Det här med psykologer handlar väldigt mycket om personkemi. Man ska ha lite tur där. Själv gick jag några gånger hos ett antal när jag drabbades av min 30-årskris, som fortfarande pågår. Sedan träffade jag en som jag trivdes med, och efter ett 25-tal träffar var vi överens om att det bästa för mig var att medicinera, och typ gilla läget. Att jag var som jag var pga personlighet och en knepig uppväxt, där hon i stort sett höll med mig om mina egna analyser. Därmed slutade jag hos henne och har aldrig gått i terapi mer. Alternativet hade varit någon slags samtalsbehandling som aldrig tar slut, vilket kanske är det bästa för vissa.
Jag tycker inte att en persons åsikt är en bra anledning att söka den typen av hjälp dock. Ett sånt beslut måste du verkligen känna för, men du kanske har fler att prata med?
Pillrena funkar rätt skapligt för mig för det mesta. De har ju dock en del biverkningar, men det är väldigt olika för olika personer. Det där med lägre drift kan ju vara både en förbannelse och en välsignelse. 😉
Edit - kör in en fink för säkerhets skull även om det tar emot. Hoppas det blev rätt sort.