslar man med även annat än musik blir det ännu roligare med musiken tycker jag. Lite kortare tider har jag varit ute och spelat lite för mycket, då har det känts jobbigt att tänka på gitarrer och högtalarbärning. Kan man tjäna pengar så man överlever på nåt annat blir musiken verkligen nåt roligt att komma till. Måste man trubadursjunga "Jag vill vara din Margareta" fem kvällar i veckan för att få ihop till mat o hyra är det nog inte så roligt varje kväll. Många som spelat för fyllona på krogen nog länge avskyr till slut allt som har med att spela att göra, och gitarren blir hängande på väggen. Bäst är nog att ha två karriärer...

Det var bättre förr Doktorn. Men 6 kanaler är 5 för mycket.

Jag tyckte det lät maffigt som fan, fast nån riktig koll på hur det bör låta har inte jag som lyssnar på blues och country. Om du kan få bra kommentarer på nätet om dina låtar (produktioner?) och låta föräldarna läsa vad folk skriver kanske de lättare kan ta till sig att du är en av de som redan kan en hel del om nåt som är väldigt stort, och som man kan tjäna stora pengar. Min farsa hörde mig spela första gången när han var nästan 80 år. "Du kan ju spela du, Håkan... Det visste jag inte" sa han. Morsan såg mig aldrig uppträda en enda gång. Bägge de två tror jag avfärdade musik som nåt helt onödigt, det nödvändiga i livet för farsan var att jobba hårt med spett och spade, och att dammsuga och klippa gräsmattan nästan varje dag. Att få föräldrarnas backning, eller åtminstone förståelse inför vad man gör betyder mer än vad de flesta tror. När det gäller musik är det nästan tvång att de äldre säger rakt ut att det där är bara skit, vilken jävla blipp blopp idioti, tacka vet jag Jerry Lee osv. Sånt man säger eftersom ens egna föräldrar sa åt en att man borde ha vett att vara tyst när man försökte sjunga i målbrottet. Tom lärare i grundskolan i dagens läge häver ur sig ocensurerad skit om ungdomars favoritmusik, det är lika idag som när det var nytt med jazz på 50-talet. Får man höra tillräckligt mycket såna nedvärderande kommentarer börjar man tro på det... Så det gäller verkligen att stå emot sånt och få tröga närstående att fatta att det är riktiga och viktiga grejer man håller på med. Egentligen borde det finnas speciella trådar bara om alla trakasserier man kan bli utsatt för som ung musiker. Vuxna som häver ur sig skit tycker de är roliga som fan, men det är de inte. Svårt att tackla.

Jag vill också wessen´bizzra... Grejerna från Clas Ohlsonn funkar bra bara man är skit bakom spakarna ut och skit in. Och det är stor skillnad på en U47 och en B18, kvalitet och skitkorvar blir aldrig annat än korv och skit. När det gäller tex kompressorer finns det inga genvägar till det optimala, då gäller det att gå till rätt butik: http://www.biltema.s...or-20-25-17638/ Edit: Ang ljudkort finns det bara SU, allt annat är bluff. http://t1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcSvjWOibsN1V6OSsvaSjgYDF1ut4rAbS7UriMHB7lOrQjGPiczOHKCeAUk6Aw

Om man är ung o pank kanske man kan komma billigare undan genom att köpa passiva högtalare och driva dem med en bra stereoförstärkare, tex typ NAD mfl som farsan eller nån annan i släkten har på nån hylla, men som de slutat använda sen flera år.... Kan du prestera en skaplig inspelning av nån sorts musik som päronen tycker är vad de tycker är musik kanske de inser vilken grej det är för dig och bidrar med lite grejer, pengar eller annat stöd. Många vuxna som hör modern musik avfärdar både musiken och de som gör den som rena idiotgrejer. Så har det varit jämt. Gör en cover på nåt de har i skivhyllan så kanske det står Genelec på julklappen...

Det som är så kanon nu jämfört med när jag började spela var att det går att spela in och få ut sin musik själv. De pryttlar jag har hemma idag, skulle man haft motsvarande resurser på tidigt 70-tal hade man nog fått hosta upp tio årslöner. Då var det helt omöjligt att göra en skiva själv utan att anlita en studio, nu sitter det bara i envishet och tålamod att lära sig allt.

Jag försöker köra på i alla fall. Min lilla erfarenhet är att mickarna hör mer av rum och ev för lång efterklang i stora salar än vad man upplever själv när man står och spelar, men på Folkan blev det typ tvärtom, som i en garderob full med kläder. Lika hemma, där verkar det också tvärtom det normala i små rum, det låter helt enkelt bra där. Det enda felet där satt i micscreenen. Det normala borde vara att det låter skit i ett litet obehandlat rum och mkt bättre i ett akustikbehandlat Folkets Hus, men va fan... Nu kan inte trummisen ta hit trummorna eftersom han måste repa med sitt gamla punk´band resten av veckan, inför en fest. Skit. Tror jag tjyvlånar de gamla Tama Superstar 24" kagge trummorna som gammeltrummisen har lämnat här...

Kul att läsa att du tycker det är kul. Jag började spela som liten pojk och gör det bara mer och mer vid 56 års ålder. Började med eget inspelningsjoxande för några år sen, även jag har en Neumann jag gärna skryter med en TLM102. Var rädd om din mick, låna inte ut den i ensember mm, tappar nån den i golvet kan den paja. Lätt hänt om det är många som vill ha den samtidigt. Lycka till på den musikaliska färden. Det finns väl inget annat man kan hålla på med hela livet, om man jämför med tex skidåkning eller kickboxning, då står man på topp vid 25, sen är det kört.

Micken är ju bra, kortet vet jag inget om, jag använder en portastudio och micpreampar, men nog tycker jag det verkar som att det du behöver mest nu är ett par lurar. Om dina Sonylurar är slutna och funkar bra vid sångpålägg kanske det är ännu smartare att köpa ett par öppna lurar? Det är bättre att mixa i såna enligt de som varit med ett tag... Många svåra val är det att ta. Men ruskigt roligt att hålla på med musik är det. Finns väl inget som ger mer?

Rågsvedsreverbet var typ 20 meter långt. Men ljudgubben lät oss aldrig gå in där fast vi var nyfikna som satan. Reverb som man inte fick gå in fysiskt i! Vi misstänkte att han hade nåt där inne som han inte ville att nån skulle få reda på. Prov på hur det lät. Jag tror vi sket i reverb helt på trummorna.

Studion i Rågsved där vi spelade in GUITAR 66 2 singlar och 2 LP i början av 80-talet hade en enorm ekokammare med en Selmer högtalare som såg likadan ut som de höga Marshalllådor med 8 st 10" som fanns förr, i ena änden, sen flera mickar som tog upp ljudet. En rullbandspelare gjorde fördröjningen av reverbet på väg till högtalaren. Vid mix måste bandaren backas emellanåt... Att ta bort fördröjningen på tex virveln gick inte! Akustikbehandlingen i studion (betongkällare) var enbart äggkartonger. Stor Studerbandare med utbytbara 16 eller 24 kanals tonhuvud, vi körde på 16. Tror det var en Studer i alla fall. Killen som hade studion hade byggt mixerbordet själv... Snart kanske det finns svindyra pluggar som kan återskapa äggkartongsljud? 😆

Det är ju lite grejer man inte kommer ifrån. En hyfsad mikrofon kan vara ännu viktigare än ett par hörlurar. Om du är van dina Sonylurar och vet hur musik du gillar låter i dom kanske en studiomick är det du borde köpa allra först? Har du mick och ett ljudkort? USB-mickar är inte så bra har jag läst att andra skriver...

En lite enklare hembio-sub tror jag kan komplettera små Genelec vädigt bra. Jag har en som heter Prodipe 10 ihop med ett par Event monitorer, det är kanon tycker jag. Kan man bara på ett enkelt sätt växla mellan sin egen mix och en favorit-cd med erkänt bra ljud som man gillar själv kan man komma långt även med en enklare sub. Värsting studiosub kostar sjukt mycket.

Om man är mkt ung, jättepank och i början av inspelningskarriären, är det då inte bättre att läggar runt 1300 som det första monitorförslaget kostade på ett par slutna hörlurar som tex Audio Technica ATH-M50, som funkar både till sångpålägg och till mixning? Lurar till sångpålägg måste man väl ha och även till lyssning, även om det inte är helt bra att enbart mixa i lurar. Lurar måste man ha i alla fall. Högtalarlyssning i samma eller långt bättre klass som billiga kopior går det kanske att hitta nästan gratis i form av stereogrejer på loppis. Jag skulle hellre vara utan dåliga monitorer och köra enbart på ett par bra lurar tills jag fick råd med skapliga monitorer. I små billiga monitorer är det helt omöjligt att veta hur basen låter. Edit: Såg att du hade multimediahögtalare redan. Då stämmer mina tankar bättre ändå.

Då tycker vi lika... Jag var på Folkan idag och lyssnade på akustiken genom handklappsmetoden änny en gång. På scenen där vi stod och spelade in är efterklangen nästan helt obefintlig fast det är 5,5 meters takhöjd. Ute på dansgolvet är det lite mer, sen hittade jag ett ställe under läktaren som går ut en bit över dansgolvet mitt emot scenen, där hittade jag ett hyfsat rumsreverb, under läktaren sitter det inga akustikplattor som i stora taket. Så där skulle vi kanske kunna få ett bättre ljud. Men nu framöver ökar aktivitererna på Folkan så vi kan inte vara ostört så många dar i sträck. Jag börjar få lite otäcka vibbar att det aldrig blir nån cd om vi absolut måste göra det där. Hemmaakustiken plus "drum box" eller "drum room" som jag har i mitt TC outboardreverb kanske blir lika bra. (Har inte använt det på det jag lagt ut nu)Då skulle stressfaktorn sjunka nästan till noll också, att lämna inspelningsgrejer och instrument lång tid i en lokal dit många har tillträde känns inte bra alls... Och at tro att man ska kunna sättra tio, tolv låtar maxbra på tre fyra kvällar, det är ju överoptimistiskt. Då blir det ju lika som förr när vi gått in i studio och gjort en hel LP/ CD på en helg. Det är nog bättre att ha en hel månad på sig och göra det hemma.... För att inte överge idén helt kan vi ju senare göra en konsert där på Folkan med publik som gapar o skriker och göra en live-cd av det.

Det syns väl, om man läser mellan raderna, vilka som nyttjar diverse knark och tycker sig bli både friskare och smartare av det.

Det måste vara säreget dämpat på Folkan, för att vara sju meter i takhöjd, och golv på 20 ggr 12 meter. Kanske ekona från tak o väggar aldrig hinner tillbaka. Svårt val. Men det blir ju enklare hemma. Samtidigt är det roligare på Folkans enorma ytor jämfört med hur trångt jag har hemma.... Väldans tack för lyssning o funderingar... Det här med en tydlig ride är superviktigt om vi ska spela in så det blir bara en gitarr, bas o trummor. Då måste ride o hihat vara ställföreträdande kompgitarrer.

Bump! Om man bortser från spelglädjen när vi spelar tillsammans på Folkan och tänker enbart på trummorna, tycker ni ändå att det låter bättre från Folkan? Jag har ett snyggt outboards-reverb jag kan koppla in till trummorna oxå. Vi kan säkert uppbåda samma spelglädje även hemma hos mig nu när vi har en grym basist. Allt skulle bli så mycket enklare då oxå, mer ork kvar till att spela. Men tycker ni att Folkanljudet är bättre så får vi väl jobba på det ändå. Virveln hemifrån är en plåt-Sonor vi inte riktigt gillar, det är för lite sejarljud i den, på Folkan har vi min 60-tals tunna trä-Premier. Vi har tänkt använda en tredje, en trä-Ludwig som är trasig men ska nödlagas om vi inte får det nya stämskruvsfästet nån gång.

Knark är icke hälsosamt för din health.

Nu har jag trumfiler även från hemstudion Klickar ni här är det de två översta filerna http://soundcloud.com/you/tracks Trummorna hemma är inspelade med bara fyra mickar Fyramickars Glyn Johns style--- Först alla fyra (plus ett litet jidder) med lite reverb på virv + oh Kagge torr EVnD868 Virvel torr E906 Kagge + virvel OH NT"-A + TLM102 Kagge + OH sen även virveln, tar på reverb igen.... Vid 2:00 kopplar jag på Finalizern med lite multibandskomprimering Vid 2:20 trycker jag på en finess i den samma, halv effekt på "DIGITAL RADIENCE GENERATOR". Det hörs mest på virveln. Knäpper av och på den en gång, justerar ner virveln lite Nog tycker jag trumljudet hemifrån är bättre... Jag är inte ute eftre att det ska låta som riktigt urgamla Cream eller nåt, jag vill ha så exakt återgivning det går. Men vad är bäst? Eller minst dåligt? M/S stereo har jag lite svårt för, jag tycker det blir tillräckligt brett med Glyn Johns.