Dividend

Hej. Tack för vettiga kommentarer

Eftersom jag aldrig hört uttrycket "topp och botten" om en låt, kan ni som skrev det ge nåt konkret exempel? I och för sig har jag idéer om hur jag skulle kunna fortsätta, så det kanske sammanfaller i nån topp och botten 😱

Jag kommer inte att göra en förlängd version den närmaste tiden (Kanske om nåt år, har massa annan musik jag jobbar på). Men jag håller med om att det finns utrymme för tillägg med kreativa inslag här och var.

Så bättre att du inte sätter nåt betyg alls då tycker jag 🙂

Ok.. Då fattar jag.. Nu är det ju som så att not-informationen brukar vara MIDI så egentligen så ska det ju "bara" vara att exporetara till en MIDI-fil och sen läsa in den i nån av det notprogram som t.ex Sweden MIDI Music har i sitt sortiment. Nu jobbar jag inte alls med noter så jag vet inte allt men skulle tro att det är en bra början i alla fall 😄

Tackar för länken.... Men de verkar lite dyra de programmen. Kör nån demo på det billigaste (Play Music) och kostar 700, innehåller massa annat krims krams som jag inte behöver.

SKulle vara fint om det fanns ett program som bara tog en midi-fil och genererade noter, och g-klavar osv...

Detta är ett pseudoklassiskt stycke (filmmusik, vangelis) med klassiska (VSTi) instrument. Många tycker den är rätt grym, så ladda ner om du gillar pampiga låtar.

Melancholy

Tja.. Kan du skriva ut noter från Cubase på ett tillfredställande sätt så finns det antal gratisalternativ.

Kolla in t.ex http://www.primopdf.com/ eller kanske http://www.pdf995.com/

Lycka till! 😎

Jag kan ha varit lite otydlig. Jag vill alltså ha ett program som konverterar cubasevarianten av noter till traditionella noter (de som Mozart använde). Gärna en plugin som i min drömvärld skulle fungera som så att jag markerar ett stycke, högerklickar och väljer "Export notes to pdf"...

Men tack iaf, det där fick jag användning av på annat sätt..

Finns det någon plugin eller annat man kan använda om man vill få ut sina Cubaseprojekt i traditionell notform som tex pdf eller liknande format?

Funderar på att byta till cakewalk 😄

/Dividend

Nåt mer?! 😎

Bara att det är en trevlig låt och att jag gillar din röst 🙂

Ska nog svara med en motfråga.

Hur stora utflykter du kan göra för att det fortfarande ska låta klassiskt eller menar du överhuvudtaget (i ex popmusik)

För svaret ligger i vad du vill att det ska låta som.

Du skriver ju själv att modernisterna är betydligt djärvare än andra (ex. Beethoven som i sin tur är djärvare än Palestrina (1500-tal))

Ja, hur strikta var egentligen Bach, Beethoven och Mozart att hålla sig till tonarten, kan man urskilja nåt mönster om man går från barock till beethoven? (Och vidare till modernisterna)

Kan ju erkänna att jag inte studerat klassisk musik särskilt mycket så jag hör inte sånt på musiken, men försöker ta mig igenom Lizsts pianoversion av beethovens 5:a, för att möjligtvis lära mig något.

Vad gäller popmusik är det ju stor skillnad, synthpop (fick en skiva idag) gör inte särskilt mycket utflykter.

Hej.

Använder cubase 2 och ett SB Live för att köra softsynthar med. När jag skall välja instrument då så finns det ett par andra alternativ som inte är VST, utan väl är hårdvarubaserat och följde med ljudkortet. (T ex SB Live MIDI synth!, nåt från microsoft också som väl är mjukvaru: Microsoft MIDI mapper)

Mitt problem är att jag när jag exporterar till wav inte får med ljudet från dessa. Cubase hoppar över det av nån anledning.

Nån som vet varför, och vad man kan göra?

(Kan tillägga att dessa väl inte låter katastrofalt bra och jag borde köpa in lite finare mjukvara, men trist ändå om det inte funkar.)

Ljudmoduler får någon annan svara på. Det är länge sedan jag skrotade alla sådana, till förmån för VSTi... 🙁

Hej!

Jag har faktiskt problem med att hitta ett VSTi som låter piano på ett bra sätt. Vad skall man införskaffa sig för nåt?

(TYcker de jag har låter som billiga 80-tals Casiokeyboards, men jag kanske är kräsen)

/Per

Det finns "regler" i all musik. Punk också. Musiken är inte sprungen ur reglerna dock. När jag läste på musikhögskolan fick jag vid ett tillfälle orkestera en pianosonat av Mozart. Det var då jag insåg vilket speciellt språk han har i sin musik. Han hade ett oerhört hantverk i sitt skapande.

[...]

Ingen kompositör har varit "styrd" av reglerna. De har skapat reglerna.

Kolla lite vad det är som gör att blues låter blues, punk låter punk eller metal låter metal. Det är för att de håller sig till stilens "regler".

[...]

Beethoven var ju den första rockstjärnan också. Han var först med att bete sig illa mot folk bara för att han skrev världens mest fantastiska musik. Han behövde inte fjäska för hovet på samma sätt som Mozart. Min teori är att hela den romantiska tanken om det missförstådda geniet föddes med Beethoven. Efter honom var det inte längre bara negativt att vara en socialt missanpassad kuf, förutsatt att man skapade stor konst.

Inom estetisk filosofi talar man om två ingredienser i all typ av estetiskt tilltalande verksamhet, alltså konst. Ordning ("regler") och oordning ("impulser", "kaos") T ex rockstjärnan beethoven kan få infall ibland som trots allt funkar.

Musik är intressant eftersom det är en väldigt matematisk konstform, ungefär som geometrisk abstrakt konst. Det handlar om tonhöjder och takt/tempo och sådant som kan beskrivas med siffror. (Faktiskt så kan ett musikstycke beskrivas som ett underrum i R^3, men det är inte så viktigt)

Just förhållandet mellan det matematiska ("reglerna") och det där andra finner jag väldigt intressant att filosofera kring. T ex så förutsätter ju musik nån form av ordning pga sin matematiska komponent, så man får det på köpet. I annan konst (måleri t ex) måste man lära sig infoga harmoni och ordning för att det skall bli tilltalande. Slumpar man ut noter på ett notblad, kan det fortfarande beskrivas matematiskt på det sätt jag nämnde tidigare. Detta är i och för sig bara tankar som dök upp här, så ta det med väldigt sparsamt med allvar 😉

Sen nämner du att barock-kompositörerna och senare sådana som mozart och beethoven skapat regler för "hur den klassiska musiken skall låta" (på samma sätt som tja Black Sabbath skapade regler för hur metal skall låta).. Och med alla miljontals variationer av musik som existerar, kan man ju lugnt säga att musik är en konstform med stort utrymme för infall och oordning. (Som tur är, hade varit tråkigt annars)

/Per

Tonarten ger dig en begränsad palett med ackord att välja bland. Med tanke på hur många ackord det finns så är det inte så dumt att få lite hjälp på traven. I tonarten C dur så blandar man i princip de toner som ingår i C dur-skalan och gör ackord av dem.

Jag tycker Chris Juergensen är bra på att förklara sånt här. Kolla i den här artikeln där han visar hur man plockar ut ackorden ur skalan och sen spinner vidare på det.

Sen är det naturligtvis så att musiken blir mer spännande när man bryter reglerna och lägger in "fel" toner och ackord. I slutändan handlar det ju om att det ska låta bra...

/Gote

Tack till dig och Tophe för era svar. verkar självklart nu när jag fått en förklaring Men det är alltså första satsens tonart som bestämmer vad hela konserten eller symfonin, eller vad det nu kan vara, får för tillägg till namnet?

Sen undrar jag hur stora "utflykter" (t ex börja spela svarta tangenter i tonarten

C dur ) som är tillåtna för att det skall vara C dur? I och för sig verkar allt tillåtet i modern klassisk musik, de "gamla mästarna" verkar vara mer styrda av regler, som t ex ger upphov till det karakteristiska Mozart-soundet. Undrar då hur mycket som är musikteori och hur mycket som är kompositörens egen känsla.

Beethoven låter ju ganska lik mozart, så det skulle väl tyda på att reglerna är "musikteori". Hmm, jag vet inte. Hoppas jag gör mig förstådd här 😉

/Per

Jag har en fråga som jag grunnat länge på..

Lyssnar mycket på klassisk musik, just nu på en av Mozarts piano konserter.

Namnet på den är:

Piano concerto No 21 in C major

alltså

piano konsert nummer 21 i C dur.

Ofta har de olika ingående satserna anvisningar för hur de skall spelas, t ex Allegretto osv Detta kan man förstå sig på om man lär sig lite italienska. Men min fråga är: Vad menas med att pianokonserten i fråga är "i C dur"? (eller A moll eller vad det nu kan vara?)

Vad menas med dessa beteckningar som används överallt egentligen? Lyssnar man så hör man ju fler ackord än bara C dur...

/Dividend

Hej!

Mitt namn är Per Rosqvist, 28 år, och gillar som hobby att komponera musik som antingen är avantgardistisk som faen (ingen vill lyssna) eller vangelis/filmmusik-inspirerade stycken som är melodiösa och lättlyssnade.

För smakprov på det senare, kolla under "New stuff" på min sida:

http://hem.bredband.net/barcelona/