Jump to content
Annons

Dark Of Light

Medlem
 Visa profil  Visa aktivitet

  • Antal inlägg

    537

  • Gick med

  • Dagar jag vunnit

    230

 Content Type 

Inlägg av Dark Of Light

  20. Den allmänna snacktråden 2024 (alias Längstah)

    i Chattavdelningen

    Postat

    10 timmar sedan sa CHAE:

    @Dark Of Light Låter intressant. Är vare sig inget Imperiet eller EG-fan men musikhistoria är alltid välkommet.

    På tal om det; minns ni radioserien ”Livet är en fest”?

    Riktigt matig dokumentär med otroligt många intervjuer, spännande tidsklipp och såklart skitmycket musik allt i regi av den smått otrolige Stefan Wermelin.

    Köpte boken (egentligen var det mer en direkt transkribering från serien) men den var ett spännande komplement.

    Ja, den där har jag lyssnat på. Rekommenderas den också.

  22. Den allmänna snacktråden 2024 (alias Längstah)

    i Chattavdelningen

    Postat · Redigerat av Dark Of Light

    Ett hjärta är alltid rött. 2024. Div. filmkanaler som Viaplay eller SFanytime.

    En musikdokumentär om ett av de mest inflytelserika banden i svensk rockhistoria och ett tidsdokument om 1980 talets Sverige. Ur rasmassorna av Ebba Grön föddes det som först blev Rymdimperiet men som (efter några minuter kändes det) blev Imperiet. Mellan 1983-1988 gick de från klarhet till klarhet och det är just det som skildras i den här filmen.

    Nya intervjuer med gamla medlemmar från både Ebba (att de lyckades få Thåström på det här tåget..!?) och Imperiet blandas med gammalt arkivmaterial, intervjuer och inblickar både från backstage och från scenerna de uppträtt på. 

    Inget undgår kameran egentligen. Framgångar som den här i Sverige. Visserligen efter en trög start där jämförelsen mot just punkiga Ebba gav bandet en orättvis dom som kommersiella "sell outs" oavsett vad de gjorde. Katastrofer, penning problem och interna konflikter. Det där ni vet som alltid drabbar alla band, förr eller senare.

    Men också intressanta och förhållande vis långa inblickar i kanske för de flesta, mindre kända delar av karriären som turnéerna i Latinamerika framordnade av ingen mindre än Olof Palme. En moralisk seger i ett krigshärjat Nicaragua. Men också ett uppvaknande skildras i Kuba där faktumet att de spelar mitt i diktaturen gör att horisonten vidgas för samtliga. De var så långt ifrån (det då) trygga Sverige. Sedan mördades Palme och oskulden försvann. Lika så drömmarna om guldgrävandet i USA.

    Regissören Anders Hellström skildrar historien med värme och omsorg men ofta känns det som historien berättas lite för fort. Man hinner knappt smälta en milstolpe eller en obekväm sparkning av någon gruppmedlem förens handlingen rullar vidare till nästa hållplats.

    Detta är som sagt inte en vanlig musikdokumentär där varje gitarrstämning eller sångpålägg i någon studio skildras. Detta är mer en tidskapsel från en svunnen tid. Jag själv växte upp i 70-80 talets Sverige och tidsandan hann förändras från det solidariska till det individuella redan under den tiden.

    Eller som Thåström själv säger det. ”I Ebba var det vi mot resten, i Imperiet var det mer, var och en för sig på något sätt...”.

    Hade man inte känt till en del om Imperiets historia innan så hade berättandet lämnat en del hål efter sig. Imperiet gick så småningom samma öde till mötes som Ebba Grön.
    En implosion inifrån, ja... som de flesta andra band.

    Fem år gick fort men de hann med en del under den korta tiden.

    Det hade funnits plats för så mycket mer i den här filmen.

     

    3/5 saker som skaver.

    • Gilla 1
×
×
  • Skapa ny...