-Johan-

1 timme sedan sa Atla Daga:

Utan frihet, yttrandefrihet, frisk luft och nöjet att tillsammans med vänner även i framtiden kunna avnjuta musik, sport m.m. så är livet ändå inte värt att leva.
 

Så då menar du att mitt liv, som exempel inte är värt att leva? Detta var bra information till alla de som inte lever riktigt så enkelt som ni gör.

Nej det menade jag inte, jag skrev från mitt perspektiv. Och om du med ni menar artister eller branschfolk så har jag ingen inkomst från det hållet, och mitt liv är kanske inte så enkelt som du tror. Och i all välmening; man ska vara försiktig med att döma andra om man inte har någon aning om hur de har det. Bara för att vissa ser ut att ha det lätt är det inte säkert att det är så.

1 timme sedan sa Atla Daga:

”Det logiska vore att man hjälps åt att isolera dem som är oroliga för att bli smittade.”

Det logiska i sammanhanget vore om de som kunde faktiskt hjälpte de som var tvungna att hålla sig isolerade. I hemmet. Det sker bara mycket knappt. Det verkar för mig som om en del tycker att de har väldigt många fler rättigheter än vissa andra människor, utan att ens känna att de kanske borde dela med sig lite till de som har det sämre ställt, eller är sjuka/gamla.

Det var det jag menade. Att det är bättre om de som är oroliga isolerar sig, och får hjälp av oss andra.

39 minuter sedan sa Atla Daga:

Tvinga andra att handla efter ens egna rädslor? Vet du om att det finns många människor som tillhör riskgrupper de själva absolut inte har valt. 

Om man tillhör någon riskgrupp så har man all rätt att isolera sig om man finner den lösningen bäst, det är hjälp till sådana åtgärder man borde satsa på i stället. Men att förespråka tvingande åtgärder mot andra människor... det var det jag menade. I ett välmående samhälle blir det lättare att ta hand om dem som behöver hjälp.

Du behöver inte utgå ifrån att jag vill dig ont.
Tack för mig, ha det bra.

1 timme sedan sa Atla Daga:

Det finns inget förbud mot tillställningar där det är färre än 50 gäster. Branschen har inte näringsförbud, det finns en möjlighet till anpassning, och det är många musiker som faktiskt har anpassat sig till detta om än lite besvärligt. Orättvisa? Du skrev ju själv att man inte kunde argumentera med att det fanns grupper som hade det värre. Är inte det orättvist då? När är det orättvist? Och vilka grupper exakt får vara med i klubben ”detta är orättvist”? Hela denna diskussionen är helt absurd för mig, som själv har varit tvungen att isolera mig sedan mars, men ändå legat inne tre gånger på Covid 19 avdelningar. Alla dessa personer som har drabbats, alla som har avlidit, alla som har anhöriga som har avlidit, var är respekten för dem? Den verkar knappt existera hos en del svenskar, vilket är mycket sorgligt på alla sätt. Man kan vara musiker trots Covid 19, men man kan aldrig någonsin få tillbaka alla de som har fått sätta livet till.

Det är självklart sorgligt när folk dör. Men vad föreslår du? Att alla skall sitta inne i sitt hem utan frihet och utan nöjen, för att undkomma en död som i slutändan är oundviklig? Var och en är självklart fri att isolera sig bäst den kan och vill, men det börjar bli farligt när man skall tvinga andra att handla efter ens egna rädslor. I ditt fall hjälpte tydligen inte isolering ändå, vilket är beklagligt, men samtidigt visar det att det inte finns några garantier här i livet vilka mått man än tar för att skydda sig.

Personligen tycker jag att det viktigaste av allt är att värna om friheten. Att ge bort den, för vad det än må vara, är i min mening helt galet.

Utan frihet, yttrandefrihet, frisk luft och nöjet att tillsammans med vänner även i framtiden kunna avnjuta musik, sport m.m. så är livet ändå inte värt att leva. Man ska inte vara så säker på att den frihet man lättvindigt ger ifrån sig snart kommer tillbaka. Det vore historielöst att tro det, och ett hån mot alla dem som har kämpat för det många idag tar allt för givet.

Det logiska vore att man hjälps åt att isolera dem som är oroliga för att bli smittade. Vi övriga bör se till att leva livet bäst vi kan, en dag tar det slut oavsett om vi isolerar oss från våra medmänniskor eller inte. Många gånger saknar man inte vad man har förrän det är borta, kan vara viktigt att ha i åtanke.