Jag har två lustiga historier om försäljare.
1:
Telefonen ringer och jag svarar (logiskt eller hur?). Han presenterar sig och gör mig uppmärksam på deras billiga, telefoniabonnemang. Han tilltalar mig Micke och försöker låta som en kompis (billigt knep). Vi snackar en del om priser och han berättar om att hans mor har bytt till detta och sparat hundratals kronor.
Så jag kom på idén att testa hans lojalitet. Ställde frågan "Finns det några andra operatörer som är lika billiga eller billagare?". Och vet ni vad han svarar!? "Jo, det finns operatör XXX som är billigare, jag skall själv byta till det!".
Alltså han rekommenderar en annan operatör. Smart försäljare! Kan påpeka att det inte blev någon affär.
2:
Detta hände här om da'n. Jag sitter i bara underkläder och spelar gura medan det ringer på dörren. Som en raket får jag på mig ett par träningsbyxor och en tröja. Jag tittar i "kikhålet" och ser en man som mycket väl skulle kunna vara en polsk teckningförsäljare (jag vet hur de ser ut efter tidigare bekantskaper).
I vilket fall öppnar jag godtroget dörren och han sticker fram en lapp där det står mitt lägenhetsnummer på.
- Hallå, jag kommer från XXXX och vi besöker alla mellan 18-40 år... Häver personen ur sig.
- Ja, tjena, svarar jag.
Därefter frågar han om jag har tid (det skulle visst bara ta 3 minuter). Fråga mig inte varför men jag fick för mig att han gjorde undersökningar och att min enda uppgift var att svara på några enkla frågor. Han frågade om han kunde få komma in... Jag svarar "Ja" eftersom jag inte hade lust att stå i trapphuset och svara på eventuella frågor. Där var mitt misstag nummer ett.
Han kliver in och det första han gör är att ta av sig skorna! Vad nu tänkte jag... Han frågar om det fanns ett lämpligt ställe att sitta på. Nu var det försent att avböja så jag visade honom in i vardagsrummet eftersom det är minst stökigt. När han får syn på min gitarr och midiklaviatur börjar han prata musik. Jag svarar artigt och deltar till viss del i samtalet.
Sedan tar han fram en uppslagsbok. Min första tanke var "Fan också han är en försäljare, jag är lurad". Jag lyssnar med intresse och bläddrar lite i boken. Visst boken verkar bra för att bättra på sin allmänbildning, det var inget fel på den.
När han tror att jag är en möjlig köpare börjar han presentera en massa olika alternativ till betalning. Bokajäveln kostade nästan 900:- och det är mycket för en ensamstående ung man som samtidigt tar körkort. Jag berättade för honom att det inte var rätt tidpunkt för några "onödiga" utgifter.
Då var det som att vända på en pannkaka. Han slet till sig boken och sina papper och såg allmänt sur ut. Jag frågade om jag kunde kontakta förlaget när min ekonomi ser ljusare ut. Då svarar han otrevligt: "Nej, det kan du inte.... Vi kommer om fem år igen!".
Jag kunde inte låta bli att fnissa till lite för det var ett sånt oväntat svar!
Han fick väldigt bråttom med att ta på sig sina skor och försvinna ut genom dörren!
Vilken dåre! Nu har jag i alla fall lärt mig att aldrig släppa in någon som inte klart och tydligt presenterar sina motiv.
Har ni några roliga försäljarhistorier?