Dark Of Light

Är liksom lite osäker på hur mycket peppar han har kvar i kvarnen av konventionella vapen... Tja, det vet väl ingen utomstående men jag tror att detta är ett sätt att hämta andan en smula, omgruppera. Kanske hitta på något nytt. Som det är nu så kastar han iväg resurser mållöst. Inte så produktivt. Vi får se. 👍

Ortodoxt julfirande. En av de sämre ursäkterna till vapenvila. Han behöver ladda om Hr Putler. That´s all. Hur gick det? Hur blev det? Blev det?

Den här brudens kroppsrelaterade komedimaterial är guld.

Man ska tänka på tanthygienen. Btw, snöar som fan!

Motsatsen till delicious (som det egentligen stafwas)- äggligt.

Det är ett harhål (nytt ord i tråden för 2023!) detta med en äggs nog. Speciellt etymologin bakom.

En en äggs nog, någon?

Ett ägg är nog?

Det samba!

Mycket ugglor här helt plötsligt...

Det kan vi väl...

RIP Bert Åke Varg.

Frifryntligt!

Ja. Liksom redan gjort. Titta gärna in! Nymålat liksom.

Ja men tack så mycket för det men faen vad tiden går och nu är vi här och dags att liksom nita denna också dåråh...

Djupt tragiskt är det, men vad faen ska man göra åt det då? Bara att rulla med slagen. I det längstah.

Såg ut som Slej med peruk ett tag men sedan klarnade det. 😁 Gott nytt hår liksom.

DoLs nyårskrönika. Hur sammanfattar man det här året 2022 nu då? Instabila tider har funnits genom världshistorien i mängder. Ända sedan människans entré på denna planet har vägen mot undergång varit tydlig. Tänk bara på åren mellan 1914-1918 eller 30-40 talets händelser. Eller under det som idag nästan anses som en spännande tid, som om det bara var en film, det kalla kriget. Och det där gäller ju bara det som hände i vårt närområde i en hyfsad nära tid. På andra kontinenter har det piskats på friskt mest hela tiden. Att föda och göda fram krig, elände och ond bråd död är vi människor extremt bra på. Vår lust till destruktion har alltid varit vårt paradnummer. Inget undantag behöver göras till året 2022 heller. Eländet känns bara så mycket mer nära och intimt nu. Enligt mig är detta Annus Horriblis på så många sätt. Vi har de vanliga misstänkta på rad. Bombdåd, mord, skjutningar, miljökatastrofer en masse med hot om fler och… … så kriget förstås. Men vi minns även saker som: Will Smiths örfilgate vid Oscarsgalan, att Coronaviruset inte längre klassades som en samhällsfarlig sjukdom i Sverige, Rasmus Paludan som orsakade upplopp på flera platser i Sverige, att 900 SAS piloter gick i strejk. Salman Rushdie knivhöggs. Mordet i Almedalen. USA:s högsta domstol upphävde den grundlagsskyddade aborträtten. Drottning Elizabeth den II:e avled och så givetvis den där jätte jacuzzin, den sprängda gasledningen. Protesterna i Iran mot moralpolisernas jakt efter kvinnor som inte ville efterleva hijab lagstiftningen längre, som i sin tur ledde till fler dödsfall. Ormen som rymde, schimpanser som sköts i någon slags ”djurparks Ådalen – 31”. El och bränslepriserna samt lågkonjunkturen som löper amok. Inte heller i år blev samurajsvärdet årets julklapp och… … så kriget förstås. Är allt detta nog för att förklara året 2022 som något särdeles hemskt att blicka tillbaka på och då ska ni veta att jag ändå hållit tillbaka med elände för att inte verka för negativ i års beskrivningen? Från mitt personliga perspektiv (ja, det är ju trots allt jag som skriver här) så gick en ganska viktig och närstående person till mig bort detta år. Bara den händelsen påverkade mig starkt. Men det är ju på det högst personliga planet som sagt. Visst faen fanns det ljuspunkter också! Lite djävla balans får vi väl ändå ha här mitt i realismen, ett axplock: Det viktigaste var att Slej kom tillbaka från framtiden. Bara en sån sak. Men jag minns också Duplantis höjdhopps uppvisningar, en biskop blev avkragad efter lite äktenskapliga snedsteg (ja, kanske inte avkragningen i sig utan mer faktumet att kyrkan kan ta lite ansvar och reagera de också för en gångs skull, läs och lär Påven). Vraket efter polarfartyget Endurance, som förliste 1915 återfanns. Boris Johnson avgick, Solkungen (Trump) fick motvilligt sina deklarationer offentliga. I Riket gjordes försök att få i gång stöveltrampet igen men operationen mot den mest radikala delen av gruppen som kallar sig Reichsbürger genomfördes med tretusen poliser och stävjades således. Vilket namn förresten, Reichsbürger! Man blir ju hungrig! När öppnar hamburger jointen som säljer Riksburgare? Det närmaste vi har haft ett sådant var när statliga Clock fanns. Men allt det där överskuggades av just kriget. Förstås. Ett krig vars like vi inte sett så här nära oss på ett tag och som fortsätter att påverka oss och våra liv. Om ett par månader har den pågått i ett år. Ske den få ett ände 2023 och i så fall på vilket sätt? Vilka blir efterdyningarna? Ett nytt spännande kallt krig? Känns lite också som om vår modernatur som ironiskt nog med hjälp av oss själva, gjort det solklart att underbart är kort. Vi har här i västvärlden har levt loppan under ett bra tag med vår industrialisering, bilar, flyg, nersmutsning och allmän dekadens utan att tänka på eventuella konsekvenser. Luft, hav, skogar och mark mår illa. En doft av egoism sprider sig över vårt sätt att vara och korruptionen sprider sig, inte minst nu senast hos polisen i takt med att pengar och makt lockar. Våra digitaliserade system är alltför sårbara för attacker utifrån. Alla mer mänskliga virus som härjar nu och klimatförändringarna har visat oss att vi är ganska så fragila och… … så kriget förstås. Vågar man våga tro eller hoppas på något bättre till nästa år? Jag har svårt att förlita mig på varken hopp eller tro. Det bidrar ofta till en slags sticka huvudet i sanden beteende. ”Det får någon annan (eller något annat) ta hand om… tror jag… hoppas jag.” Men faktum är också, att en människa utan hopp blir farlig. Rädsla polariserar till slut och tar fram det värsta ur oss. Men att bara tro och hoppas på paradisiska bättre tider där tigrar och antiloper vandrar tillsammans hand i hand räcker inte. Det fodras handling på ett mer världsligt sätt. Det är det som är det svåra, speciellt gällande kriget. Där är vi verkligen i händerna på andra. En situation som är svår för gemene man att påverka. Kan vi påverka våra egna beteenden? Ska vi lalla på som om vårt eget land och närområde samt demokrati inte fodrar någon uppmärksamhet eller bevakning? Ska vi lägga ner pengar på en digitalisering helt utan eftertanke? Lägga ut våra liv med detaljer på ett moln eller två helt utan konsekvens tänk? Ska vi fortsätta att försöka köpa oss lyckliga? Jagar vi inte nu i våra bilar runt på mellandagsreorna för att byta ut julklappar vi inte ville ha, mot saker vi inte behöver? Sitter vi inte redan och planerar nästa charterresa till varmare länder? Eller ett bilinköp? En ny mobil..? Ja, ja. Visst låter jag nu som en miljöpartist, vilket jag är väääldigt långt ifrån. Men… Det handlar bara om att stanna till och tänka lite. Visst fan kan vi påverka lite vi med? Om vi bara tänker efter lite före. Gott nytt år önskar jag Er alla jag nu! Tror och hoppas jag… … utan krig förstås.

Bingo. Men du kunde ju vänt på dig! Ja, mot kameran alltså.

Ja. Vi har ju alla våra... roller.

Puh. Hemma igen efter vad som kändes som en blåsig höstpromenad. Plusgrader, ca fyra till antalet men den där vinden... Stötte på gårdens "kontroll över allas förehavanden samt besittande av all världens kunskap" tant. Känner ni någon sådan? De kallades "gardinspejare" förr. All koll över all. Låter som ett ensamt liv. Kpd?

Jag tror inte du blir klar med det där förrens nästa år... Ja, Pele ja.. En legend och ett begrepp när jag var liten och fullständigt ointresserad av fotboll. En otroligt komplett spelare har gått ur tiden. RIP Pele.

Det jobbar en för jeffla snygg butiksböna i det lokala Coop haket i stan.