Dingbats

Ja, det är klart. Men det är mitt tetrissyndom, och det går inte att komma ifrån. All tid ska utnyttjas så effektivt som möjligt. Och ska man tänka som du säger här så hade det ju hur som helst räckt med ETT innehållslöst år, inte hela gymnasietiden och mer därtill.

Visst är det skönt att få känna sig mognare än någon annan helt plötsligt? Och att gå vidare i livet är bland det mest inspirerande man kan göra.

När man ser tillbaks på det i efterhand så ser man kanske ingen korrelation mellan positiva upplevelser och positiv påverkan på en som person. Men om man får välja vilka upplevelser man vill ha i sin nära framtid, positiva eller negativa, vad väljer man? Positiva såklart. Det är väl klart man inte väljer en massa innehållslös tid som kanske om man har tur får lika positiva konsekvenser som om man hade gjort någonting roligt. Det är bara en enkel sannolikhetskalkyl.

Hehe. Nej, men det finns en liten tetrisspelare inom mig. Om livet är en jävligt hög tetrisspelplan så är alla upplevelser klossar. Och om livet har någonting som kan liknas vid en mening så är det att få ner så många klossar som möjligt utan onödiga tomrum emellan.

Det betyder ju inte att jag inte tänker, naturligtvis. Men jag kanske tänker på mina känslor mer än bara på "objektiva faktum" (något som egentligen bara är en illusion). Men till exempel när jag var på landet förut. Då var det i slutändan ren känsla som fick avgöra vilken dag jag åkte hem. Jag tänkte på det sjukt mycket och velade hit och dit, men det var bara känslomässiga faktorer som hade någon större vikt, inte praktiska grejer.

I det allra största hela är ingenting någonting. Men bara för att någonting påverkar en som person så betyder ju inte det att någonting annat, roligare och bättre, inte också hade gjort det. Allting påverkar en, så då är det bättre att utnyttja tiden effektivt.

Ja, i sociala sammanhang så. Men jag tänkte mer på vilka personliga beslut man tar och så. Då kan det vara skönt att vara F ibland och skita i att tänka så jävla rationellt och planera allting, bara släppa loss och se hur det går.

Just det där med kontrollbehov har jag nästan släppt helt. Jag har nästan inget kontrollbehov alls längre, och det jävligt skönt. Det är jävligt jobbigt med kontrollfreaks, finns nästan inget jobbigare.

Man går ju miste om en jävla massa minnen, och det är inte så lite. Hela min gymnasietid var mer eller mindre bortkastad. Eller den ledde ju till att jag är den jag är nu, men om man tar den för vad den var medan den höll på så var det jävligt ineffektivt. Och jag hatar ineffektivitet. Tre år, helt åt helvete, bortkastad tid.

Ja, det tror jag också. Därför jag längtar till plugget börjar nu också mycket. Jävla typiskt att man inte bara kan hångla upp folk på uppropet bara.

Ja, absolut. Jag tror för övrigt att jag håller på att bli mer och mer F och mindre T. Eller i alla fall att jag lär mig när det passar att vara F och när det passar att vara T. Tror det är en ganska typisk grej som kommer när man blir vuxnare.

Vilken bit syftar "därför" på?

Fast jag tror de där enkla onlinetesten kan vara lite skeva också, och spruta ut fler INTJ/P-resultat än de borde.

Då har väl du blivit en sån där stark och självständig typ på kuppen säkert. I högstadiet umgicks jag med ett killgäng på en sju åtta pers, det var typ halva klassens killar som var i vårat gäng (musikerna och så) och den andra halvan i det andra gänget ("tuffa" gänget). Då hade jag rätt mycket socialt liv, fast det var ändå rätt cp, för om jag stötte på någon av dem på gatan (utom typ två av dem) så blev det ändå pinsamt och konstigt. I ettan på gymnasiet umgicks jag inte med en jävel. I tvåan och trean umgicks jag med min syrra och hennes pojkvän, enbart. De är två år yngre. Året efter det samma sak, fast lite mindre. Umgicks ABSOLUT inte med NÅGON på tekniska basåret. Sen de gjorde slut förra hösten har jag inte umgåtts med någon alls utanför skolan. Utom iBella då, men det är nästan uteslutande icke-fysisk kontakt med ett viktigt undantag. Och så lite andra brevkontakter har det blivit.

Jag vet, det är sjukt hur man kan känna sig underlägsen folk som är så mycket yngre. Det kan ju omöjligen vara så att en fjortonåring är mer mogen än en själv, typ ens på någon enda liten punkt.

När man är fjorton och sexton är det allt annat än bara siffror. Då motsvarar åldern ganska bra en skillnad i mognad. Men genom att i den åldern konsekvent umgås med människor som är två år yngre så mognade jag långsammare. Sen när alla inblandade har gått ut gymnasiet och så så spelar det ju mindre roll, men då var skadan redan skedd.

Jag har aldrig umgåtts med äldre alls. Eller lite att man hängt i skolan med äldre har det väl varit nu det senaste året, men det är inte att umgås privat direkt. Ända fram tills typ studenten kändes alla som var ens ett år äldre än mig som stora och farliga och jättevuxna och annorlunda. Sen blev jag själv ännu äldre än dem och är fan inte alls så jävla mogen. thats how it iss

Nej. Och dessutom så har de 92:orna som jag har umgåtts med i sin tur umgåtts massa med 90:or (bland annat mig), så de har blivit mognare snabbare än sin årskull. Vi bytte plats med varann. Jävla orättvist.

Jag tror förresten att jag i praktiken är 92:a. Jag har alltid umgåtts minst lika mycket med 92:or som 90:or, särskilt de senaste typ, fem åren, så jag har halkat efter i utvecklingen. Det är därför det tog två extraår efter studenten innan jag kommer mig för att sticka härifrån.

Det har jag. Men inte just hon.

Nåja, så farligt är det inte. Det är typ tre stycken.

Vubb! Det måste ju vara åtminstone delvis genetiskt, för visst, jag motionerar inte mycket och tränar benen och så, men typ ALLA kan ju sitta skräddarställning oavsett om de tränar och sånt eller inte.

Har inget ärende direkt, och det är jag som har startat alla våra konversationer hittills. Och jag är ju inte intresserad av henne på det sättet, hur mycket jag än vill bli det. Klart man kan snacka som kompisar, men det känns onödigt att göra bara för sakens skull. Sitter ändå och skriver på ett mejlsvar till henne.

Nu är tjej #2 inne på facebook. Jag tänker inte starta en chatt. Men det vore jättekul om hon gjorde det.

Nuppar, menar du.