Det viktiga är att man får hålla på med någonting man tycker om på skoltid. Det tycker jag är det viktigaste när man väljer gymnasielinje. Just filmmusik hade vi ingenting speciellt om, men du kan ju alltid göra det som projektarbete eller så om du fortfarande är intresserad då.
Vi hade framför allt ljudteknikskurser, som gick ut ganska mycket på att spela in i studion och mixa var och en för sig. Det var väldigt praktiskt, även om vi hade teoretiska genomgångar då och då (men inga större prov på det, mer läxförhör). Det lärde man sig mycket på. Det är en väldigt bra utrustad studio och bra omskött, och jag skulle tro att den är ännu bättre nu än då.
Sen hade vi också någon enstaka kurs instrument och sång. Ensemble kan man välja som individuellt val förstås, men det var ingenting som ingick. Det är möjligt att det gör det nu, det vet jag inte. Det rekommenderar jag som iv-val annars, det var väldigt roligt och utvecklande.
Och så var det ett par kurser i musikteori. Många tyckte det var tråkigt, men David var väldigt engagerande och jag tyckte det var roligt. Han hyrde in en stråkkvartett som vi fick skriva arrangemang till, det var väldigt kul.
Är du intresserad av musik och musikproduktion behöver du inte tveka på att det skulle kännas roligt. Det lite nedslående är väl att 90% av klassen du går med förmodligen inte är alls lika intresserade som du, men så är det vad man än väljer för linje om man är lite ambitiös.
På min tid var det samhällsprogrammet i grunden, så då var det lika studieförberedande som att gå sam sam. Men nu är det väl estet i grunden antar jag, så då får man ju väga in det. Jag vet inte hur det nya gymnasiesystemet funkar. Men tänk inte sönder dig på det. Det viktiga är att man går en linje man tycker är kul. Man behöver inte välja vad man ska göra resten av livet när man är 16, det går bra att ångra sig och ändra sig senare.
