Nej men man får väl ha folk i allmänhet som måttstock snarare än folk med intresse? Annars blir det ju lite skevt. Vad man lär sig (lägger på minnet) är ju extremt selektivt, och har man inget intresse prioriteras det fort bort. Jag har till exempel inget intresse av dom du nämnde, alltså lägger jag dom inte på minnet till att börja med därför. Sen kan jag ju minnas det ändå – precis som jag vet att Sjunde inseglet är en Bergmanfilm eller att Lessing fick Nobelpriset 2007. Inte för att jag är intresserad av varken Bergman, Lessing eller Nobelpriset, men för att man kan det ändå. Är namnen du nämnde så stora som du säger så har jag väl garanterat hört namnen, men inte lagt dom på minnet. Tycker inte det är särskilt konstigt eller uppseendeväckande, men det är ju jag det och uppenbarligen har jag ju ingen koll.
Om vi byter ut "Hollywood" mot "filmer på språk vi kan" så är det nog inte sååå långt borta. Tänker mig att filmer från utlandet som är dom som står ut och får uppmärksamhet i till exempel Sverige antingen är mainstreamfilmer som är exceptionellt bra eller med udda perspektiv/handlingar som inte finns i mainstreamfilmer från typ USA, UK och Sverige. Till exempel från Sverige blir ju knappast Beckfilmerna stora utomlands, men Stieg Larsson-filmer och eh Roy Andersson-filmer kanske? Nu menar jag inte att Roy Andersson är pretto för det vet jag inte, men du måste väl ändå hålla med om att han i jämförelse med Stieg-filmerna är lite mer konstnärlig och alternativ? I alla fall min uppfattning om honom, att han bryr sig lite mer och siktar högre än 90 minuter action.
Sen (igen) angående Kieslowski: 1) det var ett skämt, som sagt, 2) det vore inte jätteoväntat om du kollade på en prettofilm (antar att du gör det ibland), 3) pretto är lite som nörd, många tycker bara det är negativt men jag tycker snarare att det i måttliga doser är bra eftersom det visar att man gillar lite mer än Lady Gaga och American Pie 3. Så länge man inte kallar sig själv för det då för då fallerar det lite.