Nära och nära... Inte så jag har djupa samtal med dom, men det har jag ju inte med någon (förutom längsta). Men står nära farmor och farfar (fortfarande gifta) och dom som är "roligast" (till och med mamma säger det) och dom som jag spenderat överlägset mest tid med under min uppväxt. Tycker fortfarande det är roligt att träffa dom och vara där. Numera återhämtar farmor sig efter cellgiftsbehandling och farfar är döv på ena örat och går med käpp så man märker ju att dom börjar bli gamla. Men inte alls gaggiga eller så. Hälsar alltid på dom när jag är hemma.
Mormor träffar jag bara när det är kalas eller jul, aldrig så jag hälsar på henne själv (vilket jag gör med farmor och farfar). Det är väl mest egentligen för att vi inte träffat dom så jättemycket för hennes man är konstig och han och min mamma är inte direkt bästa vänner om man säger så. Morfar bor en bit bort men han är roligare och skönare. Samma där dock, mest bara vid jul och födelsedagar.