Awkward beyond belief på jobbet idag. Texten har ej pun-säkrats så bara stfu! xD
En användare hade probs med sitt mobila bredband, eller något med hårdvaran snarare, usb-modemet/donglen/stickan våttävvär jo vånna kål itt... hennes arbetskamrats dongel får hon att fungera dock. Jag fick båda modemen med mig därifrån och skall undersöka imorgon vad som kan tänkas vara fel.
Just innan jag skall dra hem slår det mig att det kanske vore en god idé att tala om för den där arbetskamraten då att jag har hennes dongel, så hon inte behöver den helt plötsligen och är utan.
Så där står jag då på tröskeln till hennes kontor och håller upp den (fine... pun:a då!) och säger "jag har din usb-sticka, får jag ha den till imorgon?". Här förväntade jag mig förstås att hon skulle förstå precis vad det handlade om... varför jag hade modemet, var jag hade fått det ifrån och så vidare. Jo men, eller hur.
Det var som att hon förstod mindre och mindre för varje ord jag sa. Typ lätt irriterad och med ett, som jag upplevde det, halv-paranoid och anklagande ansiktsuttryck. Tillslut frågade hon var jag hade fått det ifrån och när jag väl svarat försvann eventuella sura miner.
Va fan alltså, det är ju hennes egen kontext liksom. Behöver man verkligen ge folk sådan information? Hon lånar ut sitt modem till kollegan pga strul. En IT-tekniker står i tröskeln och informerar utlånaren att han har modemet och det bara vägrar koppla. xD
Jag hann ju säkert gå från lite lätt märklig till stalker, till tjuv och fan vet vad på bara halvminuten för att slutligen landa i mega-awkward.