Teknikfreak

Min gissning är väl att människor som är musikintresserade tenderar att vilja blicka bort från det som är slätstruket och "anpassat", då hamnar genrer som dansband i skottlinjen

Om det ändå vore så väl, att du har rätt, men tyvärr inte.

Jag pratar bara för det jag lyssnar på (metal/hårdrock), även det som görs i musikväg i detta forum.

Det är i mångt och mycket anpassat och slätstruket inom genren, där allt mer eller mindre låter lika dant.

Väldigt lite, eller obefintlig musik som görs idag,

vågar gå utanför dess genres ramar och tänja regält på gränserna.

Ett väldigt tydligt tecken gäller den sk sången, som skriks eller growlas.

Jag kan förstå att inte alla kan "sjunga" som Kiske, Harnell ect,

men det vore fan så kul att sätta sån sång på dagens metal, och börja töja på gränserna..

Räkor och vitt vin, prenumeration på bingolotter, stavgång, portionssnus.

Tack, nu vet jag att jag älskar dansant musik 😉

Är inte säker på att jag har rätt, men är inte de största dansbandsfansen samma människor som ställer upp en gigantisk husvagn på samma camping år efter år, med en stor "tomt" och staket runt omkring, och umgås där med likasinnade som samtliga bär matchande träningsoveraller osv?

Jisses vad fördomar kan sätta sej djupt rotat.

Har du inga fler fördomar, när du ändå är igång?

Vad det gäller monitorer för den summan du skrev,

skulle jag definitivt hålla kolla på blocket/ebay.

Det går att göra ena jäkla klipp nu,

när det verkar som alla mer eller mindre har ekonomiska problem.

Jag har köpt 3 gitarrer helt i nyskick i år, till löjligt låga priser - nästan så man skäms.

Det är verkligen köparens marknad, så länge man inte köper av musikhandeln.

Kan vara nått för dej att fundera på, för vilket märke i den prisklassen du skrev,

spelar mindre roll, då det är av hög klass..

Jag hade ett par JBL 4412 som lät riktigt bra.

Problemet med passiva högtalare jag uppmärksammade var,

att ljudet var så annorlunda vilka kablar och steg jag körde de med.

Jag provade mej fram med olika steg, då de kräver sitt steg.

Slutade med jag hade de till musiklyssning istället.

Klassisk dansband är ypperlig funktionsmusik för att just ha trevligt och dansa till. Jag skulle däremot aldrig lägga till den typen av musik i min playlist för att jag tycker att den är alldeles för förutsägbar att lyssna på. Därmed inte sagt att jag "hatar" genren på något sätt och det är nog just förutsägbarheten som gör att genren funkar så fantastiskt bra att dansa till. Har svårt att förstå hur man kan "hata" musik över huvud taget eftersom "hat" för mig är en aktiv handling, en agenda man kör liksom..

Jo förresten, jag har ju faktiskt en riktigt bra dansbandsplatta som jag brukar spela ibland 🙂

http://www.youtube.com/watch?v=bAtcYQlW4YI

Intressant tolkning av en rockklassiker!

Väcker frågan inom mej, skulle t.ex en Jazz,Blues, Black metal eller Technoversion,

av denna låt vara så mkt bättre än denna dansbandstolkning i era öron?

Vill egentligen med detta inlägg, INTE bidraga så mkt till debatten,

utan det är mer en reflektion av en självupplevd stituation jag har haft ang dansband.

Jag har sedan barnsben alltid lyssnat på hårdrock, och kommer alltid att lyssna på hårdrock.

Jag liksom mina polare spelar hårdrock, i olika band och konstellationer fram å tebaka.

Som jag skrivit innan, fick jag möjlighet att hoppa med i ett dandband, tog mej inte många minuter att fatta ett beslut.

Det var här det började bli jobbigt, att man kan bli så tråkad för man lirar dansband av sina polare.

Det var töntigt, kass musik, horeri, jag hade tappat min image som hårdrockare - ja listan kan göras lång.

Nu såhära i efterhand skulle jag inte tveka att göra om det, av flera skäl.

Scen och giggrutinen jag fick, medans mina polare harvade i replokalen.

Att bli bemött av sin danspublik, vart något helt otroligt

- glada leenden, flirtar, samtal eftereråt + lite till om man ville 🙂

Nu e jag tillbaka med hårdrocken och all erfarenhet av att ha jobbat som musiker,

och 100%, det har gjort mej till en vidsyntare musiker.

Tack för mej.

Kul att du tar upp det. För däri ligger lite mitt argument för att man bör fundera på om man, som hatare/ogillare av DB-musik, verkligen förstår vad DB-musik är. Är det musiken? Är det imagen, konstellationerna?

Stämmer tilll exempel Sven-Ingvars in på alla i tråden nedsättande "skäl" att hata/ogilla dansbandsmusik?

http://www.youtube.com/watch?v=elPljiZBQjg

Sven-Ingvars e balla, var på deras turne förra året.

Förbaskat bra show, med mkt humor i - krut i gubben ännu =]

Man kan inte kalla dansbandsmusik en genré. Det finns ju hundra olika stilar, så egentligen är tråden helt fel.

Varför? - 55

Kanske är ett samlingsnamn för dansant musik - vad vet jag.

Finns ju massor av olika stilar som samlas inom kategorin hårdrock,

allt ifrån typ AcDc till de mest extrema åt andra hållet.

Lite typiskt Svenskt att stoppa in allt i fack..

Varför inte då? Jag är en bara en fattig proletär 😱 Man ska inte köpa mer än man har råd till då hamnar man i Lyxfällan. Det är inte hur mycket sakerna kostar som avgör hur bra musik du skapar.

Dessutom så har jag två par hörlurar oxå ssom komplement till monitorerna.

Din privatekonomi vill jag inte diskutera =]

Ville bara ge dej en tankeställare i all välmening.

Trist att köpa något som visar vara just det man inte ville ha/önskade...

Det kanske kommer som en överraskning, men för en del av oss kan ekonomin spela in ibland.

Kan så vara, men faktumet kvarstår att monitorer e så viktiga,

att man inte skall snåla i fel ände.

Likaväl som en dålig gitarr tar död på kreativitet och vilja att öva mkt,

gör dåligt ljud detsamma - man orka inte sitta å lyssna under längre tid,

vilket studiojobb gör av hävd.

ja gitarr, trummor, perkussion, lite bas, plinkar piano, sång..

Vad varför dårå?..

Tanken var väl att väcka dina tankar lite om monitorer för 3000:-

Om du nu har t.ex gitarr som huvudinstrument (kan vara vilket instrument som helst),

tvivlar jag starkt på att du köper en gitarr eller stärkare för 3000:-

Samma resonemang kan man ju föra över till studiotänk,

att monitorerna är ditt huvudinstrument - den enskilt viktigaste delen mao lyssningen!

klasho spelar du något instrument, och vad isf ??

Ja så är det. Det är bara de gamla stötarna som Lasse Stefans, Lill-Babs och Crister Sjögren mfl som håller och drar jättepublik för evigt. Lasse Berghagen är en annan... Hur kan det vara så när allt annat i samhället är så ungdomsfixerat?

Inte att förglömma de 3 stora genom alla år:

Sven-Ingvars

Flamingokvintetten

Streaplers

Känns som de har varit med alltid, troligtvis för de var med från början, fan 50-60 år - det e respekt!

det är fortfarande poppis att dansa - vad är det för ironiskt med det?

tror du dansband säljer lika bra fortfarande?

Dom är givetvis ej undantagna ekonomiskla kriser på nått sätt,

men jag är trots allt impad av hur genren har överlevt ett antal generationer,

vilket är mer man kan säga om de flesta moderna genres..

Vanliga kommentarer i en monitortråd:

att man skall lära sej sina monitorers ljud

att de färgar

med detta i minnet spelar det ju ingen roll vad man köper,

billigt som dyrt, då man skall lära sej att mixa i ett nytt ljud som är färgat.

Lite bakgrund om det intresserar:

Mina första idoler var Flamingokvintetten. Jag var nog ungefär 5 år. Anledningen till att nämnda kvintett blev mina idoler var nog främst att det inte fanns mycket skivor alls hemma hos mig. Kommer än idag ihåg hur jag var "tvungen" att hoppa över varannan låt då dom varvade varannan up-tempo, varannan ballad. Min definition på bra musik vid den tiden var alltså att låten i fråga höll ett förhållandevis högt tempo. Lagom kravnivå liksom. Några andra musikaliska utmaningar fanns egentligen inte i föräldrarnas skivback. Det var mest dansband, James Last och diverse tyska festivalskivor.

Sen hände det grejer när man började få kompisar som hade annat i sina skivbackar. The Police, Kiss, Abba, Beatles och annat fick mitt intresse. Och Flamingokvintetten fick stå tillbaka. Hur kommer det sig då? Dom som var mitt allt under ett par års tid. Kan tillägga att jag var lika fanatiskt intresserad av musik redan då, och hittade detaljer jag gillade i låtarna etc. och att jag alltså hittade detaljer även i Flamingos musik som jag gillade. Kunde vara vad som helst, någon låt började med motorcykelljud tex. Skitfränt.

En sak jag alltid tilltalats av är coola produktioner. Eller ja, coola i mitt tycke. Med produktion tänker jag i detta fallet på hela paketet, audiovisuellt. Kiss tex, med hela sminkgrejen och eld och blod och grejer. Ganska förståeligt att en sjuåring tyckte det var häftigare än vita kostymer med röda skjortor och välkammade frisyrer?

Varför har jag inte återvänt till dansbandsmusiken någon enda gång då? (Förutom TV-serien Dansbandskampen som jag tyckte var rolig underhållning, fast det kunde nog handlat om vilken musikstil som helst egentligen när jag tänker efter.)

Dansbanden idag känns helt könlösa för mig och ska försöka förklara varför. (Tänker nu inte på coverbanden eller moderna dansband som det tydligen också kallas. Dom känns bara som en anpassning för att fler och fler inte vill höra det klassiska dansbandssoundet i lika hög utsträckning som förr.)

1. Kompositionerna

Innehåller oftast inga överraskningar alls. Tex. harmoniskt sett. Kul om det någon gång kunde förekomma lite sköna och oväntade ackord och melodivändor, men 98% av alla dansbandslåtar hittas nog inom ren dur eller molltonalitet. Visst finns det mycket "enkel" musik jag gillar, men tror att orsaken till att jag inte gillar dansband är en kombination av mina skäl jag anger här i fyra poster. Kanske kommer jag på fler.

2. Soundet/Produktionen

Som jag nämnde tidigare är jag ett fan av bra produktioner. Sådana som innehåller lite oväntade grepp och inte bara anpassar sig till mallen inom vilken stil det än må vara. Allt kan ju inte vara avant garde eller nyskapande hela tiden, men lite detaljer och skav måste finnas med i det jag gillar. Det finns inget av detta i traditionellt dansbandssound.

3. Sången

Att inte våga lita till sin egen röst och sitt eget uttryck går inte hem hos mig. Väldigt många sångare låter som en karikatyr på själva stilen. Inser såklart att det är en stil och att många strävar efter att låta som Sjögren eller vem som nu är förebilden, men jag tycker bara det blir strömlinjeformat, och det är inte ett positivt uttryck i detta sammanhang.

4. Attityden

Lite jäklaranamma eller "stake" är alltid positivt, men det saknas i ALL dansbandsmusik idag anser jag. Kanske är det är en förutsättning för att inte folket på dansgolvet ska komma ur balans? Det ska liksom inte uppröra eller stå ut. Möjligen?

Nåt sånt.

Tycker du sammanfattar det ganska så bra, varför du kan avstå dansbandmusiken.

Men jag tror inte den dansälskande publiken håller med dej i dina åsikter.

Finns en anledning att dansmusiken är så stark, från att det poppade upp dansband i tidiga 60-talet fram tills dagens datum,

dansbanden är väldigt omtyckta av *svenssons*, och banden kommer säkert att finnas länge till.

Lite ironiskt kan man väll säga att de flesta andra genres,

har av olika anledningar kommit och gått i popularitet,

medans dansbanden fortfarande är starka i Sverige - nått att fundera på..

I mitt fall, och för många andra antar jag, handlar det inte så mycket om att välja mellan iphone/android/mp3 och stereon, utan om att man helt enkelt inte sitter hemma hela dagarna och inte kan lyssna på sin stereo varje gång man vill lyssna på musik. Om man istället formulerar om frågan till "äger du en hifi- eller stereoanläggning?" så får man ett svar som mer reflekterar hur mkt tid och pengar man borde lägga på mixning och inspelning.

Jo, du har alltid ett val 🙂

Och har man så mkt att göra att man inte hinner lyssna,

ja, då är det verkligen dax att se över sitt liv.

Väldigt nyttigt med att koppla av, då gärna med t.ex sin favvomusik,

eller något annat som relaxar kropp å själ..

Man gör det för att det ska ha en rimlig chans att låta bra överallt och inte bara i vissa typer av lyssning. Om man använder bra prylar att göra en mix med, så kommer det att låta ok i allt från mobiltelefonen till värsta audiofil-anläggningen.

Om man gör sin mix med ett par kassa iPod-lurar så kommer det att låta bra i sådana iPod-lurar, men förmodligen låta skit i en ordentlig anläggning eftersom man inte har haft kontroll på hela registret och alla detaljer som man behöver ha koll på, när man gjorde mixen.

Du skriver ur vårat perspektiv, att få till det ur alla former av lyssning.

Jag skrev lite ur allmänt perspektiv, att folk uppenbarligen (nästan) skiter i hur det låter, bara att det låter.

Verkar som hifinördarnas (iaf jag) tid börja bli ett minne blott.

Märkliga svar här och säkert ännu märkligare om man frågar befolkningen: genom ajfån, billiga lurar, mp3, streamimg ect ect

En fråga som väcks inom mej är: varför köper vi dyra inspelningsutrustningar,

om stora massan där ute lyssnar på förvanskade media/medium ?!?

Lite löjeväckande att man lägger ner så mkt jobb för att få till det,

om folks lyssning avviker så mkt att det ej återger det hyffsat korrekt ens..

Jaja, skit samma, jag gör det för mitt egna välbefinnande i slutändan =]

Detta med att ta vara på hälsan, är en visdom som kommer med åren,

eller om man nu har haft oturen att vara med om en olycka/sjukdom.

Denna ständiga jakt på pengar och kapital/status-prylar,

och som inte betyder ett skit om olyckan eller sjukdomen varit framme,

gör att man inte värdesätter sin hälsa,. vilket man borde!

Jag tror att om dansband började sjunga texter om att leva kriminellt liv och använda fula ord i texterna, samt krydda det med lite kontrovers och skandaler skulle fler lyssna på det.

Min poäng är att det är kanske inte själva musiken det är fel på utan det man förknippar med dansband, lite inavlade frånskiljda 40+ på cinderella båten är väl inget man strävar efter?

Om det är ett kriminellt liv och en massa svordomar ect som är kriteriet för en bra text,

ja, då betackar jag mej för den musiken - oavsett genre!

Sen kan jag lova dej att massor av 40-åriga kvinns kan vara fan så mkt trevligare (har sett och mött),

än unga brudar som e helt utblåsta i skallen + att dom tror dom e snygga - ingen bra kombination ;-)

Det är för lite testosteron i dansband, därför ogillar jag det.

Jag delade scen med Flamingokvintetten på ett gig, och vi träffades även i logen,

och jag kan lova, stämmer deras berättelser hur det har varit i alla deras år on-the-road,

så är det tamejfan hur mkt testosteron som helst - om man nu vill leva ett sånt liv dvs!

Filmen Black Jack är inte alls dum på att skildra livet som band, på alla dess vis =]

Måste trots allt säga att mina 8 år på dansscenen har givit mej ovärdelig rutin på många sätt.

Kommer ihåg när jag började, vi hade riggtider på över 2 timmar och i slutet på mina 8 år,

var vi nere i under 1 timme från det vi anlände med bussen till soundchecken var klar.

Man kan väl tycka vad man vill om musiken men jag ser det som ett omarrande av 50/60-tals musik,

för att passa även äldre dansant publik vad det gäller soundet.

Texterna eju samma skittema nu som det var då, kärlek, hjärta och smärta i alla dess former.

Det problem jag har med dansbandsmusiken handlar främst om en del av texterna. T ex den om en gammal mor som fyller år som sitter och väntar på sina barn, men ingen har tid att komma, och så dansar folk till det där. Vet att det finns flera texter som är lika besynnerliga i sammanhanget, kommer kanske på några fler längre fram på dagen.

Att texterna ser ut som de gör, kanske beror på att publiken vill ha de så.

Publiken bara inte dansar till banden, de konsumerar tydligen oxå något mera,

som banden levererar, kanske innehållet i texten levererar tro/hopp på kärlek och vänskap.

Debatten blir ett lite ensidigt påhoppande på banden, när allt dom gör,

är att sälja en produkt som tydligen många vill ha/behöver i detta land.

På en marknad är det konsumenten som har makten att gilla/dissa en produkt,

har dansbanden uppenbarligen hittat sin marknad, då banden har varit igång under årtionden.