tbruce

http://www.youtube.com/watch?v=z014I7FvDCo

Finns ju gott om fantastiska enackordslåtar. Den här klassikern t ex.

I tabellen på förstasidan står det "Senaste händelse" men listan verkar visa när trådarna startades.

Ser fint ut på det stora hela annars.

Om vi bara hade det här programmet... http://www.youtube.com/watch?v=lGeAu2RQcmw

Stockhausen i all ära, men det (lilla) jag har hört av honom bör kanske snarare klassas som ljudkonst än musik. Men han verkar ju iofs ha gjort massa olika saker...

Jag tycker det låter spännande, och har inte hört så mycket där man verkligen kan säga att ja, det är klart symfoniskt. Frågan är väl lite vad man lägger i begreppet – många tycker "symfoni" är synonymt med "bombastisk, episk". Just att man tänker mer på motiv är ju spännande.

Symfonin bygger mycket på dialektik också – tema, sidotema och sedan båda tillsammans. Analogt med tes, antites, syntes...

Ja det är precis det jag är ute efter, inte att det ska låta bombastiskt eller som en orkester, utan att man jobbar med ett längre program bestående av olika satser, motiv och teman som utvecklas, ändras och kombineras på olika sätt. Gör man nåt sånt inom electronica får man naturligtvis använda sig av de beståndsdelar som den genren har - sound och rytmer mer än melodier.

Inom mycket populärmusik finns det nästan en oskriven regel att varje låt på ett album ska presentera, avhandla och bli färdig med en eller flera musikaliska idéer som sedan inte återkommer igen. Men när t ex Manu Chao återanvänder samma loopar på massa olika låtar funkar det ändå superbra. Sen finns det naturligtvis genrer som bygger mycket på att man återvänder en grundstomme, typ blues och reggae...

Symfonisk rock, är inte det mer rock med svulstiga arr och fanfar-liknande melodier? Jag tänker typ Bohemian Rhapsody, vilket ju är en ganska gräslig låt, men det är kanske inte alls symfonisk rock...

Skulle det gå att använda sig av idéerna bakom en symfoni - olika delar och teman som återkommer och varieras på olika sätt - fast i en helt annan genre än orkestermusik? Jag har lyssnat mycket på Kraftwerks Tour de France-soundtrack på sistone och jag tycker de första låtarna där har lite av det i sig. Det finns ett väldigt enhetligt sound, återkommande element osv, men ändå variation. Öht känns det rätt självklart att göra nåt sånt med elektroniskt/klubbig musik. Jag menar när man dj:ar så sammanfogar man ju massa olika låtar till ett enda i princip oändligt långt stycke... kan inte kompositören/producenten göra så redan från början då? Sen känns det också lockande att jobba med idén först - typ "jag behöver ett tema som ger det och det intrycket, ett tema som ger det och det intrycket, osv..." och sedan jobba på att få allt att bli en fungerande, sammanhängande timmeslång helhet.

Nån som har nåt bra exempel på artister som gjort nåt sånt? Kanske försökt själv? Tips på litteratur att läsa innan man ger sig på att skriva nåt sånt omfattande?

Logic har ett speciellt läge (flex time) där man kan timestretcha hela eller delar av ett spår direkt i arrangeringsfönstret. Men det ska väl gå att jobba lite liknande med timestretch även i Cubase? Har för mej att det går att välja vad som ska hända när man "drar" i en region?

Jobbigt bara om man inte är nöjd med det utan vill ha en syntplugg också.

Nej.

Orkar inte läsa igenom allt tjafs i tråden, men här är lite längre resonemang om reverbet. I introt på låten låter det som att man har använt sig flitigt av korta reverb, som jag skrev innan. Det gör att även ett fåtal ljud kan "fylla ut" ljudbilden på ett naturligt sätt. Öht kan jag tänka mej att en del av det som trådskaparen reagerar på som unikt för låten är att man använt rumsklang på ett intressant sätt, men det kan jag ju förstås inte veta. Låten är ju snyggt och brett mixad i största allmänhet, men det är ju inget som i sig är unikt...

Impulsreverb eller convolution reverb som det heter på Inglonesiska är en effekt som multiplicerar ett ljud med ett annat. På det sättet kan man spela in en impuls av ett rum och sedan applicera den rumsklangen på vilket instrument som helst, med ett resultat som är i princip identiskt med om instrumentet hade spelats in i rummet i fråga. Använder man bra impulser så är resultatet mer naturtroget än många traditionella digitala reverb, särskilt korta reverb. Dock är möjligheterna till finjusteringar lite mer begränsade, reverbet låter som det låter, typ. Å andra sidan kan man redigera själva impulserna som en vanlig ljudfil, vilket möjliggör en hel del intressanta experiment.

Att det skulle vara så vansinningt processorkrävande med impulsreverb tycker jag inte är sant nu för tiden. En modern musikdator bör utan större problem klara av ett dussintal instanser av impulsreverb idag.

Jag fick ett par låtar av en jobbarpolare, av ett Trance/techno ban som heter Vibe Tribe från Israel.

Jag la märke till att ljudet, hur dom än skruvar på filter och frequency mm, aldrig "sticker i örona" men diskanten är ultratydlig och ljudbilden är

bred och nära, och knorrljuden är krispiga som Wasa-knäcke. ( som exempel låten "In Core")

Hur i hela världen gör dom!?

Jag satt med Reason och försökte ta ner lite vassa frekvenser, men då tappade jag tydlighet direkt.

Vibe har super-super tydllighet, men ändå lent som Lambi toapapper.

😉

Går det att genomföra med Reason?

Lyssnade lite snabbt igenom Incore på Spotify. En sak som slog mej med en gång var att de använder korta, diskantiga reverb på vissa av de vassare syntarna, gissningsvis impulsreverb eftersom de låter så snyggt. Kan detta vara en del av det du gillar? Det ger en ljudbild som låter mer naturlig och inte lika hård och direkt, vilket nog öronen inte plågas av på samma sätt, samtidigt som det ökar diskantkänslan lite. Eftersom reverben är så korta låter det ändå inte geggigt.

Om ni vaknar till musik, brukar ni uppleva att den går några BPM snabbare än vanligt då? Jag brukar få den känslan, tempot känns lite jobbigt högt medans man fortfarande halvsover sådär.

Tidsuppfattningen är väl subjektiv, och kan ju vara väldigt konstig när man sover.

Öhm, ja, det var allt. Hej.

Hej!

Oj, hjälp vad längesen jag var här på Studioforum och skrev något! =)

Just nu letar jag efter en riktig MONSTERSYNTH som komplement till de andra vanliga subtraktiva syntharna som jag har (för det mesta freeware)

Här menar jag synthar som verkligen kan leverera nya, intressanta, feta, ibland evolverande atmosfäriska ljud och komplexa rytmiska mönster.

Pristak: 3000kr, jag är något snål 😛

Eftersom jag först tänker införskaffa Minimoog V2 till min samling, har jag undrat om Moog Modular V är ett bättre alternativ, men sedan tänkt på att jag faktiskt sysslar med Trance, minimal och även metal och annan electronica och kanske behöver en ännu mer avancerad synth i fråga om sound och övriga möjligheter.

Det kan vara en modulärsynth, eller annat, bara den är komplex och ryms inom prisramen. Det uppskattas även om den går att finna i fysisk form (alltså, köpas på CD, inte laddas ner)

Tack på förhand!

/ Hans Jonsäll

Jag startade en liknande tråd härom året och det slutade med att jag bestämde mej för Surge, från svenska Vember Audio. Den ligger på 99 euro, en bra bit under ditt pristak, så då har du ju pengar över till nåt annat. Tyvärr finns den dock bara som nerladdning...

Ladda ner demon och gå igenom manualen, det går rätt fort att sätta sig in i den och sedan kan du göra det mesta som går i syntväg.

Kan man cleara med en bön?

Man tackar för alla svar. Jag ska prova att separera spåren och behandla dem olika på respektive tracks, dvs mitt fina introsvep ligger bredvid och påverkas ej av effekterna.

Anledningen till att jag hade lagt effekter på Masterkanalen var att jag exporterade en hel låt ur Reason som en enda stereofil. Jag ville sen "polera" den i Cubase. I detta steg vill jag bl.a. maxa volymen, och det var så jag hamnade i mitt dilemma. Jag får exportera de olika spåren separat istället.

Återigen, tack till alla som svarat!

Det är med andra ord en ren mastring du gör, på en helt färdig, bouncad mix?

Isåfall kan du helt enkelt göra ett klipp på passande ställe (i någon transient) och lägga introt på ett eget spår. De effekter som inte låter bra på introt (gissningsvis dynamikverktyg?) lägger du direkt på den andra kanalen, medans de effekter som bör vara samma på hela låten (eq osv) hamnar på mastern. Du anpassar naturligtvis nivån på introt så att övergången låter naturlig. Se upp för latency och annat som gör att klippet kan höras.

Det bästa är att spela in i Cubic, redigera i Lobase, mixa i Abletools, mastera i Cakeheads och kvantisera i Reapson.

Jag menar att om du utan tillstånd använder det upphovsrättsskyddade exemplaret (med allehanda knep för att dölja rättighetsspår) i din egen produktion, så gör du dig i teorin skyldig till rättighetsintrång.

Dessutom menar jag att eftersom varken ljud (t.ex. Gibson kan inte hävda att de äger soundet från deras gitarrer) eller vågformer omfattas av upphovsrättslagen, så kan du skapa en "tom" item/clip/object (eller whatever det heter i din DAW) och med någon hand-pen-tool (eller whatever det heter i din DAW) rita av skiten bäst fan du vill och sedan använda det i dina produktioner.

Tror du verkligen det? Bara för att jag går igenom datan "för hand" skulle det alltså ses som en separat inspelning? Jag menar rent teoretiskt går det ju att rita av vågformen exakt, bit* för bit. Och det är ju precis det datorn gör när den gör en kopia, fast det går ett par miljoner gånger snabbare.

Det fanns visst något p2p-program som utforskade ngt liknande genom att det inte skickade själva datan, utan bara en instruktion om hur datan kunde rekonstrueras utifrån en stor databas med nonsens som alla användare redan hade på sin hårddisk.

*"bitt"

Juridiskt sett så måste gränsen gå vid att du använder en befintlig inspelning och inget annat. Även om du sedan bearbetar den till oigenkännlighet så är det fortfarande den inspelningen som du har använt. Med tanke på hur aggressiva skivbolagens jurister har kunnat vara ibland, så är det nog inte värt att chansa...

Om det sedan i praktiken är omöjligt att härleda samplingen till en viss inspelning, är en annan femma - men å andra sidan kan man också undra vad det skulle vara för mening att sampla något om man ändå kommer att göra om samplingen så att det inte alls låter som originalsamplingen...? Då kan man ju hellre göra rubbet själv i stället ändå - och slippa de eventuella riskerna. 😄

Gör du en egen version av det du hade tänkt sampla, så har skivbolaget inte alls med det att göra, eftersom de ju bara äger själva inspelningen - utan då är det upphovsmännen eller förlaget.

Det handlar ju alltså inte om en bearbetning utan om en fristående inspelning som skapas med den ursprungliga inspelningen som "guide" på olika sätt. I vocodern styr inspelningen t ex amplituden på de olika banden över tid. Inget av inspelningen släpps igenom, men den lämnar ett avtryck i det nya ljudet.

Skulle det vara skillnad om man gjorde det för hand t ex? Om man analyserade originalinspelningen med en eq och satt och automatiserade volymförändringar på massa motsvarande band på en annan kanal, istället för att låta vocodern göra det åt en? Det verkar lite som att det handlar om att det i ena fallet är en människa som gör något och i det andra fallet är en maskin, men det blir ju lite bisarrt eftersom en människa kan utföra precis samma beräkningar som maskinen, bara att det tar en himla massa längre tid.

Svaret är ganska enkelt: skivbolagets rättigheter finns till själva "exemplaret", men inte idén.

Eftersom vågmönster knappast är mönsterskyddade, och eftersom man inte heller kan "tjinga" sound, så är det bara att efterlikna tills man storknar.

Skivbolaget äger sitt exemplar. Även om du kör alla knep du kan för att radera alla rättighetsspår i det faktiska exemplaret och sedan använder resultatet i egen produktion, så har du i teorin ändå gjort dig skyldig till rättighetsintrång.

Om du blir påkommen är en annan femma, givetvis...

Men hur använder jag mej "mer" av exemplaret för att jag gör en imitation mha en dator, jämfört med om jag gör det med traditionella instrument? Oavsett vad så handlar det ju om en analys av inspelningen, vare sig den görs av mej eller ett datorprogram. I båda fallen handlar det också om att den nya ljudfilen faktiskt byggs upp från inget - i ena fallet med individuella instrument, i det andra fallet av enskilda deltoner.

Eller menar du att det är olagligt att öht göra något med inspelningen annat än att lyssna på den, t ex att trycka in "super bass"-knappen på stereon?

De rättigheter som man måste ha koll på när man vill använda en sampling är ju dels kompositörens och sångarens, men framförallt skivbolagets ensamrätt till inspelningen. I princip oavsett hur kort snutt man vill använda så behöver det clearas.

Men det finns ju lite roliga gränsfall. T ex så finns det ju inga problem med att återskapa en inspelning så exakt man kan, så länge inget av originalinspelningen finns med. Men om man lägger ett tjog dussin effekter på samplingen, så att den inte bara är oigenkännelig utan dessutom inte har någon som helst likhet i vågformen, hur ser det ut då? Nog för att ingen kan upptäcka det isåfall, men om man t ex skulle gå ut och säga att det är så man har gjort.

Var exakt ligger skivbolagets rättigheter - är det i själva vågformen eller i ljudlikheten, eller inspelningens "anda"?

Vad händer om man återskapar samplingen med additivsyntes, och t ex förskjuter fasen lite på alla deltoner så att vågformen blir annorlunda - då finns det ju strikt taget inget av originalinspelningen kvar, även om det kommer låta i princip identiskt fast med lite sämre ljudkvalitet. Jämför med att återskapa inspelningen "för hand" - enda skillnaden är att här är det en maskin som analyserar inspelningen istället för en människa, och en maskin som använder en synt för att återskapa ljudet istället för en människa med instrument och sång.

Eller om man kör en sampling genom en vocoder, då finns det ju inte heller nåt av originalljudet kvar även om ljudet uppstått med inspelningen som utgångspunkt.

I program som Melodyne går det att utföra extrem time stretch, så att ljudet står helt "stilla". Man får då ett ljud som utgår från en enda punkt i inspelningen och skapar en oändlig, kontinuerlig ljudmatta. Inget av originalvågformen finns egentligen med, men ljudbilden är i princip identisk och bör vara igenkännbar i många fall. Finns det något juridiskt problem där? Beror det på exakt hur ljudmotorn i Melodyne jobbar eller vad?

Jag förstår såklart att inget av detta förmodligen prövats, men det är ändå intressant att fundera på var gränsen går.

Varför vill du inte använda vanliga volymen? Klart det går att använda audacity isåfall.

En ny iMac.

Du är på rätt spår med att handprogrammera in det i pianorullen. Testa trioler och ett crescendo och se till att det finns en paus mellan varje ton (dvs ej för långsam release på ljudet).

Tog en stund att fatta vad det handlar om - frågan är alltså om du står i samma rum som förstärkaren? Jag menar, det verkar svårt att inte stå i samma rum som man spelar, kanske om man står på ena sidan en dörröppning och håller/spelar gitarren på andra sidan... hm.

Jag har svårt att tro att det skulle gå att höra med någon vidare tillförlitlighet... vad exakt är det man ska lyssna efter isåfall, liksom? "Känslan"? Rundgång? Kanske att akustiken i rummet förändras yttepyttelite beroende på om du är där eller inte...

Låter ju som en bra lösning... Men om man ska tro på att "all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet" så borde det ju vara bra för säljaren att folk tjafsar - annonsen syns då mer och oftare på framsidan. Det är väl enda nackdelen med att genomföra en sån här sak, att säljavdelningen inte kommer vara lika synlig eftersom bumpmöjligheten försvinner.

Går det inte att göra det valfritt för trådskaparen? Eller är risken att det känns "suspekt" om man inte vill ha några kommentarer isåfall?