Bodhi

Hej Bodhi,

 

Tråkigt att höra att du tycker att vi uttrycker oss "löjligt" och "pretentiöst" och dessutom odlar ett läsarförakt.

Hej Mats, där fick du till det... 😉 Jag anser bara detta i frågan om bruket av "vi" och när ni hittar på egna ord. I övrigt håller jag tidningen ganska högt.

Det är inte vi som har uppfunnit vi-formen. Den är vanligt förekommande i redaktionella sammanhang där man vill visa att tidningen ställer sig bakom de åsikter som uttrycks i en text. Det handlar nämligen inte bara om en persons subjektiva åsikter i våra tester. Hela redaktionen är involverad i att läsa på om nya produkter, välja ut vilka vi ska testa och sedan redigera och korrläsa texterna. I många fall inhämtar vi åsikter om produkterna även på andra håll och försöker, i den mån vi hinner med, själva testa dem.

Vanligt förekommande skulle jag nog inte hålla med om. Jag känner bara till en enda tidning som använder vi-formen på det sätt som Studio gör: Studio. Har du några exempel på där det används på samma sätt?

Även om redaktionen är med och väljer ut produkter, korrläser etc, så är det ju trots allt i de allra flesta fall en och samma person som testar prylarna och gör sina egna subjektiva bedömningar, eller hur? Är det då rimligt eller ens logiskt att använda vi-formen i ett sådant reportage?

Samplare ... har blivit en långkörare. Det handlar inte om att vi vill skriva någon på näsan. Vi var helt enkelt tvungna att hitta ett nytt ord av språkskäl. Men du kanske har ett bra förslag på hur sampler ska böjas i bestämd form pluralis

Fast det problemet har man ju redan om man ska böja "papper". Använde ni verkligen den böjningen såpass ofta att ni såg er tvungna att hitta på ett helt nytt ord? Kan man inte istället formulera om i de sannolikt ytterst få fall som man behöver böjningen?

Det går liksom inte att komma ifrån att ni skriver folk på näsan när ni använder ord som i princip ingen annan använder - dessutom i en tidning som säger sig ha ett utbildande syfte.

Utveckla.

Jag förstår inte vad du menar med ditt inlägg där du citerar dig själv. Utveckla 😉

Jag tycker man kan skriva snälla saker om Studio när man så flitigt som jag och många andra umgås och trivs hör på forumet. Om jag och några till polare ofta går hem till grannen och fikar där, inte sitter vi och snackar om hur urusel grannen är på svenska så grannen hör det. Även om han är usel på svenska.

Hurra för Studioforum!

Det hade vi nog gjort så småningom om grannen ifråga envist hävdat hur bra han var på svenska, om han i själva verket inte var det. Eller så hade vi tröttnat på den präktige grannen och gått och fikat någon annanstans... 🙂

(Vill bara tillägga att det inte är svenskan i allmänhet jag kritiserar, utan en handfull ordval som genomgående präglar tidningen och i mitt tycke ger en vibe av präktighet).

Jag är ganska säker på att Studio har ett intresse av läsarnas respons, såväl positiv som negativ kritik.

Lite väl luddigt där, joachime...

Tanken med att använda plural kan till exempel vara att visa att tidningen, företaget, fotbiollslaget eller fackföreningen står bakom de åsikter, tankar etc talespersonen uttrycker.

Bra poäng, men är det inte i det här fallet redan uppenbart i och med att tidningen ger ut artikeln? Blir det inte då även ganska missvisande, med tanke på att skribenterna ofta testar produkterna hemma i den egna stugan och redaktionen och övriga skribenter inte ens är delaktiga i de här testerna och därmed bedömningarna?

Var glad att det inte är i 3e person som med "Jimmy" i Seinfeld - sjätte säsongen: "Jimmy's sweet on Elaine", "Jimmy played well tonight....Jimmy can dunk" etc.

För övrigt stör jag mig lite på det frekvent återkommande "backa tillbaka" som återfunnits i Studios mixartiklar. Men det är jag kanske ensam om.

LOL, det är kanske nästa steg i "utvecklingen". Studio verkar ju annars glada i att lite grand skriva folk på näsan, såsom att hitta på nya ord för vad saker heter, trots att de i folkmun (musikermun...) alltid hetat något annat. Samplare? Jag är ledsen, men jag kommer alltid att säga sampler. Lycka till med att gå in på någon musikaffärs webbsida och göra en sökning bland produkterna efter en "samplare"... 😄

Jag har ett vagt minne av att i tidningens början skrivit något inlägg på forumet om detta och diverse andra nya ord som man hittat på, och fått svaret att man såg det som ett ansvar att etablera nya svenska ord för ord som ännu saknade svensk översättning. Borde då inte vid det här laget, snart tio år senare, ordet "samplare" ha etablerats? Det räcker med att googla det för att inse att de allra flesta fortfarande säger "sampler" trots Studios enträgna försök att ändra på detta.

Nä, backa tillbaka låter lite fånigt. Vi tar och backar framåt istället 🙂

jag menar "står tidningen bakom skribentens slutsatser"

man kan ju också se det som att skribenten menar "vi" som i skribenten och läsaren - "häng med så kollar vi den här pluggen med mig som guide"

typ

Det hade ju varit helt okej, men det är inte så det används. Det är inte läsaren och skribenten som testar, det är en och samma person som som omnämner sig själv som "vi". Till exempel: "Vi tycker att det X låter mycket bra." Det finns ingen läsare med i den bedömningen.

Jag gillar tidningen och kommer att fortsätta läsa den. Önskar bara att man vid det här laget hade kommit förbi sitt ego och etablerat en mer läsvänlig och neutral stil, samt låtit skribenten få vara personlig.

När de första nummerna av tidningen Studio gavs ut så störde jag mig på att artikelförfattaren hela tiden omnämnde sig själv som "vi", trots att det var uppenbart att det bara var en och samma person som skrev artikeln och testade produkten. Men jag tänkte att man får ha lite tålamod med en tidning i dess begynnelse. När jag nu många år senare plockar upp tidningen på nytt så ser jag att man fortfarande skriver "vi", trots att det fortfarande också är en och samma person som står bakom artikeln.

Till att börja med så ser det både löjligt och pretentiöst ut. Mig veterligen uttrycker sig ingen annan tidning så. På sin höjd skriver man "Aftonbladet fick tillfälle att träffa..." Men i personligt skrivna artiklar uppenbart skrivna av en person berörande kultur- eller teknikrelaterade ämnen använder man helt enkelt inte "vi". I synnerhet inte när artiklarna är eller berör det subjektiva.

Vidare så är vanligen en person som talar om sig själv som "vi" är antingen kung eller, no offense, drabbad av en mental störning. Hur det uppenbara läsarföraktet i det pretentiösa "vi"-andet kan ha undgått redaktionen under så lång tid är för mig ett mysterium.

För att tillägga en högst personlig åsikt så känns det också ganska opersonligt. Som läsare är jag även intresserad av tankarna hos personen bakom artikeln, inte bara torra testresultat och mätvärden.

Tack för ordet 🙂

En gammal tråd... men eftersom den är nitad och de flesta svar i tråden är ganska luddiga, no offense, 🙂 så skriver jag några rader.

Ableton Live fungerar alldeles utmärkt att producera musik med även i mer seriösa sammanhang. Den grundläggande ljudmotorn och signalkedjan är i stort sett densamma som i andra, ur vissa aspekter tyngre sequenserprogram, såsom Cubase, Pro Tools och Logic, och principen är densamma för alla. En ljudkälla spelas upp med den kvalitet som den är inspelad med eller inställd på i sequensern. Denna ljudkälla passerar först genom en insert där till exempel en kompressor kan placeras. Därefter passerar den genom en kanalstripp där equalisering och panorering kan ställas in och en eller flera tappningar kan göras till sendeffekter. Därefter summeras ljudkällan med alla de andra ljudkällorna från respektive kanal samt sendeffekterna i en stereobuss. Slutligen läggs de inserteffekter som man har lagt på stereobussen på, och den sammanlagda volymen sätts.

Skillnaden här mellan Ableton Live och de övriga är egentligen bara användargränssnittet för den här signalkedjan. Men för att prata om det måste man nämna att Ableton Live i första hand är tänkt för ickelinjär inspelning. En situation där du spelar upp något och fritt kan kasta om dess sammansättning under tiden du spelar upp, och även spela in något i realtid med musiken som sedan spelas upp utan att behöva stoppa och spola tillbaka först.

Sequensers som Cubase är istället och i huvudsak fokuserade på linjär inspelning. Man spelar in hela låten från början till slut, och/eller lägger till spår efter spår. Den grafiska representationen av det här är en tidslinje, medan det i Ableton Live är en matris där det inspelade kan kastas om hursomhelst och endast spelas och/eller loopas i den individuella längd man angett. Dock så kan man i ett annat fönster av Ableton Live göra en linjär inspelning utifrån samma koncept som andra sequensers.

I en sequenser som Cubase är upplägget väldigt enkelt och rakt på. Man jobbar snabbt och har en bra överblick på vad som händer i en linjär inspelning. I Ableton Live är däremot inte upplägget för den här typen av linjär inspelning varken intuitivt eller lättjobbat. Programmet startar inte ens med ett fönster för linjär inspelning, utan det göms bakom en vid första anblicken kryptiskt mönstrad knapp uppe i högra hörnet. Vidare så har Ableton Live en ganska rudimentär mixer som, trots att den har de flesta av de funktioner som övriga sequensers har, är lite mer grovhuggen att arbeta med.

Tittar man på vad som finns utanför den grundläggande ljudmotorn och signalkedjan, så blir skillnaderna genast större. Ableton Live är inte lika smidigt och kraftfullt att arbeta med automation med vid linjär inspelning och mix. Automation är snudd på ryggraden i traditionell linjär mix. Att enkelt kunna ställa volymåkningar, crossfades och detaljerat kunna redigare vad som händer vid uppspelningen av materialet, ofta ner på väldigt små detaljer. Om du ska spela in ett band med full sättning, körer och stråk, så är ett program som Cubase eller Pro Tools både enklare och mer kraftfullt att jobba med. Man ska dock vara medveten om att samma sak ändå går att göra i Abletone Live och att slutresultatet kommer att låta i stort sett likadant, förutsatt att signalkedjan har lagts upp på samma sätt.

De finns de som hävdar att summeringen av de enskilda spåren låter bättre i vissa sequenserprogram och sämre i andra, men personligen anser jag att dessa människor antingen tror sig ha fladdermusöron, eller faktiskt har det. Jag har det inte. Och tack och lov för det, jag hade sett skitrolig ut.

Ableton Live har i sin tur ett väldigt kraftfull gränssnitt för att arbeta just live och påverka materialet i takt medan det skapas och spelas upp. Det har ett jävligt skönt och beroendeframkallande upplägg som är perfekt att skriva patternbaserad musik med, och även spela in och testa olika arrangemang av av mer linjär karaktär. Cubase har funktioner för liknande saker, men inte lika intuitiva och kraftfulla som i Live.

Jag brukar använda Cubase till projekt där jag spelar in akustisk/elektrisk musik, rena livetagningar till hela låtar. Ableton Live använder jag till projekt av mer elektronisk karaktär, i mitt fall housemusik. Slutmixar gör jag i båda programmen.

Bodhi out 🙂